Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2023-03-25, 17:05
  #1
Medlem
Jag har börjat läsa böcker varje dag, lägger minst 3 timmar på det.
Och har märkt att det finns en struktur:
... men du tog den inte.
... men du gjorde det inte.

Nu undrar jag bara: får ordet inte komme förre den/det?
Eller är det helt fel.

Själv är jag inte från Sverige och förstår inte riktigt varför meningen är uppbyggd som den är.
Kan någon förklara?

Tack
Citera
2023-03-25, 17:30
  #2
Medlem
Det finns möjligen en svag nyansskillnad mellan "du tog den inte" och "du tog inte den", såtillvida att den senare formuleringen lämnar öppet för möjligheten att du tog något annat istället. Fast skillnaden är rätt hårfin, och i exempelvis metrisk vers skulle endera duga, alltefter satsrytmen!

I bisats vore den korrekta ordföljden "[Jag blev besviken över] att du inte tog den".
Citera
2023-03-25, 17:52
  #3
Medlem
SvenHelsings avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Nakkvarr
Det finns möjligen en svag nyansskillnad mellan "du tog den inte" och "du tog inte den", såtillvida att den senare formuleringen lämnar öppet för möjligheten att du tog något annat istället. Fast skillnaden är rätt hårfin, och i exempelvis metrisk vers skulle endera duga, alltefter satsrytmen!

Jag är med på den analysen och tänkte likadant
Citera
2023-03-25, 18:22
  #4
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Nakkvarr
Det finns möjligen en svag nyansskillnad mellan "du tog den inte" och "du tog inte den", såtillvida att den senare formuleringen lämnar öppet för möjligheten att du tog något annat istället. Fast skillnaden är rätt hårfin, och i exempelvis metrisk vers skulle endera duga, alltefter satsrytmen!

I bisats vore den korrekta ordföljden "[Jag blev besviken över] att du inte tog den".

Super!
Tack för förklaringen
Citera
2023-03-26, 01:58
  #5
Medlem
barkenarots avatar
Sen kväll och jag ger mig ut på slak lina ...

På fornnordiska hade vi en annan negation, som i modern svenska blev:
... men du tog den ej.
** ... men du tog ej den. (funkar inte)

På 1500-talet kom:
... men du tog den icke.
(*)* ... men du tog icke den. (Det kanske förekom förr?)

Etymologiska ordböcker härleder inte till fornsvenska ingte 'nothing' medan ej är en ren negation. Positionen för inte menar jag skulle kännas mer naturlig om ordet vore härlett från grekiska ἀντί. Det går nog inte att forska på.
Citera
2023-03-26, 22:24
  #6
Medlem
NoggerChocs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av metallstol
Jag har börjat läsa böcker varje dag, lägger minst 3 timmar på det.
Och har märkt att det finns en struktur:
... men du tog den inte.
... men du gjorde det inte.

Nu undrar jag bara: får ordet inte komme förre den/det?
Eller är det helt fel.

Själv är jag inte från Sverige och förstår inte riktigt varför meningen är uppbyggd som den är.
Kan någon förklara?

Tack

När objektet är ett personligt pronomen (och i enstaka ytterligare fall) kan det komma antingen före eller efter inte, utan någon nödvändig skillnad i betydelse.
Citera
2023-03-29, 02:40
  #7
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av barkenarot
Sen kväll och jag ger mig ut på slak lina ...

På fornnordiska hade vi en annan negation, som i modern svenska blev:
... men du tog den ej.
** ... men du tog ej den. (funkar inte)

På 1500-talet kom:
... men du tog den icke.
(*)* ... men du tog icke den. (Det kanske förekom förr?)

Etymologiska ordböcker härleder inte till fornsvenska ingte 'nothing' medan ej är en ren negation. Positionen för inte menar jag skulle kännas mer naturlig om ordet vore härlett från grekiska ἀντί. Det går nog inte att forska på.


Munat reidviðr ráða
Rógstarkr i Danmarku...
(Karlevistenen)

"Munat" är att läsa som "mun-at"; alltså "må icke", verbet mun (="må") med den enklitiska negationen -a(t).

Den ursprungliga formen av negationen var ett enkelt -a, men i enlighet med enklitiska partiklars gemene öde kom den snabbt att inkorporeras bland övriga fornnordiska suffix! Härav former som fisl. vissigak (= "vissi ek-a ek"), "Jag visste inte, jag!"
Citera
2023-03-29, 22:20
  #8
Medlem
barkenarots avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Nakkvarr
"Munat" är att läsa som "mun-at"; alltså "må icke", verbet mun (="må") med den enklitiska negationen -a(t).

Är det västnordiskt? Jag sökte en del på Karlevi-stenen och fick upp att den betraktades som fornvästnordiska från ca 1000-tal. Svenskt Runordsregister har bara med en mer runsten i Sverige som kanske har den negationen: VG119B.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback