Man frias från barnvåldtäkt - hovrätten förstod inte vad "snippa" betyder (2021)

Du har uppenbarligen missförstått vad som menas med stödbevisning, dvs "vad som I övrigt har framkommit I målet". Stödbevisning handlar inte om att målsäganden har berättat samma sak väldigt detaljerat till fler personer. Så här skriver HD i NJA 2010 s. 671:

Som sägs i domen kan en trovärdig utsaga från målsäganden, i förening med vad som i övrigt har framkommit i målet, vara tillräcklig för en fällande dom. Vid prövningen av skuldfrågan måste dock självfallet hänsyn tas till övrig bevisning och relevanta sakomständigheter i målet. Sålunda bör även den tilltalades trovärdighet bedömas, liksom sannolikheten i sig för målsägandens och den tilltalades berättelser. Vidare bör beaktas, utan givna slutsatser, bl.a. målsägandens reaktioner omedelbart efter händelsen och hennes eller hans agerande i övrigt, eventuell teknisk bevisning och målsägandens och den tilltalades berättelsers förenlighet med denna, eventuella vittnesuppgifter av relevans samt utredningsmöjligheter för att kontrollera målsägandens berättelse som kan ha försummats av polisen (se NJA 2009 s. 447 I och II). Särskilt noggrant bör domstolen beakta sådana omständigheter som kan tala för att målsägandens uppgifter är mindre tillförlitliga, exempelvis att det finns personliga motsättningar mellan målsäganden och den tilltalade, att målsäganden har behov av en förklaring i förhållande till sin familj eller att målsäganden annars kan ha skäl att rikta sanningslösa beskyllningar mot den tilltalade. Också den frestelse som kan finnas för vissa målsägande att få skadestånd bör beaktas.

I domen vi diskuterar har tingsrätten följt ovanstående prejudikat. Det är bara att jämföra domen med ovanstående text så ser man att du har fel när du påstår att praxis inte följs.

Härom dagen använde du en podd som rättskälla och nu använder är din rättskälla ett inlägg i tråden. Det är lite gulligt.

Så det finns inget mer än flickans beteende och anklagelse.
Har du något annat bevis så har du nu en fjärde möjlighet att lägga fram det.

Det stora problemet här är att en flicka kan uppträda på ett sätt som stämmer överens med att hon utnyttjats i samband med att hon berättar om ett utnyttjande, även om inget utnyttjande eller övrigt brott har begåtts.


Jag har förövrigt inte heller påstått att praxis inte efterlevts i det här fallet, bara att vi vet att den kanske finns men inte efterlevs ändå (som varit fallet många gånger, kanske även i detta fall men det har jag inte tagit ställning till).
Det är mer eller mindre samma slutsats jag också nått.
Som sagt, jag tror att han faktiskt är skyldig, men alla vet att har man virvlat runt fingrarna i en vagina så blir fingrarna kladdiga.
Det borde lämnat spår i lokalen.

I Dagens Juridik finns en bra artikel, skriven av en doktorand i processrätt. Kvintessensen av artikeln är att HR nog borde ha fördjupat sig i lagens förarbeten i stället för att konsultera en ordbok.

https://www.dagensjuridik.se/nyheter...-som-underliv/

Här har vi förnuftets röst i den här tråden. Visst finns det många tänkbara anledningar till varför barn kan få för sig att ljuga om en sådan här sak. Den här flickan hade genomgått psykologisk utredning och fått olika diagnoser så man kan anta att hon varit besvärlig på olika sätt och kanske mer benägen än andra barn att göra skruvade grejer. Kan tänka mig att föräldrarna varnat henne för pedofiler och uppmanat henne att genast berätta för dem om någon skulle ta henne på snippan eller dylikt. Hon vet att sådana berättelser skulle framkalla mer uppmärksamhet och omsorg från föräldrarna och kanske inte riktigt fattar vad hon utsätter den oskyldigt anklagade mannen för. Så hon hittar på att han har tagit på henne och sen är karusellen snart igång med anmälan, polisutredning osv och hon blir tvungen att dansa med och upprepa vad hon har sagt tidigare när hon kallas till polisförhör.

Det kan förstås också vara så att berättelsen är helt sann och frikyrkovaktmästaren ett verkligt pervo. Men det finns ingen objektiv bevisning som stödjer detta. Och i sådana lägen bör den tilltalade frias oavsett vad man personligen anser om parternas trovärdighet.

Sådär, då har vi kommit en bit på väg 😊. Nyss hävdade du att det enda som fanns var flickans berättelse och att prejudikatet inte följdes. Naturligtvis är beviskraven i sexualbrottmål inte oproblematiska. Jag har heller inte hävdat något annat.

Sexualbrott begås vanligen i slutna rum utan vittnen. Ofta står ord mot ord och det räcker inte. I det här fallet tror jag inte att flickan blev läkarundersökning direkt efter händelsen, men om hon blivit det hade eventuella skador kunnat dokumenteras. Det hade i så fall varit stark bevisning. Den misstänktes DNA i hennes trosor kan ju ha hamnat där än genom ett sexuellt övergrepp.

Var kommer ditt citat från?

(FB) Man frias från barnvåldtäkt - hovrätten förstod inte vad "snippa" betyder (2021)

Det är du som är efterbliven. Så här skrev HD för 12 (sic!) år sedan:

Att en person, liksom hans eller hennes berättelse, uppfattas som trovärdig behöver inte betyda att uppgifterna är tillförlitliga. Det kan sammanhänga med att personen av något skäl är övertygad om att berätta sanningen fastän uppgifterna delvis har sin grund i inbillning, sammanblandning, suggestion, annan yttre påverkan på minnet eller omedvetna förskjutningar i minnesbilden.

