Kriget ut ett pro-ryskt narrativ

I artikeln nedan som jag citerar lite av, så kan man inte missa att Putin driver en linje som är byggt på en nyfascistisk världsbild och att världens fascist-international såg ett öppen mål när Sovjet bröt ihop
för att få det nya Ryssland utkämpa deras sak mot den store fienden, som är vem och vad?

Det ska vi ta reda på, vi analyserar denna fiende och släpper den officiella historien som de talar om, att de tvingats försvara sig när de invaderar ett grannland.


Redan här vet vi nu att det är samma fiende som Hitler talade om, men låt höra hur de ska kunna byta ut JUDEN mot dagens NATO utan att det ska märkas när de säljer iden till det ryska folket i sin propaganda.

Upphetsningen i Elementy och i Prochanovs blad med namnet Zavtra (Morgondagen) blev maximal efter att Boris Jeltsin 1993 hade militärt krossat det antidemokratiska motståndet i parlamentet och dödat flera hundra regimmotståndare. Ryssland förklarades här vara ockuperat av främmande makt, i händerna på “russofober”.

I detta läge bildade Dugin och Limonov ett nytt parti, de så kallade Nationalbolsjevikerna. Deras program var hårt nationalkonservativt. I partiets principförklaring heter det att mark där det bor ryssar hädanefter är att betrakta som rysk, att Krim och Ukraina måste återförenas med modernationen, att det ryska samhället ska frigöra sig från främmande inflytanden och bryta med Väst så att ”den främmande utplundringen av vårt land” får ett slut, att det vid sidan om de nationella idéerna gäller att ta särskild lärdom av bolsjevikernas tjeka för att återskapa ”Lag och Ordning”, att Ledaren i sinom tid på ett naturligt sätt – utan valprocedurer – kommer att träda fram, först som företrädare för dem som reser sig mot usurpatorerna och sedan som en hela Folkets man.

1993 i sitt partiprogram ska Urkraina återförenas.

IRyssland borde enligt honom ta tillbaka makten över det geografiska området han kallar för Eurasien, genom annekteringar, allianser och påverkansoperationer. Det sammanhållande kittet i detta nya euroasiatiska imperium är den gemensamma fienden, den liberala världsordningen med USA i spetsen, som Dugin kallar ”antikrist”.

Religion har historiskt varit det enda sätt att påverka genom och ryssarna har aldrig upplevt demokrati.
En perfekt fiende den antikrist.

Dugins magnum opus är en 600-sidor lång tegelsten från 1997, med titeln The foundations of geopolitics: The geopolitical future of Russia. Verket rönte stor framgång bland arméns överstar och är numera kurslitteratur på militärakademierna. Verket kan läsas som en detaljerad handbok för att uppnå ryskt herravälde “från Dublin till Vladivostok”. Detta inrymmer inte enbart militär erövring, utan även detaljerade förslag på påverkansoperationer och politisk destabilisering. Första draget i spelet är återerövringen av Ukraina. Andra utrikesstrategier som Dugin föreslår är att spä på interna konflikter i USA och ge stöd till isolationistiska fraktioner. I Storbritannien skulle man koncentrera sig på att distansera ön från resten av Europa och stödja separatistiska rörelser i Irland, Skottland och Wales. Övriga Europa skulle bli mer och mer beroende av ryska råvaror som gas, mat och olja. Målet är att få Väst att äta sig självt från insidan.

Militärer gillar dessa ord som han ger dem, så de är med på tåget redan innan Putin finns med i bilden.
Vi släpper det och ser i stället hur Putin kunde bli deras företrädare. Juden ska bekämpas Ukraina ska tillhöra Ryssland.

De nya tankesmedjorna och deras ideologer hämtar alla sin inspiration, antingen direkt eller inte, från den modell som skapades av Gleb Pavlovski och utbildades i företags-PR och politisk teknik. Därför är "deras professionella mentalitet specifik på grund av deras tro på allmakten hos humanitär teknik." Därav bruset av den ryska internet, multiplikationen av webbplatser, bloggar, onlinetidningar och diskussionsklubbar, åtföljd av en militant diskurs om politisk teknik och möjligheten att manipulera den allmänna opinionen. Som Kholmogorov säger, för dem alla "är nationalism [en] specifik teknik för att arbeta med nationen." Den verkliga effekten av denna ideologiska brus på det ryska samhället kan bara provocera reflektion. Trots att Kreml vacklar om huruvida man ska inleda en ny indoktrinering av samhället, verkar den inhemska användningen av vissa nationalistiska berättelser gå framåt. Även om Dmitri Medvedev är okänslig för surkovianska diskurser om suverän demokrati och lite intresserad av debatter om nationell identitet, istället föredrar tankesmedjor med ett socialt och ekonomiskt kall, fortsätter han att satsa på det nationella samförståndet i patriotismens namn, vilket bekräftades av ett dekret från maj 2009 om skapandet av en kommission för att bekämpa försök att förfalska historien.
Med den tidigare CPSU som förebild håller Enade Ryssland på att bli ett fraktionerat parti och presenterar sig som en diskussionsplattform för strömningar med väldigt olika ideologisk bakgrund. Struktureringen av politiska klubbar inom presidentpartiet, inrikespolitiska institutionens roll vid presidentadministrationen och dess ledare (Surkov, Shuvalov, Chesnakov, etc.) i bildandet av nationalistiska tankesmedjor, utvecklingen av nya kompetensinstitutioner och det ökande samarbetet mellan doktrinärer av rysk neokonservatism, bekräftar alla att Kreml för närvarande är ute efter att delta i ideologiska experiment. Huruvida det kommer att ta formen av en ny normativ indoktrinering beror på framtida inhemska och internationella utvecklingar.

