Citat:
Man kan läsa bl.a följande
[...]
Det stod för hovrätten redan från början klart att åklagaren med ordet ”snippa” i gärningsbeskrivningarna avsåg det kvinnliga könsorganet, eller närmare bestämt vagina eller slida. Det gällde särskilt som tingsrätten i sin dom använt ”snippa” synonymt med ”vagina”, t.ex. i slutsatsen att åtalet var styrkt (se s. 12m i den domen), och åklagaren i hovrätten vid upprepade tillfällen uttryckte sitt gillande över tingsrättens resonemang och slutsatser. Att det var åklagarens uppfattning blev om möjligt än klarare för hovrätten efter hennes justeringar av åtalet. Eftersom det enda brott hon yrkade ansvar för enligt gällande rätt förutsätter penetration av underlivet, måste ”snippa” enligt henne ha haft nämnda innebörd. Det fanns inget som tydde på att den tilltalade eller hans försvarare hade en annan uppfattning om vad åklagaren ansåg att ”snippa” betydde i gärningsbeskrivningarna.
Hovrättens bekymmer med nämnda ord gällde alltså inte vad åklagaren avsåg. Som skulle framgå av hovrättens domskäl gällde hovrättens svårigheter vad målsäganden menade med det ordet
[...]
Vi kan ha hela yttrandet här i tråden. Det var inte så långt.
HÖGSTA DOMSTOLEN
R 14
INKOM: 2023-04-12
MÅLNR: B 1937-23
AKTBIL: 4
Citat:
1 (2)
Box 40, 401 20 Göteborg • Besöksadress: Packhusplatsen 6 • Telefon: 031-701 22 00 • hovratten.vastrasverige@dom.se
www.domstol.se/hovratten-for-vastra-sverige
Öppettider: måndag-fredag 08.00-16.30 (sommartid 08.00-16.00)
Yttrande
Datum
2023-04-12
Diarienummer
Yttrande till Högsta domstolen i mål nr B 1937-23
Riksåklagaren har i Högsta domstolen anfört hård kritik mot hovrättens
handläggning av målet och menat att det i fyra avseenden förekommit rättegångsfel
av vilka tre är grova. Det kan inte vara hovrättens uppgift att i ett
yttrande till Högsta domstolen genom en recension av den egna handläggningen
bemöta riksåklagarens kritik. Vad hovrätten kan göra är att redogöra
för hur det faktiskt gick till i de situationer som klandret tar sikte på och hur
hovrätten uppfattade dem. Några närmare redogörelser för hovrättens överväganden
låter sig dock inte lämnas, eftersom dessa delvis förekom under
enskild överläggning.
Riksåklagarens första och andra kritiska synpunkt innehåller att hovrätten
borde ha vidtagit åtgärder för att klarlägga gärningsbeskrivningarna och
pröva dem fullt ut. Vad som närmare avses är att hovrätten inte uppmärksammade
parterna på att det fanns ett ord i gärningsbeskrivningarna,
”snippa”, vars innebörd var tvetydig för rätten, och att hovrätten inte gav till
känna för parterna att det kunde finnas anledning att överväga andra brottsrubriceringar
än våldtäkt mot barn.
Åklagarens yrkanden avsåg såväl vid tingsrätten som i hovrätten uttryckligen
ansvar för våldtäkt mot barn enligt 6 kap. 4 § första stycket brottsbalken i
styckets lydelse vid tiden för gärningarna. Under ett inledande skede av huvudförhandlingen
i hovrätten uppmärksammade jag, som rättens ordförande,
åklagaren på att gärningsbeskrivningarna inte helt överensstämde
med innehållet i nämnda stycke och bad henne att fundera på detta och återkomma
senare under förhandlingen med besked om mitt påpekande föranledde
någon åtgärd. Efter ett tag återkom åklagaren med beskedet att hon i
de första meningarna i de första styckena förde in en ny som-sats och strök
sista meningarna i samma stycken (se s. 2 i hovrättens dom). Vid strykningen
sa hon att hon med de sista meningarna hade haft en ”grumlig tanke”
om sexuellt ofredande, vilket jag kommenterade med att en avsikt om sådant
brottspåstående inte hade varit särskilt tydlig och följaktligen hade behövt
klarläggas. Något ytterligare sades inte om utformningen av åtalet. För hovrätten
var det efter gjorda justeringar inte någon tvekan om att åklagarens
ansvarsyrkanden avsåg endast brottet våldtäkt mot barn. Den uppfattningen
bekräftades av det förhållandet att åklagaren i sitt slutanförande argumenterade
uteslutande för ansvar för det brottet. Det var därför vid den efterföljande
prövningen av åtalet inte aktuellt för hovrätten att tillämpa någon annan
straffbestämmelse än den som åklagaren åberopat. Såvitt hovrätten kan
bedöma hade en mer långtgående prövning inte varit förenlig med Europakonventionen
och Europadomstolens praxis.
