Som rubriken antyder,
satt på tunnelbanan (nya tåget) i går på ett säte där man sitter "på rad" så att säga. Man kan få en medpassagerare både till höger och vänster om sig.
Jag är en relativt liten person som också på sistone börjat träna, är i bättre form än någonsin tidigare.
Vid en hållplats steg en tjockis och satte sig jämte mig. Jag fick anpassa min sittställning för att ge plats åt tjockisen som egentligen hade behövt 1.5 säten. Jag fick liksom vinkla mitt axelpartiet och lägga benen i kors.
Vid nästa stopp steg en ännu maffigare tjockis på och satte sig på min andra sida. Nu pressades jag mellan dessa kolosser till den milda grad att jag fick hitta en ÄNNU obekvämare sittposition och började nästan få känselbortfall i utvalda delar av kroppen. I dag vaknade jag upp helt mör, ont i ryggen, benen, nacken. Och det enda jag "utsatts" för på sistone är denna tjockisattack.
Hur ska man tackla dylika situationer? Jag ska väl inte behöva ge upp mitt säte för att ge plats åt någon som egentligen behöver två? Eller ska tjockisar behandlas som äldre och / eller funktionsnedsatta som man givetvis lämnar sin plats åt? Kommentarer om att det är lodisvarning att åka tunnelbana göre sig icke besvär då dessa ej tas i beaktning eller på allvar.
Har du fått kompromissa i samhället för en tjockis?
Det finns ju allvarligare situationer än platsbrist på tunnelbana, t.ex. vårdbelastning.
satt på tunnelbanan (nya tåget) i går på ett säte där man sitter "på rad" så att säga. Man kan få en medpassagerare både till höger och vänster om sig.
Jag är en relativt liten person som också på sistone börjat träna, är i bättre form än någonsin tidigare.
Vid en hållplats steg en tjockis och satte sig jämte mig. Jag fick anpassa min sittställning för att ge plats åt tjockisen som egentligen hade behövt 1.5 säten. Jag fick liksom vinkla mitt axelpartiet och lägga benen i kors.
Vid nästa stopp steg en ännu maffigare tjockis på och satte sig på min andra sida. Nu pressades jag mellan dessa kolosser till den milda grad att jag fick hitta en ÄNNU obekvämare sittposition och började nästan få känselbortfall i utvalda delar av kroppen. I dag vaknade jag upp helt mör, ont i ryggen, benen, nacken. Och det enda jag "utsatts" för på sistone är denna tjockisattack.
Hur ska man tackla dylika situationer? Jag ska väl inte behöva ge upp mitt säte för att ge plats åt någon som egentligen behöver två? Eller ska tjockisar behandlas som äldre och / eller funktionsnedsatta som man givetvis lämnar sin plats åt? Kommentarer om att det är lodisvarning att åka tunnelbana göre sig icke besvär då dessa ej tas i beaktning eller på allvar.
Har du fått kompromissa i samhället för en tjockis?
Det finns ju allvarligare situationer än platsbrist på tunnelbana, t.ex. vårdbelastning.