Folk tror att vi är så noga med sekretessen i Sverige, men så är det inte. Jag har t.ex. arbetat på en myndighet, där dokument som skulle tuggas, alltså även sekretessbelagda som kunde innehålla alla möjliga pinsamma uppgifter om privatpersoner, tillsammans med deras namn, adress och personnummer, hamnade i en stor, öppen papplåda i rummet där kopieringsapparaten och tuggen fanns. En gång i veckan kom en tjej med Downs syndrom från Samhall och körde papperen i tuggen. Hon tyckte att det var roligt!

Men vem som helst hade kunnat ta papper där, och teoretiskt även besökare på myndigheten. Dörren till kopieringsrummet stod alltid öppen.
Nu arbetar jag som översättare. Självklart har jag skrivit under sekretessavtal, och det kommer jag att hålla. Men jag tänker på detta, att var och en av oss kan se många fler dokument än vad vi själva översätter, i portalen där jobberbjudandena läggs ut. Så det lär vara många som nu vet, t.ex. att en viss rikskänd person har genomgått en behandling på en klinik i Schweiz, som h*n nog inte skulle vilja, att någon i Sverige ska veta om... Jag förstår faktiskt inte, varför handläggarna på olika myndigheter inte stryker över personuppgifter, innan de skickar dokumenten för översättning. Privatpersonerna som det handlar om, har förmodligen inte en tanke på hur många det kan vara, som får tillgång till dokumenten.