Teatersporten existerar inte längre?

Förr i tiden var tv-program och event med improviserande teatergrupper ett vanligt fenomen. Nu ser man aldrig teatersport!

Stockholm stadsteater hade en tävling under mitten av 1980-talet där olika teatergrupper från hela landet tävlade mot varandra och följde en slutsspelstege. Lagnamnen var ofta underfundiga, som de Rappa Kajorna som kom från stadsteatern.

Har en minnesbild av att TV4 hade ett program med teatersport där bland annat Gustaf Hammarsten improviserade på scenen.

Varför försvann teatersporten?

På 80/90-talet vågade teve köra Standup, Teatersport (som hölls av Helge Skoog) eller Har du hört den förut. Sen blev allt så nervöst, en del i publiken fattade aldrig att det var improvisation, förmodligen ansågs det för opolerat, och idag läser de ju innantill på Parlamentet. Det finns teatergrupper som kör impro. De har det kämpigt nu efter pandemin, så du kanske skulle ge dem ditt stöd med ett besök.

Jag tror anledningen till att den dök upp just då är att Keith Johnstones bok ”Impro” kom i svensk översättning. Susanne Osten har skrivit ett förord i den. Har ett ex jag köpt på loppis.

Om boken på engelska:

https://jamesclear.com/book-summaries/impro

Kanske var det en tillfällig trend och att folk tröttnade just då?

Vet inte hur det skulle funka med teatersport idag när folk verkar vara så (över)känsliga.

Tack för riktigt bra information om tidskontexen!

Jo, vi har blivit känsligare, och vi är så rädda för att saker och ting ska bli fel att det verkar som om AI ska ta över allt framöver. Det kan ju bli kul att se teatrar göra en fars av det.

Finns en hel del med Keith Johnstone på youtube. Här är från någon improvisations-workshop han hållit i. Temat är förutom ”status” teaterklassiker-temat ”Herre och Tjänare”. Bara det att den gode Herr’n i det här fallet är frisk (men lat och bekväm) medan hans betjänt råkar vara rullstolsburen. Det sistnämnda går det dock inte att ta någon hänsyn till, herrskapet måste ju bli betjänade! 😄 (Finns nog en djupare sanning i detta också).

https://youtu.be/uXgmdz5AKoA

Det blir direkt en connection mellan både skådespelare och publik. Det är som ett äventyr. Skådespelarna får upptäcka rollen. Känns personligt och levande.

Det är som med filmer och musik. Allt är cyniskt rationaliserat. Rätt sorts skit har minst lika god marginal, så varför bry sig om vad en liten grupp av befolkningen som anser sig ha bättre smak tycker?

Har svagt minne av titeln på programmet men tämligen säker på att jag aldrig såg det.
https://youtu.be/Ssx5e231IQE

Inte glott TV på evigheter, men var det inte en grej att parlamentet var innantill för tjugo år sen redan? Fördomarna säger att det blivit värre om något.