Varför var konsten inte naturtrogen?

Har funderat på detta i många år.

Jag förstår att porträttkonstnärerna var tvungna att avbilda med mode och trend i åtanke. Idag ser vi såklart hur icke naturtrogna alla porträtt från förr är, då de målades efter dåtidens skönhetsideal snarare än naturtroget.

Men just när det kommer till natur och omgivningar etc. Jag har aldrig sett en historisk avbildning av natur, eller någonting annat för den delen, som ser ut som "ett fotografi". Alltså att det avbildades exakt som det var.

Ni vet, den känslan av att man tittar på en bild och inte vet om det är ett foto eller ej. (Givetvis tänkte folk inte så före kameran fanns. Men ni förstår min tanke!)

Givetvis är detta något som är extremt svårt, o det kräver såklart sin konstnär... Men såklart fanns denna talang även förr i tiden.

Hur kan det komma sig att man inte sett detta?

Har du missat realismen?
https://sv.wikipedia.org/wiki/Realism_(bildkonst)

Vet du ens vem Vermeer var?

Som The GretaReset skrev, så undrar man ju om du helt har missat Johannes Vermeers alster?

Han målade fotorealistiskt för nästan 400 år sedan och var väldigt känd för det. Han är än idag en av de mest berömda målarna som någonsin har levat.

"Han var känd för sina mycket verklighetstroget skildrade vardagsmotiv."
https://sv.wikipedia.org/wiki/Johannes_Vermeer

En annan konstnär som var känd för sitt väldigt realistiska måleri var vår inhemska Alexander Roslin.
Ta bara en titt på den här målningen:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Alexander_Roslin#/media/Fil:Alexander_Roslin_målning_Familjen_Jennings_(17 69).jpg


Men för att återkomma till din frågeställning:
"Men just när det kommer till natur och omgivningar etc. Jag har aldrig sett en historisk avbildning av natur, eller någonting annat för den delen, som ser ut som "ett fotografi". Alltså att det avbildades exakt som det var."

I princip inga målare skapade konst bara för konstens skull.
De fyllde samma roll porträttfotografer gör idag.

Då som nu, så fick man betalt för att avbilda förmögna personer/kändisar på ett så smickrande sätt som möjligt.

Greta och sommarlov; Borde inte bli förvånad över att bli syrligt bemött.

Många människor fejkar bara vänlighet irl, när de inte behöver vara vänliga, som här när de är anonyma, så visas väl den rätta sidan. Tråkigt känner jag.

Hur som helst.
Jag är ingen konstvetare. Jag hade bara en reflektion utifrån min egna tanke.
Realismen är för modern för det jag beskriver.

På de konstmuseum jag besökt så har jag nog aldrig stött på en "fotografiskt" lik målning. Därför började jag fundera på vad det kunde bero på.

Jag vet mycket väl vem Vermeer är. Men inte ens hans konst tycker jag är "fotografisk". Jag förstår att set är mer verklighetstroget, framförallt för hans era... men dock är det ju inte detta jag menar.

För att bara demonstera vad jag menar; här är en random nutida målning på en häst på pinterest. Konstnären har gissningsvis här velat göra den så verklig som möjligt.
https://www.pinterest.se/pin/22166223146438457/

Googlar man sen tex kungahästar, som Brandklipparen, eller från egentligen vilken tid som helst, så ser de inte alls ut som en häst faktiskt gör.

Påverkade dåtidens trender o ideal tekniken såpass mycket?

Det finns nog flera anledningar. En viktig sak är att du behöver utgå från ett fotografi för att måla hyper-realistiskt. Förr så var ju konstnären tvungen att befinna sig tillsammans med motivet för att kunna måla av det och det tog ju ofta väldigt lång tid att färdigställa en målning. Det går ju inte att återskapa exakta detaljer som tex hur ljuset faller mellan sessionerna så många detaljer var nog omöjliga att fånga innan fotografierna. Tänk också på att det inte fanns andra ljuskällor än typ oljelampor förr så nästan allt var beroende av dagsljus som konstant varierade och växlade.

Efterfrågan och tradition är nog också viktiga punkter. Gamla tiders konstnärer var helt beroende av rika klienter för sin överlevnad. Dessa klienter efterfrågade nog extremt sällan något nytt utan ville mest ha målningar där de själva och deras familjer framställdes på ett traditionellt och förhärligat sett.

Jag är ingen konstkännare men våran moderna konstsyn där konsten ska provocera, bryta ny mark och chocka och förvåna känns väldigt modern. Utrymmet att prova något verkligt nytt måste ha varit väldigt begränsat innan typ 1800-talet.

Sedan så kan man ju undra hur många konstnärer med tillgång till dåtidens allra bästa material det har funnits genom åren. Det var en väldigt begränsad skara konstnärer som kunde lägga ner ordentligt med tid på att utveckla sina talanger och många av dessa saknade tillgång till dyra färger och dukar. Industrialiseringen gjorde nog en stor skillnad här då den möjliggjorde massproduktion av konstnärsmaterial och 1800-talet uppvisar ju också en verklig explosion av kreativt måleri.