Inside and Around the Kremlin’s Black Box: The New Nationalist Think Tanks in Rus-
sia This publication is kindly made possible by support from the [b]Swedish Ministry for For-
eign Affairs. 2009[

Nu är vi i år 2009 och vet hur de påverkade opinionen. Jag kan avslöja att Putins parti genomgick en falangstrid mellan de liberala och de konservativa och liberala sidan förlorade.

Putins parti "United Russia" för nu samma krig mot JUDEN som Adolf Hitler. Vad gör det då Putin till?

Redan på ett Natomöte 2008 ska Rysslands president Vladimir Putin ha sagt att ”Ukraina är inte ens en stat”. 2014 förklarade Putin att ryssar och ukrainare ”är ett folk”, förenat av arvet från det historiska riket Rus’ (Русь), medan Kiev är alla ryska städers moder.

Återigen, Putin har aldrig dolt sin avsikt att invadera Ukraina.

Hur kunde världens enade fascism efter först efter allt detta att få även vänstern att strida för deras sak?
Antifascister vill utrota JUDEN. ?

De som uppskattat eller visat förståelse för Putin försöker nu sopa igen spåren. Många på den yttersta högerkanten har sympatiserat med Putins nationalism och auktoritära, alltmer diktatoriska ledarskap. De har också solidariserat sig med Putin eftersom Ryssland är konflikt med det liberala väst och EU, som högerpopulisterna också bekämpar.

Högerextrema ”Nyheter idag” har länge samarbetat med propagandacentralen ”Russia Today”, men har nu brutit kontakten och i stället bestämt sig för att samla in förnödenheter till Ukraina. Sverigedemokraterna gör nu allt för att distansera sig från Putin,
https://www.dagensarena.se/opinion/d...till-ryssland/

Alternativa medier bytte sida samma dag kriget startade. Det vet vi redan. Men att Vänsterpartiet stöder den nya Hitler, hur kommer det sig?

På samma sätt ser vi en del konvulsioner på vänsterkanten. Som enda parti röstade Vänsterpartiet emot Sverige att sänder vapen till den ukrainska armén. Vänsterpartiets ledargarnityr ville säga ja, men röstades ner av partistyrelsen. Vilket fick den parodiska följden att Vänsterpartiet inte företräddes av partiledaren Nooshi Dadgostar i Sveriges riksdag när beslutet fattades. Partiledningen uteblev helt sonika. Istället var det Hanna Gunnarsson som är försvarspolitisk talesperson som förde partiets talan. Men nu har ett extrainkallat partistyrelsemöte fattat beslut om att säga ja till vapen.

Yttervänster alltså är starkare än den mjuka falangen.

Långt ut på vänsterkanten finns nog en kluven inställning till dagens Ryssland. Sedan en tid har vi en allt mer eskalerande konflikt mellan väst (demokratiskt) och öst (auktoritärt och diktatoriskt). Eller lever föreställningarna om ”legitima intressesfärer”, som var en politisk realitet efter 1945, fortfarande kvar?

Kampen mot kapitalismen hemmavid i väst gjorde också att några tidigare i historien blundade för förbrytelser i gamla Sovjetunionen. Men i dag har Sovjetunionen blivit ett Ryssland som ägnar sig åt en brutal repression mot oliktänkande inom landet. Ekonomin är inte längre socialistisk, utan kännetecknas av en hänsynslös och korrumperad roffarkapitalism. Sådana länder tenderar att förr eller senare vända sina vapen mot sina grannländer.

Göran Therborn är inte vem som helst utan en ikon för delar av vänstern. Under mer än ett halvt sekel har han varit en framträdande vänstersociolog som gett ut otaliga böcker.
Therborns artikel publicerades den 23 februari, timmar innan den ryska invasionen inleddes den 24 februari. Men han skrev inte något om att två tredjedelar av Rysslands armé redan stod stridsberedd vid Ukrainas gräns. I stället var budskapet att Ryssland är inringat av ”en fientlig militärallians”. Det var Biden och ”USAs trogna medlöpare” som ”dag efter dag piskat upp stämningen med hemska historier om vad Ryssland ska göra nästa Dag”.

Göran Therborns artikel: