Sakramenten – antingen bara en gång eller hur ofta du vill. Varför?

I den lutherska kyrkan är dopet och nattvarden de två bibliskt belagda sakramenten.

Dopet får bara ges en enda gång.

Nattvarden kan man ta del av i princip hur många gånger som helst.

Varför är det så? Kompenserar nattvardens mångfald dopets unicitet?


Diskuteras inte: Att annan kristendom är bättre, att annan religion är bättre, att religion är trams, plus allt annat som du som läser har lust att häva ur dig men som inte har med frågeställningen att göra.

Räknas konfirmationen som ett sakrament? Jag vet många som konfirmerats i lutheranska kyrkor men det kanske enbart ses som sakrament av den katolska kyrkan?

Om dopet ses som ett heligt förbund mellan människan och gud, så är det väl ganska rimligt att det bara kan ingås en enda gång, lite som att gå med i EU. Visst, man kan träda ur förbundet (även om "heligt" kanske för med sig vissa hinder), men man kan ju inte hatta fram och tillbaka hur som helst.
Nattvarden ger syndernas förlåtelse, och syndandet sker ju kontinuerligt. Så det är väl mer som att tvätta sig. Antar jag.

Nej, konfirmationen är inget sakrament. Lutherska kyrkan räknar bara de bibliska handlingar som Jesus själv står för som sakrament. Han döper sig, han deltar i nattvarden.
Jag håller med angående dopet. Med nattvarden påminner Jesus oss om att han offrar sig på korset för våra synders skull, så man kan också se detta som en ”engångsföreteelse”, att den som tror på honom blir frälst.

Iofs, det skulle kunna räcka med en gång, och egentligen borde det ju räcka med att man ingått förbundet. Varför tjata när kontraktet är påskrivet?

Kanske är dopet som bör ses annorlunda.. att någon tackat ja till en 30-årsfest betyder ju inte att den dyker upp. Man skickar bara en inbjudan, men det skadar inte att checka in och påminna om att det är på lördag?

Jesus döpte sig ju utanför den traditionella judiska religiösa kontexten, men nattvarden är påskmåltiden, viktig i judendomen, så det kan ha grundlagt att den upprepas. Vill minnas att vissa rörelser i Sverige tog nattvarden just kring påsk.

Jo, nog kan man ju förstå hur en företeelse har växt fram, och det ligger säkert något i vad du skriver, men det är ju inte riktigt samma sak som att lista ut hur man ska tolka saken utifrån en specifik förklaringsmodell. Jag menar, om nattvarden upprepas på grund av att det var en gammal judisk tradition så är det ju något helt annat än att det skulle ha ett specifikt syfte för den kristna individens relation till gud. Är det bara av gammal vana så kan man ju hitta på något roligare.

Ja, precis, jag undrar ju just varför nattvarden ges så ofta, även till de som redan har tagit den, och många gånger också. Ska man förutsättas vara ständigt hungrig efter frälsning?

Jesus instiftade nattvarden under påsken, påsken firades en gång per år, så nattvarden ska intas en gång om året.

Jag har redan nämnt det, men jag har svårt att se nödvändigheten i att en judisk högtid ska diktera villkoren för en kristen rit/kristet sakrament. Att det är en tradition med detta som grund är relativt uppenbart. Men det är bakvänt att säga att eftersom det är en tradition så är det nödvändigt, ur ett teologiskt perspektiv. ”Traditionen” i bred mening är katolskt normerande. Min gissning är att Luther inte såg något hinder i att den delen levde vidare, den stred åtminstone inte mot det bibliska.

Att fira påsken var instiftat av Gud, att fira den sista måltiden var också instiftat av Gud.

Judarna var Guds folk innan Jesus, så allting som trogna judar utförde var instiftat av Gud, men Gud förvarnade om att det skulle komma ett nytt förbund:

"Det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israel och med Juda, inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder när jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egypten, det förbund med mig som de bröt, fastän jag var deras herre, säger Herren.
Nej, detta är det förbund jag skall sluta med Israel när tiden är inne, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk. " (Jeremia 31:31-33 Bibel2000)

Detta nya förbundet började gälla i.o.m. Jesu död, och därmed tog åminnelsen av Jesu död över påskfirandet som judarna höll på med varje år.

Åminnelsen av Jesu död firas varje år, så som man firade påsken i det tidigare förbundet.

Ja, nu upprepar du mest vad traditionen stipulerar, men oavsett det så firas nattvarden betydligt oftare än så lutherska kyrkor. Det har varierat historiskt, men mässa har man i regel om inte varje vecka så varannan vecka.