Hjälper det att prata med en psykolog om barndomstrauma?

Som rubriken säger hjälper det att prata med någon om ens barndomstrauma?

Jag har länge hört att jag måste få prata om min barndom men jag har aldrig sett meningen med att dra upp det. Så vad hjälper samtal med egentligen?
Jag har definitivt problem efter detta men har ett fungerande liv med jobb och relation. Jag litar dock inte på en käft. Jag kan rabbla mitt liv öppet men me sama känsla som om jag läser från mjölkpaket.

Jag har försökt söka hjälp. Först via vårdcentral som sedan tipsade om att vända mig till något där studerande från psykologutbildningen får sköta samtal. Handledaren för utbildningen sa ganska direkt efter intervjun att jag var alldeles för mycket för studenterna. Hon tipsade att jag skulle vänd mig till vårdcentralen och begära att få prata med en psykolog. Tydligen var pengarna slut för att de skulle kunna skicka mig till en psykolog. Blev därför skickad till någon humbug-stresscoach.typ..
Efter det så gav jag upp.

Jag ser inte poängen med det.
Hur ska det hjälpa? Inget kan ändra på det som har hänt.

Det hjälper för psykologen.

Hej,

Prova att hjälpa en ny människa varje dag.

Det som har hänt har hänt.

Prova kanske att göra den här lappen.

Vad var det som hände?
Var det mitt fel?
Vad kunde jag gjort eller sagt annorlunda?
Om det inte var mitt fel.
Vad skulle jag velat att personen sagt till mig?

Då kanske du kan släppa det som hänt dig och gå vidare i ditt liv.

Men prova att hjälpa en ny människa varje dag i ditt liv.

Då kanske du kommer få vara lycklig.

Lycka till

Jag tror det underlättar att du vill bli hjälp men, det verkar du inte vilja. Du verkar leva i din egen bubbla och trivs bra med det. Fortsätt med det då.

PTSD handlar till stor del om en oförmåga att konfrontera traumatiska minnen. Genom att prata om det som skapar traumasymptom, kan man ändra på minnesbilderna så att det du genomlidit kan bli till en styrka istället för en svaghet.

Psykologer borde kunna veta hur man hanterar minnen som personer inte kommer ihåg.

Det finns neuropsykologer i Indien som kan ge dig behandling över nätet på engelska. Kostar en bråkdel av de svenska priserna.

Det hjälper om du vet vad du vill ha hjälp med. Att inte lita på någon borde vara det första en psykolog/lyssnare borde veta för att överhuvudtaget starta någonstans. Du bör ju ha en idé om vad ditt mål är med samtalen. Är det för att öka din tillit till andra och komma ur en känslomässig låsning så finns det handlingsplaner för det. Men du måste vilja genomföra det också

Ja alltså, statlig psykvård kommer inte hjälpa dig. Men det har du redan lärt dig på egen hand.

Men att samtala om traumat med någon utomstående kan hjälpa dig lite beroende på hur du valt att hantera traumat från första början. För det är inte händelsen/händelserna i sig som skapar traumat utan det är hur du hanterar känslorna och tankarna kring det som fuckar upp dig. Och att få bolla sina tankar kring det med någon som är vettig kan leda till att du ändrar perspektiv på din hantering. Jag menar, du var ju ett barn när du valde hur du skulle hantera något och det barnets val går du omkring med som en vuxen.

Men som sagt, staten kommer inte producera fram den här vettiga personen åt dig. Det finns privata psykologer.

Men sen finns det andra vägar att vara ärlig mot sig själv också. Såna samtal kan man få till med icke-psykologer och till och med med sig själv. Psykadeliska droger kan också hjälpa om man gör på rätt sätt.

Du måste hamna i ett läge där du faktiskt vill bearbeta och jobba dig igenom upplevelserna. För det är ingen lätt resa. Jag tror baserat på ditt inlägg att du inte riktigt är där än. När du väl är det, så gäller det att hitta rätt person att göra den resan med. Det är ju också du som gör jobbet. De guidar dig mest.

Vad är dit mål och önskan med det?

Berätta så blir det lättare att hjälpa.

Jag hade en kompis som hade ett rejält trauma. Men han valde att söka sig till likasinnade och prata med dem. Detta när internet var väldigt nytt. Han sa att det var helt nödvändigt att han fick prata om det, att det inte var en hemlighet som dog med honom.

Jag tror att det är en viktig del av det. Att man inte behåller det för sig själv.

Jag tror inte att regionens terapeuter kan trauma. De vill ju att man ska bli botad snabbt och att man inte ska ha något bagage, bara att man tänker fel.

Psykvård är inte statlig.


TS:
Att prata om barndomstrauma kan hjälpa, men då måste man också behandla det på ett bra sätt, och få mycket hjälp att hantera det som dyker upp. Det kan vara direkt destruktivt att bara röra upp gamla saker och sedan bli hemskickad.

Det kan vara bra att titta på sitt förflutna för att förstå varför man gör som man gör, så att man inte fortsätter att göra samma misstag, samt för att förlåta sig själv för dom misstag man gjort.

Däremot kan det vara riskabelt att fastna i det förflutna. Man måste alltid i första hand blicka framåt.

Obs, är inte psykolog, men hyffsat påläst.