Som sägs i domen kan en trovärdig utsaga från målsäganden, i förening med vad som i övrigt har framkommit i målet, vara tillräcklig för en fällande dom. Vid prövningen av skuldfrågan måste dock självfallet hänsyn tas till övrig bevisning och relevanta sakomständigheter i målet. Sålunda bör även den tilltalades trovärdighet bedömas, liksom sannolikheten i sig för målsägandens och den tilltalades berättelser. Vidare bör beaktas, utan givna slutsatser, bl.a. målsägandens reaktioner omedelbart efter händelsen och hennes eller hans agerande i övrigt, eventuell teknisk bevisning och målsägandens och den tilltalades berättelsers förenlighet med denna, eventuella vittnesuppgifter av relevans samt utredningsmöjligheter för att kontrollera målsägandens berättelse som kan ha försummats av polisen (se NJA 2009 s. 447 I och II). Särskilt noggrant bör domstolen beakta sådana omständigheter som kan tala för att målsägandens uppgifter är mindre tillförlitliga, exempelvis att det finns personliga motsättningar mellan målsäganden och den tilltalade, att målsäganden har behov av en förklaring i förhållande till sin familj eller att målsäganden annars kan ha skäl att rikta sanningslösa beskyllningar mot den tilltalade. Också den frestelse som kan finnas för vissa målsägande att få skadestånd bör beaktas.

NJA 2010 s. 671

Vad tycker du att det borde ha funnits för "objektiv bevisning" i ett fall som detta för att den tilltalade skulle ha kunna dömts?

Sant. Klockan var mycket.

Det finns alltid ett slumpmoment i varje rättegång. Det är helt ofrånkomligt.

Och det är heller inte speciellt märkligt att det ibland kan handla om ett enstaka ord. I ett mål är det alltid en massa detaljer som vägs in. Och generellt så ska det bli friande dom om det finns någon detalj som ger ett rimligt tvivel. Jag har inga svårigheter att tänka mig massor av liknande fall. I just det här fallet blev det ju dessutom extra dumt just eftersom det sammanföll med att barnet inte var närvarande som vittne, och således kunde rätten inte klargöra vad hon menade.

Men någonstans kommer det ändå kunna bli så att det är ett ord som avgör. Om vi tar "han hade ett finger helt inne i slidan ända till knogen" med "han pillade på mig" så är det ju rätt uppenbart att det första är en penetration, medan det andra uppenbarligen inte alls är tillräckligt för att styrka det. Och någonstans däremellan kommer det finnas formuleringar som är i gränslandet.
Det handlade inte om förståelseproblem. I alla fall inte i den betydelsen som många verkar vilja få det till, dvs att det skulle handla om att domarna inte hade en aning om vad ordet betyder. Givet hur ordet brukar användas i dagligt tal så finns det en tvetydighet inbyggd, och den tvetydigheten är ytterst relevant om man nu verkligen ska dra gränsen för våldtäkt vid just penetration av slidan. Och som sagt så gick det inte att fråga vad som menades eftersom det var en inspelad intervju. Eventuellt kanske domstolen skulle ha pausat för att kunna komplettera. Eller så kunde de gått på det där med sexuellt utnyttjande. Men jag har inte tillräcklig koll på de sakerna för att definitivt kunna påpeka något faktiskt fel.

Sen kan jag absolut hålla med om att det troligaste är att hon blivit penetrerad i slidan. Men det är inte helt uteslutet att hon inte blivit det.

Men givet omständigheterna tycker jag att domstolen helt enkelt kunde ha dömt. Visserligen brukar man dra gränsen vid penetration, men det finns så som jag har förstått det utrymme att inkludera lite mer när det handlar om minderåriga, i synnerhet när det är såpass långt under gränsen för minderårig.

Det som hände är tragiskt, men jag tycker folks reaktioner är starkt överdrivna. Det här är inte något jättekatastrofalt i det stora hela, även om det naturligtvis är väldigt tragiskt för flickan.

Om detta kommer omprövas och han finns skyldig, kommer vi då få en "Lex lilla Snippan"?

Det är alltid så lätt att vara efterklok när man sitter med facit. Åklagaren gör inte rättsväsendet någon tjänst med att överlasta domstolen med ”om-utifall-att-eventuellt-i andra hand-i tredje hand-i fjärde hand” osv. Det skulle ta onödig tid och generera onödiga kostnader att framlägga alla möjliga förklaringar och alternativa möjligheter för domstolen när domstolen själv har möjlighet att ställa frågor om det domstolen tycker något är oklart. Det är så mycket mer effektivt om domstolen ber åklagaren komplettera där det kan finnas ett frågetecken. Den alternativa brottsrubriceringen som åklagaren ville ha med ifrågasattes av nämndens ordförande.

Du beskriver det helt felaktigt.
Beskrivningarna ”han hade ett finger helt inne i slidan ända till knogen" och "han pillade på mig" är inte identiska. Vad det handlar om är att domstolen dömer en man för våldtäkt om målsäganden säger ”Han stoppade upp ett finger i slidan på mig” medan domstolen friar mannen om målsäganden säger ”Han stoppade upp ett finger i snippan på mig”. Tycker du verkligen att en människa ska fällas eller frias pga vilken synonym för samma sak som målsäganden använder? Det är ju helt sjukt. Då är det inte längre handlingen som avgör rättsskipningen utan språkbruket hos målsäganden.

Vad finns det för belägg för den slutsatsen??