Citat:
Ursprungligen postat av
Andreas.karl1254
Hej, jag är en 44 år gammal man som begick ett misstag när jag var 29 då jag begick en våldtäkt mot en anhörig som vid tillfället var 9 år gammal.
Jag blev dömd för grov våldtäkt mot barn och straffet blev 8 års fängelse.
När jag hade avtjänat mitt straff och kom ut i samhället igen ville ingen i min familj veta av mig, jag är från en liten by så i stort sett alla visste om vad jag hade gjort och av stolthet ville jag inte lämna byn då jag bott där hela mitt liv.
Pedofili är en sexuell läggning detta är något genetiskt, jag har under hela mitt liv varit sexuellt attraherad av barn och jag gjorde ett misstag, en gång!
Jag vet inte vad jag ska göra jag mår dåligt och har självmordstankar, det har gått 15 år, blir trakasserad vart jag än går, folk hotar mig dom har även bränt ner min bil.
Jag tycker att lagen måste skrivas om när det kommer till folk som lider av pedofili och psykisk ohälsa, hur fan kan dem låsa in någon som lider av psykisk ohälsa, ska man verkligen låsa in någon pågrund av deras sexuella läggning?
Citat:
Ursprungligen postat av
Andreas.karl1254
Hej, TS här, jag vill börja med och säga att jag hade väntat mig en hel del hat när jag skrev denna tråden men så här mycket hade jag aldrig kunnat ana, ni känner inte mig! okej döm mig för det brott jag begick visst, jag gjorde något vidrig jag vet det men jag har avtjänat mitt straff och nu är jag en fri man, fri från skuld.
Jag trodde Sverige var ett progressivt land, ett land med tolerans där man oavsett etnicitet eller sexuell läggning förväntas bli behandlad med respekt men jag hade visst fel, vi är inte där ännu!
Nu vet jag inte hur mycket behandling du får om om det finns en fortsatt uppföljning av psykolog eller något liknande efter ditt avtjänade straff?
I USA forskar man mycket om detta ämne och det framgår då att risken för att falla för frestelsen att "göra det igen" är väldigt hög just när det handlar om sexualbrott.
Det viktigaste är att du fortsätter att söka hjälp om du inte redan får det.
Orsaken till att människor inte kan glömma och förlåta är många:
Människor är rädda för dig.
Du har förstört en tjej som aldrig mer kan ha ett fungerande liv till 100 % eftersom du tog ifrån henne barndomen så varför du skulle bli förlåten och accepterad till fullo när du har gjort som du gjort är ju något du kan fråga dig själv.
Inte bara GM (du) har tankar om självmord.
Jag har några väninnor som har varit utsatta för övergrepp när de var barn och gemensamt för dem är att de har ett självskadebeteende i olika grad.
De blev sexuellt aktiva tidigt, de känner sig alltid smutsiga, någon har skurit sig själv, ätstörningar mm mm.
Du skriver att du är fri men det kommer tjejen aldrig att bli.
Jag tycker också att du ska läsa igenom det du själv har skrivit ordentligt då det verkar som om du kommer med ursäkter till varför du våldtog ett barn och att du anser att det är din rättighet att du ska bli förlåten för att du ska få ha vilken sexuell läggning du vill i Sverige.
Detta är ett av dina problem, din attityd och avsaknad av empati för BO och hennes familj.
Du satt fysiskt i fängelse, du kom ut därifrån.
Flickan sitter fortfarande i ett psykiskt fängelse och kommer aldrig ut.
Du skriver också att du begick ett misstag en gång men det är inte sant.
Du hade under en tid kontakt med barnet för att sedan våldta henne och det är mycket möjligt att du det hände en gång men du gjorde annat med henne innan.
Det är så det fungerar när en pedofil har tillgång till ett barn inom familjen eller genom sina vänner.
De får tunnelseende och tänker med k*ken.
Nu har du fått några förklaringar till varför människor fruktar och hatar dig.
Och om du rannsakar dig själv så förstår du nog att du har svikit alla runt omkring dig och att de vill skydda barnen mot dig.
De flesta äcklas också när de tänker på vuxna människor som har sex med barn.
En sista sak.
Om man har en sjukdom så söker man hjälp och jag tror ärligt talat att du skulle behöva det.
Jag tänker inte skriva något hat till dig för jag vill att du ska läsa igenom det du har skrivit och det jag har skrivit och kanske förstå andras synpunkter också så jag hoppas att du tar till dig detta och mitt råd för att på sikt kanske du kan bli accepterad igen av omgivningen men det kommer att krävas mycket jobb från din sida.
