Citat:
Ursprungligen postat av
linakova
Skulle nog påstå att det här är en sådan fråga HD bör ta upp, av två anledningar:
1. Det behövs prövas om HovR gjorde rätt som friade pga "språkförbistringsproblematik" när det är HovR som inte förstår begreppet.
2. Det behövs prövas eftersom det nu uppstått en rättsfråga kring vilka krav man skall kunna ställa på att barn kan återge händelser med "korrekta" termer ur anatomisk/juridisk synvinkel. Det är fullständigt orimligt att HovR här i princip säger att ett barn måste kunna uttrycka sig på ett fullständigt korrekt vis med rätt termer med samma språkliga förståelse som vuxna för att man skall kunna göra en korrekt bedömning som nämndeman/domare. Det är absurt att lägga det ansvaret på ett barn.
För övrigt vill jag påstå att det här är en gigantisk rättsskandal eftersom det HovR i princip säger är att man alltså satt under hela domstolsförhandlingen och lyssnade på vittnesmål, argumentation mm, som utgick från ett ord man själva inte förstod vad det innebär. Trots detta ställde ändå inte HovR frågan under förhandlingen vad som åsyftades med "snippa".
För att dra en parallell som exempel: tänk er att en tjuv stjäl en tavla. Sedan friar HovR tjuven med motiveringen att de inte kan fälla pga de inte vet vad en tavla är. Och trots att man inte kände till begreppet "tavla" så ställde man då inte frågan under förhandlingen vad som åsyftades med en "tavla". Det är exakt det som har skett här, och precis så absurt är den här domen.
1. På vilket sätt är det en rättsfråga? Hovrätten ansåg att det ej framgick vad flickan avsåg. Därefter konsulterade hovrätten vad den ansåg utgöra den ”allmänna erfarenheten” i fråga om ordets betydelse och bedömde att ”snippa” i allmänhet inte förstås på ett sådant sätt att man kan utgå att flickans beskrev brottet ifråga. På en generell, rent rättslig nivå, finner jag inte det kontroversiella med detta tillvägagångssätt. Det är snarare hovrättens värdering av flickans utsaga som framstår som underlig. Och en sådan fråga är inte på den generella nivån att den lämpar sig för normgivning.
2. Jag är inte säker på att du förstår vad som menas med en rättsfråga, eller om du har läst domen. Utslaget i domen förklaras av en in casu-bedömning av flickans utsaga. Hovrätten friade för att den – just den hovrätten med den sitsen, med just de domarna – inte förstod vad flickan med säkerhet menade, i kombination med ett beviskrav som anger att det inte får föreligga några rimliga tvivel.
Jag delar inte alls din bedömning i fråga om vad hovrätten borde ha gjort. Eftersom inte flickan var närvarande, utan det endast spelades upp ett sk barnförhör, inspelat i förväg – hade domstolen ingen möjlighet att be flickan förklara vad hon menade. Åklagaren hade väckt åtal på det underlaget, sedan låg det på domstolens bord. Möjligen borde domstolen ha bett åklagaren och försvararen plädera i frågan, men att domstolen under förhandlingen skulle lägga fram synpunkter på utredningen, ta fram något slags komplettering etc, är uteslutet, det är inte domstolens roll att agera på det sättet.
Om hovrätten faktiskt inte förstod vad vittnena etc menade med ”tavla” i det aktuella sammanhanget och den distinktionen – alltså exakt vad som menades med det ordet i just det sammanhanget – var avgörande för åklagarens mål, så skulle det ju kunna gå till på det sättet. Tänk dig att åklagaren i sin gärningsbeskrivningen hade angett att någon stulit ett ”litografi”. Sedan, under processen, uppstår tvivel om det verkligen var ett litografi som hade stulits, och allt hänger på vad ett vittne menade med ordet ”tavla”. I ett sådant fall hade dock åklagaren haft möjlighet att be vittnet förtydliga vad det menade med det ordet. Det har vi inte här, på grund av att det var ett barnförhör som var inspelat på förhand.