Främre /r/, d v s uppsvenskt, uttalas nära den plats där /d/ uttalas, vilket gör att d följt av r i nästa ord lätt dras ihop till bara /r/. Med bakre /ʁ/, d v s som det uttalas söder om Tvååker och Väääänamo, inträffar det inte alls lika lätt eftersom /d/ och /ʁ/ uttalas i helt olika delar av munnen.
I Småland finns fenomenet att pron. "det" blir -at och suffingeras till föregående ord. "Ta ner det från hyllan." > "Ta nerat från hyllan." Men jag vill påstå att det är ett annat fenomen än det i Stockholmstrakten, eftersom det inte har med /r/ att göra. T ex: "Ha medat som exempel." (i praktiken uttalat meat).
