Dystymi

Jag är en fungerande deprimerad man som mått pyton så länge jag kan minnas. Har äntligen sökt hjälp hos vc och där kom man fram till att jag eventuellt har drabbats av dystymi med allt vad det innebär.

Är less på att ständigt befinna mig i gråzonen, må dåligt och inte kunna känna glädje.

Några fler här som har liknande erfarenhet och hur ni har tampas med era åkommor?

Planen är att jag ska prata med läkare, börja med antidepp samt KBT.

Många verka vara anti-antidepp här och målar upp hemska efterdyningar av en sådan behandling.

Behöver jag oroa mig?

Vad tråkigt att höra, det måste vara jobbigt - särskilt då du har gått omkring med det under så lång tid. Vad bra att du har sökt vård för problemet, det är alltid steg 1.

Jag kan tyvärr inte hjälpa dig med punkten om hur man tampas med detta, men däremot kan jag kanske informera dig lite om dina funderingar kring medicinering.
Det vanligaste läkemedlet som skrivs ut mot långvarig depression är SSRI, som står för selektiva serotoninåterupptagshämmare, och är förmodligen vad du kommer få.
De gör (enkelt beskrivet) så att halten serotonin i hjärnan ökar, vilket oftast leder till att man blir bättre på att hantera sina känslor och helt enkelt mår lite bättre.

Några "hemska efterdyningar" från SSRI är ovanligt och oftast väldigt behandlingsbara, så oroa dig inte över det.
Vid insättning så finns det en risk att du mår lite sämre, både fysiskt och psykiskt. Fysiskt kan du bli dålig i magen med diarre och uppblåsthet. Psykiskt kan du må lite sämre första tiden. Det är viktigt att komma ihåg att dessa insättningsbesvär snabbt går över.

Med andra ord: Du behöver inte oroa dig över medicineringen, men lufta dina farhågor med din läkare och fråga så mycket du vill.

En sak kan jag faktiskt lova dig (hur mycket det än är värt från en anonym fb-användare): Med medicinering och KBT så kommer du bli bättre, så håll i och håll ut.
Lycka till!

Jag var sjukt skeptisk till SSRI och hade alla möjliga löjliga argument mot det som att det inte skulle vara "naturligt".
Drabbades sedan av utmattning och nedstämdhet som följd och tvingades ta det.

För att göra en långt inlägg kort, jag blev otroligt bra hjälpt. Knappt några biverkningar och kunde sedan sluta utan några större problem.

Du har en jättebra plan!
Jag är inte superglad i antidepressiva heller men när livet är tvärgrått(med inslag av kolsvart) så kan det vara vad som lyfter en ur det och gör att man orkar göra de saker som i sin tur gör att livet går åt rätt håll.
Jag har fått antidepressiva i två olika omgångar och första gången fick jag inget annat än det så det gjorde varken till eller från, andra gången hjälpte det ordentligt och gjorde att jag orkade ta itu med det som verkligen fick mig att må dåligt. Vill minnas att det var olika varianter också, SSRI en gång SNRI andra, med reservation för att detta var jäkligt länge sen.
Det jag orkade ändra var bland annat att gå till en samtalskontakt och prata om sånt som jag inte hanterade svinbra direkt men även att förändra min livssituation och avsluta saker som behövde avslutas och fokusera på det som fungerade bra.

Visst var det obehagligt att kliva av dem men absolut överkomligt!

Jag har dystymi diagnosticerat och även anhedoni står det i senaste läkarutlåtandet. Har både använt och inte använt ordinerad medicin (SSRI), samt självmedicinerat med allehanda substanser. Nu senast efter ett fördjävligt 2022 så började jag med Voxra vilket fungerar rätt bra, men har även börjat missbruka igen.

Min tillvaro känns hyfsat uthärdlig som den är nu. Med det sagt så är min situation såklart lika usel som innan (om inte värre pga återfall) och så fort jag börjar överblicka läget och framtiden så känns det lika jävla hopplöst, bara det att jag nu inte bryr mig lika mycket. På ont och gott.

Nu har jag åtminstone lite energi, och vill umgås med folk och oftast vill hitta på saker m.m... Mitt råd är att börja t.ex styrketräna och verkligen överväga att prova någon stämningshöjande medicin. Knarka inte

Hej! Vad skönt att du mår bättre, men synd att du börjat missbruka igen. Det finns hjälp att få.
Jag är nyfiken på att höra hur du upplever Voxra jämfört med SSRI, upplever du någon uppenbar skillnad?

Tack. Ja det är synd. Men det är vad det är, just nu hjälper det mig men såklart kan jag ju inte hålla på så resten av livet.

Voxra hjälper mycket bättre än den handfull med olika SSRI jag testat tidigare. Inga problem med sexlust, inte alls lika jävliga biverkningar (även om jag nu bara ätit det 4 månader) och lite mer energi.

Jag är nog också väldigt anti-antidepp sedan just de tidigare preparaten jag åt under ett par år, men när jag fick bo på psyket några dygn i höstas så gav jag med mig och insåg att jag får väl åtminstone prova voxra då som de bedrev en massiv övertalningskampanj för. Ångrar det inte än så länge iaf.

Forskning på antidepressiva behandlingar har kommit rätt långt bort från SSRI

Det finns andra typer av mediciner som fungerar bättre och som inte behöver intas dagligen

Jag har haft ett jättebra resultat av stämningsstabiliserande men äter inte det nu och är återigen "deprimerad" om vi kan kalla ett vardagstillstånd av utebliven glädje eller positiva känslor för depression. Jag är förövrigt vad jag fått höra, en alltmer positivt laddad person. Kan väl utmärka mig men inte som deppig utan mer "självsäker" i vissa sammanhang av att inte värdera ner mig jämfört mot andra.

Jag tycker du ska prova behandling. Förvänta dig inte underverk dock, mediciner är inte magiska lösningar.

Vilka?

Det enda alternativ jag fick utöver stämningshöjande/reglerande mediciner var elchocksbehandling (ECT), och det var jag inte heller direkt jättepepp att genomgå. Men det ska ju ha effekt ett tag efter själva behandlingen sades det.

Jag känner mig "ständigt " i gråzonen och skulle nog kvalificera mig till detta. Tror jag inte haft en genuin lycklig längre period på minst 15 år. Ingen dag utan någon form av ångest med varierande grad av depression. Har tidigare försökt medicinering , träning , äta/sova rätt.

Sen i höstas känner jag mig mer och mer inaktiv . känner som jag spenderar mer och mer tid i sängen och slösurfar på mobilen . Mitt liv till stor del är att äta sova jobba surfa på mobilen ( handla städa och sånt ibland eventuellt träffa familjen samt plugga ). Kollar knappt film längre , har knappt drivkraft att läsa böcker.

Känner absolut inte självmordstankar i dagsläget ( inte seriösa i allafall ) , utan mer gåendes i en grå oändlig meningslös cirkel.

känner mig också överlag tröttare och brukar "ofta" ta en napp på dagen.

Men tror också pga de 2 senaste 2 åren har jag kombinerat jobb + plugg och ibland ( med extra jobb ) har det blivit typ 150% varje månad. ( samt träffa familjen på det ) , så har inte haft ork/motivation att ta tag i mitt privatliv alls.

Även försökt innan snacka med psykolog ( i samband också med min ADD utredning ). Lever ett "funktionellt" men "grått"/"fattigt"/"meningslöst " liv där jag känner att förmågan att känna genuin långvarig lycka och mening inte existerar . jag bara är.