Citat:
Ursprungligen postat av
ygrit
Jag har skaffat en vän sen några månader tillbaka som har en lång historia av drogmissbruk, främst kokain men även E, MDMA och mycket alkohol. Han är snart 30 och påstår att han inte tar något längre, men har ju använt kokain i princip varje vecka (ofta flera gånger i veckan) i nästan 10 år mellan 18-27. Han gick på många rave och svartfester så det var aldrig något problem att hitta något att konsumera, det var ju t.o.m. väldigt drogpositivt i de kretsar. Han har gjort en helomvändning och pluggar numera på högskola, tränar 5 dagar i veckan och är väldigt mån om vad han äter.
Men jag blir inte klok på hans generella beteende. Jag tycker om honom jättemycket och han är rolig, men han svänger som fan i sitt uppträdande. På bra veckor vill han umgås, är glad och öppen och generellt härlig att vara med men varannan månad så är han kort i sina svar, lättirriterad och kan rentav vara elak. Jag blev t.ex. kallad socialt trubbig för att jag är ganska rak i mitt sätt att kommunicera, vilket gjorde mig ganska ledsen. Han ångrade sig så fort han sa det, men jag tycker ändå att det säger något att han uttryckte det.
De gångerna vi har druckit ihop har det inte varit särskilt roligt, och han har sett ut som om han precis fått ett dödsbesked när vi bara är lite salongs. Efteråt har han förklarat att alkohol har en starkt deprimerande effekt på honom.
Ju längre vi har varit vänner märker jag att han generellt har kort stubin, verkar mindre och mindre intresserad av att göra det vänner gör som snacka politik, diskutera händelser, dela roliga memes, musik.
Jag tycker att det är tråkigt, men jag kanske bara har upptäckt vem han egentligen är? Har drogerna förstört hans skalle? Jag har aldrig rört något förutom gräs så jag har ingen personlig uppfattning om hur tyngre saker påverkar en.
Min uppfattning är att det många gånger finns skäl till att folk brukar droger i den utsträckningen du beskriver. Många jag träffat som brukat olika substanser destruktivt har liksom någon avvikelse eller har tecken på att befinna sig på spektrumet för någon diagnos. Har man dessutom brukat mycket droger under en längre period kan man ha programmerat om hjärnan väldigt mycket , så att man måste nog jobba på sig själv väldigt mycket för att bli av med vissa beteenden. Har träffat pundare efter dem slutat och dem jag träffat är definitivt påverkade av det, men det är inte jätte märkbart. Tror ändå mycket på att man hämnat utvecklingen av hjärnan samt undvikit reflektion och bearbetning med drogerna. De märkte jag när jag slutade med alkohol ett längre tag, exempel att man började bearbeta saker på ett bättre sätt å stilla mycket kaos i huvudet som gjorde att man blev en starkare människa.
För mycket tyder på att hjärnan återhämtar sig mer än man tror är min uppfattning, men det är klart att skadorna någonstans blir bestående. En gång knarkare alltid knarkare, men det behöver inte betyda att man kommer vara fast för alltid liksom eller vara helt bränd, men tänk någon som lagt den energin på exempel studier och att socialisera kontra någon som spenderat samma tid på drogerna. Säger sig självt vem som vinner i slutändan... Man glömmer aldrig det livet någonsin, det kan jag nog lova.
Detta är bara mina samlade erfarenheter och iakttagelser, men det kanske ger något nytt perspektiv, vad vet jag!
Ha de gott.
. 
