Jag har åkt lite buss i min stad ett par månader nu och gjort några reflektioner.
Vill inte outa mig för mycket, men bor i en "större mellanstor" stad. Tänk Västerås, Uppsala eller Linköping.
Sålde min gamla skrothög till bil och tänkte klara mig utan ett tag. Har istället köpt 30- dagars busskort ett par gånger. Kommer dock inte göra det något mer då jag kommit fram till att det är värdelöst att åka buss trots att jag saknar bil.
För det första är det ofta trångt och obekvämt. Mycket skumma människor och tjocka invandrare mm . Vissa luktar illa, andra är högljudda etc.
Men det man tror är fördelen, dvs att man ska ta sig fram snabbt i stan stämmer ju inte heller. Jag har ca 4 km till jobbet och har kommit fram till att det inte tar mycket längre tid att gå till jobbet än att ta bussen. Då får man dessutom lite vardagsmotion och en mycket trevligare upplevelse. Om man dessutom kan tänka sig att cykla är det en no brainer att skippa bussen.
Bussen är helt enkelt långsam. Först väntar man en stund på hållplatsen innan den dyker upp - kanske försenad. Sedan ska bussen krångla sig igenom staden med alla rödljus och övergångsställen mm. Folk som ska av och på och är krångliga och omständiga. Har flera gånger testat nu att gå hemifrån ca 10 min innan bussen ska gå och kommer då fram till jobbet ungefär samtidigt som bussen. Mer än så är inte tidsbesparingen. Ändå ser man diverse hjon, varav många verkar vara fullt friska ungdomar, som står och väntar på bussen bara för att åka två hållplatser till skolan. Hur lat kan man vara?
Mitt förslag är därför att vi avskaffar stadsbussarna i våra städer. Låt tjockisarna och bidragshjonen gå! Det är bra för folkhälsan och sparar många sköna skattekronor.
Landsortsbussar och pendeltåg är en annan femma. De bör vi behålla. Kanske att de större städerna också behöver några enstaka stomlinjer så man snabbt kan ta sig mellan olika stadsdelar, men 90 % av kollektivtrafiken i städerna kan vi lägga ner. Finns inga vettiga människor som åker med den ändå.
Vill inte outa mig för mycket, men bor i en "större mellanstor" stad. Tänk Västerås, Uppsala eller Linköping.
Sålde min gamla skrothög till bil och tänkte klara mig utan ett tag. Har istället köpt 30- dagars busskort ett par gånger. Kommer dock inte göra det något mer då jag kommit fram till att det är värdelöst att åka buss trots att jag saknar bil.
För det första är det ofta trångt och obekvämt. Mycket skumma människor och tjocka invandrare mm . Vissa luktar illa, andra är högljudda etc.
Men det man tror är fördelen, dvs att man ska ta sig fram snabbt i stan stämmer ju inte heller. Jag har ca 4 km till jobbet och har kommit fram till att det inte tar mycket längre tid att gå till jobbet än att ta bussen. Då får man dessutom lite vardagsmotion och en mycket trevligare upplevelse. Om man dessutom kan tänka sig att cykla är det en no brainer att skippa bussen.
Bussen är helt enkelt långsam. Först väntar man en stund på hållplatsen innan den dyker upp - kanske försenad. Sedan ska bussen krångla sig igenom staden med alla rödljus och övergångsställen mm. Folk som ska av och på och är krångliga och omständiga. Har flera gånger testat nu att gå hemifrån ca 10 min innan bussen ska gå och kommer då fram till jobbet ungefär samtidigt som bussen. Mer än så är inte tidsbesparingen. Ändå ser man diverse hjon, varav många verkar vara fullt friska ungdomar, som står och väntar på bussen bara för att åka två hållplatser till skolan. Hur lat kan man vara?
Mitt förslag är därför att vi avskaffar stadsbussarna i våra städer. Låt tjockisarna och bidragshjonen gå! Det är bra för folkhälsan och sparar många sköna skattekronor.
Landsortsbussar och pendeltåg är en annan femma. De bör vi behålla. Kanske att de större städerna också behöver några enstaka stomlinjer så man snabbt kan ta sig mellan olika stadsdelar, men 90 % av kollektivtrafiken i städerna kan vi lägga ner. Finns inga vettiga människor som åker med den ändå.
.).
