Citat:
Tvärtom så säger domstolen att man tror på barnet men att man inte är säker på vad hon menade när hon sa att fingret var i snippan. Som jag och du redan har kommit fram till så är det rimligt att man kan tolka det olika då ett barn har begränsat ordförråd och begränsade möjligheter att förklara ett sexbrott.
Frågan är då vem som ska belastas av osäkerheten, är det åklagaren vars jobb det är att driva förundersökningen och vidta åtgärder eller är det den misstänkte som inte har det som jobb? Det är förstås åklagaren som belastas för brister i förundersökningen.
Nu tycker jag som sagt inte att osäkerheten var så stor att man bör fria personen från våldtäkt men hovrättens resonemang är det inget fel på, det är bara en bedömning om vad som är rimligt tvivel som jag inte håller med majoriteten om. Det var förövrigt vad skiljaktiga i hovrätten framförde men det pågår inget drev efter henne.
Frågan är då vem som ska belastas av osäkerheten, är det åklagaren vars jobb det är att driva förundersökningen och vidta åtgärder eller är det den misstänkte som inte har det som jobb? Det är förstås åklagaren som belastas för brister i förundersökningen.
Nu tycker jag som sagt inte att osäkerheten var så stor att man bör fria personen från våldtäkt men hovrättens resonemang är det inget fel på, det är bara en bedömning om vad som är rimligt tvivel som jag inte håller med majoriteten om. Det var förövrigt vad skiljaktiga i hovrätten framförde men det pågår inget drev efter henne.
För mig är det rent utsagt fel så det skriker om det. Detta utfallet finns inte i min värld alls . Att sedan första instans har frågat "vilka fingarar" och flickan inte kunnat tydliggöra detta är en mindre sak så länge man kan konstatera att dom varit där .
För mig ifrågasätter man barnet och frångår det som barnet har förklarat i andra instans för mycket . Det kanske är fel att säga att man tror hon "ljuger" men man borde lagt mera vikt vid flickans berättelse. Det känns nästan som den faller bort efter att man har klargjort ordet "snippa".
. 
