Intresset för sport

Det som ändå fascinerar mig när jag tänker på det är hur sportvärlden är som ett parallellt samhälle där delvis andra regler gäller än i samhället i övrig. Man kan både som utövare och åskådare bete sig på ett sätt som skulle vara direkt lagvidrigt i alla andra sammanhang. Det liknar inte riktigt andra intressen på det sättet. Det är en företeelse som följt med oss sedan antiken, troligen ännu längre, utan att vi egentligen reflekterar djupare kring det. Intellektuella är oftast inne i bubblan när de skriver om sport. De skriver om utövarna och åskådarna, deras vanor, deras liv och andra filosofiska funderingar men de tittar sällan på fenomenet från ett mer distanserat perspektiv. Kring kultur förs det ofta stormiga diskussioner. Nästan alla har en åsikt. Det går inte komma ifrån kultur eftersom nästan allt är kultur. Men inte allt är sport.

I stort är det ju även en könsfråga.
En fotbollsexpert sa i en tv-intervju en gång att en lite mer drastisk förklaring till att fotboll i så hög grad fascinerar män och inte kvinnor är de enorma känslosvallen publikklackarna uppvisar där män kan leva ut sina känslor fullt ut. Inte lika många kvinnliga vrålande hejaklackar (där är det andra intressen som väcker lycka och vrede).
Känner igen det på mina närmaste manliga släktingar också, särskilt en av dem som sällan visar lika starka känslor som i sportsammanhang.

Tribalism är det som låter som troligaste förklaringen. Det är ju också färre kvinnor som identifierar sig med sitt land.

Jag är man och ointresserad av sport. Kan titta lite när det är VM och OS, då det är internationella tävlingar men det är allt. Har generellt ingen förståelse för folk som kan sitta i timmar och stirra på ett gäng som jagar en boll eller en puck.

Men varken morsan eller farsan är sportintresserade, så det kan ju vara "ärftligt".

När jag kommer hem till någon som sitter och kollar på fotbolls- eller hockeymatcher går jag snart därifrån, då det tröttar ut mitt huvud.

Undantag för kroppsbygge och i viss mån boxning. Kroppsbygge för att jag gillar att träna och boxning för att få någon sorts utlopp för inre aggressioner.

Men sport som underhållning går bort för mig i övrigt. Har mer estetiska intressen.

Det är bara någonting spännande att glo på, som en film eller vad som helst. Man följer en protagonist och hoppas på det bästa. Innerst inne vet man att det är påhittat men i stunden rycks man med och har kul

Man skulle kunna överanalysera allt här i världen och bli en deppig person som glor på när målarfärg torkar hela dagarna men det låter inte bättre