Anthony Van Dyck målade väldigt realistiska porträtt, den enda anledningen till att hans målningar inte ser ut som fotografier är för att det inte fanns några fotografier att måla av under hans tid. Det finns säkerligen hela böcker skrivna på ämnet om du verkligen är intresserad.

Du kan också fråga dig varför ingen konstnär målade abstrakt konst innan 1900-talet? Visst borde väl vem som helst ha kunnat göra det också? Ändå var det ingen som gjorde det.

Man struntade i perspektiv för att när en människa rör sig ser den flera saker som inte syns i en stillbild. Så att man ser olika saker som inte borde synas bättre beror på att man ville visa hur saken såg ut från olika håll, som verkligheten och rörelsen, sedan hade man även en inre bild av hur något såg ut som man utgick från. En slags arketyp. Så man målade enstaka föremål, eftersom hjärnan uppfattar det så. Istället för att måla det råa intrycket där man måste sätta ihop verkligheten när man tittar på tavlan på samma sätt som när man tittar på verkligheten.

Det är två olika sätt att måla. Kolla t ex hur ett normalt barn ritar. I arketyper. Och hur ett autistiskt begåvat barn ritar, som verkligheten. Ska man måla verkligheten som den är måste man gå emot sin neurologi.

Vissa saker funkar inte i ett foto heller. T ex en stor måne blir en liten måne på fotot för man inte har samma perception i bilden som i verkligheten. Så man målade den större för att den såg större ut.

Anledningen till att ingen (eller få målade abstrakt konst innan 1900 talet var av samma anledning till att realistisk konst förtiden inte var hyperrelistisk. Det fanns inga kameror.

Abstrakt konst uppstod därför att konstnärer som tidigare livnärt sig på att måla porträtt, landskap etc nu hade kameran som största konkurrent och behövde hitta ett nytt sätt att få tavlor sålda. Det är inte lätta att avbilda verkligheten och kunna sälja det om det finns en apparat som är bättre och snabbare på det.

Det var ju inte konstnärer som målade tavlor för sin egen skull som det var tal om.

Dvs det fanns alltså inga konstnärer som vurmade för skogen och de söta små djuren och bara målade sånt, som Hansen ålder för dyra pengar.

Det fanns två huvudsakliga kunder, eller finansiärer, för konstnärer i stort sett ända fram tills 1800-talet. Och det var den världsliga eliten, och den andliga.

Dvs aristokratin/finansmän och kyrkan, kyrkans män.

De ville ha Porträtt.
Det fanns inga fotografier då ju. Men de ville ändå ha porträtt på sina familjemedlemmar - något som verkar ha varit populärt bland de mer välbärgade ända sedan åtminstone Romarriket.
Det fick en pånyttfödelse som renässansen, då den tidens maktmänniskor också ville ha porträtt på sina familjemedlemmar att ha där hemmavid.

Kyrkan ville, såklart, ha Bibliska motiv i pedagogiskt syfte - för församlingens skull alltså.


I inget fall stod naturen i någon högre kurs bland beställarna.
Ingen bad om en tavla över gårdens gamla vårdträd tex.


I orientalisk konst var det emellertid andra ideal som gällde.
I Kina och i Japan värderades sköna naturvyer mycket högt - som riktiga, verkliga platser ute i naturen.
Men också som avbildade motiv målat på "duk" (papper egentligen).

Du kan vill ifrågasätta det "realistiska" i den orientaliska målarkonsten, men det är åtminstone inte ickeföreställande.
Man ser hur klart som helst vad det ska föreställa.
Tex bambuskog, berg, sjöar, vattenbufflar, osv.

En mycket stiliserad estetik, som påminner om det vi i vår nutid ofta förstår som "serieteckningar."
Inte fotorealistiskt med andra ord.


Vad ÄR det egentligen du frågar efter?
För det verkar ju som attt du inte accepterar de helt naturtrogna återgivningarna av djur och natur som funnits representerade i den västerländska konsten.

Det verkar mest som att du efterlyser "fotorealistiskt måleri."
Och isf så är ju svaret att det är en mycket modern sak - från 1900-talets senare del, in på vår nutid.
Men inte målat efter levande modell, utan från fotografi för det mesta (eller förmodligen alltid faktiskt).


Men salongsmåleri från 17- och 1800-tal kunde ju ha nog så realistiska och naturtrogna avbildningar av både djur och natur.
Dvs anatomiskt korrekta osv, med naturtrogna poser, och färgtoner.
Inga större fel där inte, med andra ord.

Inte så att alla konstnärer hade talang på just det området.
Alla har ju sina starka, liksom svaga, sidor - även målare.
Men för de som hade talang, så kunde deras djur- och naturmotiv vara hur tillfredställande som helst.

Många officerare avbildades ju tex till höst, eller bredvid pållen.
Statyer också, något som ställer ännu högre krav på anatomiskt korrekt återgivning.
Sen blev det på modet med rena porträttbilderna på hundar och hästar.
Där ställdes såklart ännu högre krav på att beställaren skulle känna igen sitt djur i bilden.




BTW
Det Fanns, naturligtvis, undantag.
Vi har ju målningar från tex 1600-tal som visar naturlandskap, med djur av alla de slag.
Hur naturligt som helst.