Det stod för hovrätten redan från början klart att åklagaren med ordet
”snippa” i gärningsbeskrivningarna avsåg det kvinnliga könsorganet, eller
2 (2)
närmare bestämt vagina eller slida. Det gällde särskilt som tingsrätten i sin
dom använt ”snippa” synonymt med ”vagina”, t.ex. i slutsatsen att åtalet var
styrkt (se s. 12m i den domen), och åklagaren i hovrätten vid upprepade tillfällen
uttryckte sitt gillande över tingsrättens resonemang och slutsatser. Att
det var åklagarens uppfattning blev om möjligt än klarare för hovrätten efter
hennes justeringar av åtalet. Eftersom det enda brott hon yrkade ansvar för
enligt gällande rätt förutsätter penetration av underlivet, måste ”snippa” enligt
henne ha haft nämnda innebörd. Det fanns inget som tydde på att den
tilltalade eller hans försvarare hade en annan uppfattning om vad åklagaren
ansåg att ”snippa” betydde i gärningsbeskrivningarna.
Hovrättens bekymmer med nämnda ord gällde alltså inte vad åklagaren avsåg.
Som skulle framgå av hovrättens domskäl gällde hovrättens svårigheter
vad målsäganden menade med det ordet.
Den tredje punkten i riksåklagarens kritik avser att hovrätten borde ha vidtagit
processledande åtgärder för att förstå målsäganden, eftersom hon var ett
barn.
Riksåklagaren har själv pekat på några av grundsatserna för brottmålsprocessen,
såsom att domstolen ska vara opartisk och att parterna ska vara likställda
samt att det är parterna som ska svara för bevisningen och att brister
i bevisningen till stöd för åtalet ska leda till frikännande dom. Dessa principer
talar enligt hovrätten normalt emot att rätten verkar för en komplettering
av inspelade barnförhör, inte minst när barnet som i detta fall fått åtskilliga
frågor om just det förhållande som hovrättens tvekan gällde och en
sådan komplettering skulle kunna leda till en fällande dom.
Ett bemötande av riksåklagarens kritik i den fjärde och sista punkten skulle
bli hovrättens recension av sitt sätt att uttrycka sig i sin dom. Den avstår
hovrätten från att göra.
På hovrättens vägnar
Åke Thimfors
Hovrättslagman
Box 40, 401 20 Göteborg • Besöksadress: Packhusplatsen 6 • Telefon: 031-701 22 00 • hovratten.vastrasverige@dom.se
www.domstol.se/hovratten-for-vastra-sverige
Öppettider: måndag-fredag 08.00-16.30 (sommartid 08.00-16.00)
Yttrande
Datum
2023-04-12
Diarienummer
Yttrande till Högsta domstolen i mål nr B 1937-23
Riksåklagaren har i Högsta domstolen anfört hård kritik mot hovrättens
handläggning av målet och menat att det i fyra avseenden förekommit rättegångsfel
av vilka tre är grova. Det kan inte vara hovrättens uppgift att i ett
yttrande till Högsta domstolen genom en recension av den egna handläggningen
bemöta riksåklagarens kritik. Vad hovrätten kan göra är att redogöra
för hur det faktiskt gick till i de situationer som klandret tar sikte på och hur
hovrätten uppfattade dem. Några närmare redogörelser för hovrättens överväganden
låter sig dock inte lämnas, eftersom dessa delvis förekom under
enskild överläggning.
Riksåklagarens första och andra kritiska synpunkt innehåller att hovrätten
borde ha vidtagit åtgärder för att klarlägga gärningsbeskrivningarna och
pröva dem fullt ut. Vad som närmare avses är att hovrätten inte uppmärksammade
parterna på att det fanns ett ord i gärningsbeskrivningarna,
”snippa”, vars innebörd var tvetydig för rätten, och att hovrätten inte gav till
känna för parterna att det kunde finnas anledning att överväga andra brottsrubriceringar
än våldtäkt mot barn.
