Citat:
Ursprungligen postat av
Kraftighaka
Jag är något av en feminists mardröm, dryg, välvuxen, pappakropp, gillar missogyna skämt, kan byta däck på bilen, är dömd för brott, har ett hyfsat jobb och har haft vapenlicense. Skulle aldrig fall mig in att gå runt med en unge som ska ammas i en barnvagn utan modern ifråga. Över min döda kropp att jag skulle ta ut en dag föräldraledighet innan ungen kan spela fotboll.
Likt förbannat hör jag mig själv när jag pratar med min son: jag låter närmast feminin. Och det är omedvetet.
Är det här vanligt? Någon som vet varför i så fall?
Finns vetenskapliga belägg för att testosteronet sjunker när män blir föräldrar. Fokus flyttas då från att jaga kjoltyg och skvätta till höger och vänster till att ta hand om barnen, vilket dämpar testosteronet.
Så eftersom du nu kommer vara pappaledig tills sonen får moped kommer du hinna både tappa hakan och få en röst som påminner om en ung Pernilla Wahlgren i falsett. Bara att gilla läget.
Skämt åsido så har jag faktiskt kommit på mig själv med att prata med ”blidare” röst med mina små söner, så det är nog något halvt undermedvetet sätt att inte skrämma slag på ongarne.
