Strv 103 ”S” vs ryskt skrot på östfronten

Vi har som bekant sett enorma mängder rykande bråte i Ukraina, resterna av sovjetisk-ryskt pansar, och jag ställer mig (och er) denna djärva fråga, hur skulle stridsvagn 103 klara sig i denna strid?

Påminner om följande intressanta fördelar för stridsvagn ”S”,
- 105 mm L/62 automatkanon, längre eldrör än många andra 105or och därmed högre projektilhastighet och genomslagsförmåga. NATO-standard med modern APFSDS borde kunna ta hål på ganska mycket
- låg profil.
- schaktblad för ytterligare nedgrävning i defensiv ställning.
- ”galler” för skydd mot pansarspränggranater.

Med tanke på att motståndaren verkar kasta fram allt möjligt gammalt skräp på fronten så skulle det kanske vara intressant? Har man skickat alla ”S” till återbruket eller finns det några kvar?

Den som träffar först vinner oftast. Om en rysk skrothög från 50-talet upptäcker S-vagnen först vinner förmodligen den ryska skrothögen duellen. Förutsatt att den ryska besättningen är nyktra.

103 är grymt bra, men i första hand vid defensiva uppdrag.

Nej, strv 103 duger inte alls längre, och det var därför den togs ur bruk.

Tja, jeg tror ikke du ville ha tilbrakt noe tid i en slik i dag.

"I slutet av 1980-talet genomfördes skjutprov mot Strv 103 försedd med olika typer av tilläggsskydd och i början av 1990-talet fick en rysk stridsvagn av modell T-72 skjuta pilprojektiler (BM 22/23) mot fronten försedd med gallerskyddet - skottet gick rakt igenom vagnen!"

Grejen med vagnen är att den ska vara dold av en kulle så bara eldröret är fritt. Defensivt alltså.

Israelerna knackade rutinmässigt hål i T-72 med 105 mm L7 i M60, dvs en kortare L/50. Stridsvagn S med L/62 akan bör inte ha varit sämre. The door swings both ways

Det finns ett fåtal(några handfull) museivagnar kvar.

Rätt använd, av välutbildade svenska värnpliktsförband från 1989 komplett med reparationsgrupper och tekniker skulle strv 103 säkert utgöra ett inte försumbart hot mot ryska förband.

Om vi hade haft stora mängder vagnar kvar skulle de ändå inte göra mycket nytta i ukrainska händer, de var tydligen MYCKET underhållskrävande, hade man riktigt skickliga besättningar och rutinerade kompanitekniker kunde ett stridsvagnskompani öva nästan en hel dag utan några värre driftstörningar.

Var man inte på tårna hela tiden stod alla vagnarna stilla innan lunch.

Där ser man! Jag som precis läste att strv 103 gjorde bättre ifrån sig än Chieftain när det gällde just tillgänglighet. Men det kanske säger mer om brittisk ingenjörskonst

Redan i slutet av 70-talet så kunde Sovjetisk 125mm ammunition (APDS och HEAT) skjuta rakt igenom en 103a.

Chieftain kan ju givetvis ha varit ännu sämre, vad vet jag?

Jag känner många som har tjänstgjort på Strv 103, både som värnpliktiga besättningsmän, värnpliktiga mekaniker, truppofficerare och tekniska officerare. Jag har hört massor av anekdoter, vilka jag baserar min uppfattning om vagnens tillförlitlighet på.

Efter sista REMO (Renovering, Modifiering) blev de visst avsevärt, avsevärt bättre på många punkter.

En tekniker som jobbat med 103an under hela sin tid på trupp men vid detta tillfälle var en sån som satt inne bakom ett skrivbord och administrerade underhållsplaner fick följa med på en övning när förbandet hade bytt till stridsvagn 121.

Han var arg och irriterad över att man valde att skrota 103an efter att de genomgått REMO, för nu var den ju så bra och tillförlitlig.

Efter en dags övning med ett kompani 121or hade han fått något konstigt I blicken och frågade rakt ut i tomma intet: "Vad FAAN har vi hållit på med i alla dessa år?"

Den yngre kompanitekniker som han åkte med frågade vad han menade, "Ja, men nu har de övat en hel dag med 11 vagnar och inte ett enda fel, jag trodde inte det var möjligt"

Njae, viss redundancy hade man ju med två självständiga motorsystem.

Två stora nackdelar:
Kan inte användas vid attack.
Enorm värmeutstrålning, som kan uttnyttjas vid värmesök och identifiering.

Om vagnen används som en kraftigt bepansrad bunker som kan retirera och hitta nya eldställningar, så är den helt grym.