Åklagarens yrkanden avsåg såväl vid tingsrätten som i hovrätten uttryckligen
ansvar för våldtäkt mot barn enligt 6 kap. 4 § första stycket brottsbalken i
styckets lydelse vid tiden för gärningarna. Under ett inledande skede av huvudförhandlingen
i hovrätten uppmärksammade jag, som rättens ordförande,
åklagaren på att gärningsbeskrivningarna inte helt överensstämde
med innehållet i nämnda stycke och bad henne att fundera på detta och återkomma
senare under förhandlingen med besked om mitt påpekande föranledde
någon åtgärd. Efter ett tag återkom åklagaren med beskedet att hon i
de första meningarna i de första styckena förde in en ny som-sats och strök
sista meningarna i samma stycken (se s. 2 i hovrättens dom). Vid strykningen
sa hon att hon med de sista meningarna hade haft en ”grumlig tanke”
om sexuellt ofredande, vilket jag kommenterade med att en avsikt om sådant
brottspåstående inte hade varit särskilt tydlig och följaktligen hade behövt
klarläggas. Något ytterligare sades inte om utformningen av åtalet. För hovrätten
var det efter gjorda justeringar inte någon tvekan om att åklagarens
ansvarsyrkanden avsåg endast brottet våldtäkt mot barn. Den uppfattningen
bekräftades av det förhållandet att åklagaren i sitt slutanförande argumenterade
uteslutande för ansvar för det brottet. Det var därför vid den efterföljande
prövningen av åtalet inte aktuellt för hovrätten att tillämpa någon annan
straffbestämmelse än den som åklagaren åberopat. Såvitt hovrätten kan
bedöma hade en mer långtgående prövning inte varit förenlig med Europakonventionen
och Europadomstolens praxis.
Det stod för hovrätten redan från början klart att åklagaren med ordet
”snippa” i gärningsbeskrivningarna avsåg det kvinnliga könsorganet, eller
2 (2)
närmare bestämt vagina eller slida. Det gällde särskilt som tingsrätten i sin
dom använt ”snippa” synonymt med ”vagina”, t.ex. i slutsatsen att åtalet var
styrkt (se s. 12m i den domen), och åklagaren i hovrätten vid upprepade tillfällen
uttryckte sitt gillande över tingsrättens resonemang och slutsatser. Att
det var åklagarens uppfattning blev om möjligt än klarare för hovrätten efter
hennes justeringar av åtalet. Eftersom det enda brott hon yrkade ansvar för
enligt gällande rätt förutsätter penetration av underlivet, måste ”snippa” enligt
henne ha haft nämnda innebörd. Det fanns inget som tydde på att den
tilltalade eller hans försvarare hade en annan uppfattning om vad åklagaren
ansåg att ”snippa” betydde i gärningsbeskrivningarna.
Hovrättens bekymmer med nämnda ord gällde alltså inte vad åklagaren avsåg.
Som skulle framgå av hovrättens domskäl gällde hovrättens svårigheter
vad målsäganden menade med det ordet.
Den tredje punkten i riksåklagarens kritik avser att hovrätten borde ha vidtagit
processledande åtgärder för att förstå målsäganden, eftersom hon var ett
barn.
Riksåklagaren har själv pekat på några av grundsatserna för brottmålsprocessen,
såsom att domstolen ska vara opartisk och att parterna ska vara likställda
samt att det är parterna som ska svara för bevisningen och att brister
i bevisningen till stöd för åtalet ska leda till frikännande dom. Dessa principer
talar enligt hovrätten normalt emot att rätten verkar för en komplettering
av inspelade barnförhör, inte minst när barnet som i detta fall fått åtskilliga
frågor om just det förhållande som hovrättens tvekan gällde och en
sådan komplettering skulle kunna leda till en fällande dom.
Ett bemötande av riksåklagarens kritik i den fjärde och sista punkten skulle
bli hovrättens recension av sitt sätt att uttrycka sig i sin dom. Den avstår
hovrätten från att göra.
På hovrättens vägnar
Åke Thimfors
Hovrättslagman
