Skådespelare - hur kan detta hyckleri stå sig?

Jag har aldrig begripit hur något som alla klarar av kan finansieras och idoliseras som det gör idag, och har gjort genom tiderna. Det här är intet nytt och vi förbryllade bevittnare är förstås lika gamla som clownerna. Skådespeleri handlar enkom om att synas.

Idag hörde jag (den annars sannolika lastbilschauffören) Lassgård och (den annars sannolika biståndsbedömaren) Olin prata om deras bidrag i någon senast film och deras bidrag till "kulturen".

Varför värderar vi något så stupidt som så många av oss klarar av - så högt?

Hur många ur generation Lassgård och Olin gick direkt till tv:n menar du? De flesta var ju tvungna att stå framför hundratals och ibland tusentals teaterbesökare för att bli upptäckta. Inte alla klarar av det, handen på hjärtat, gör du det?

Vidare är inte skådespelaryrket särskilt högt aktat, finns tiotusentals skådespelare i Sverige men väldigt få tjänar de löner som Olin och Lassgård gör, de är inte ens betalda.

Jag hoppas förstås att du aldrig mer betalar för att se en film i ditt liv, annars är du en hycklare.

Jag vet inte om det ansetts fint genom tiderna? Att vara skådespelare har varit synonymt med prostiturad in på 1900-talet.

Personkulten som började med Sarah Bernard är en annan femma. Ämnet är djupare än man först kan föreställa sig.

Just Lassgård är väl annars en av få svenskar som gör sig bra på film. Min store tjocke far, Wallander, i beck med Götsa Ekman, g w trillogin i tv (men Ove orkade jag inte se och på senaste har han varit transsexuell präst och även det har jag missat).

Men frågan är intressant. Tillför de något eller bara råkar göra sig djävligt bra på film och tv. Lena Olin, kändisbarn som jag inte kan minnas något stordåd av på rak arm.

Svenska skådespelare har ofta ett minimalt register om jag tex jämför med engelska skådespelare. Men det blir kanske fel att jämför toppen av england med den lokala kulturen.

Men mycket av svensk kulturliv är skrattretande dåligt.

Försökte öva in de svenska Jaques Brel texterna som betalat tommy körbergs lön de senaste 30 åren.

Texterna är fulla med ord som "sade" och "ej". Man pratar inte längre så. Man skriver inte ens så men dessa texter är fulla av liknande medelmåttighet.
Då har jag bara tagit upp sådant alla kan förstå. Som musiker upptäcker man dessutom att det haltar å det grövsta.

AV Brel finns knappt något kvar även om det är bra musik.

Fler har funderat i samma banor.

An actor is merely repeating lines he read an hour ago, and he’s doing it the way the director told him to a second ago. It’s not a craft. It’s karaoke without singing.

--Gavin McInnes

Jag känner förakt för skådespelare. För mig så liknar skådespelare en apa som apar sig framför spegeln och tar på sig diverse "masker", diverse gestalter. Visst, det kan vara kul att apa sig ibland men inte fan gör man det till sitt livs uppgift.

Själv är jag fruktansvärt dålig på skådespeleri, så jag kan absolut uppskatta när det görs ordentligt. Kolla bara på skillnaden i TBBT mellan den urdåliga Kaley Cuoco och den fantastiska Simon Helberg - nog fan krävs det talang för att vara en bra skådespelare? Att de kan uppbåda den talangen genom repliker de tvingats memorera på en timma gör det bara än mer imponerande.

Du glömde bifoga ditt CV, alla skådespelare visar sina kunskaper genom CV över tilldelade roller. Det finns ju väldigt många skådespelare som tror att de har talang, men deras CV visar att de inte har det

Vladimir Vysotskij är ett liknande exempel på en människa som faktiskt använde sin konst för regimkritik. Men det är absolut så som du säger och det är egentligen först med filmens genombrott skådespelare blir något sånär rumsrena, mycket på grund av att de exporterades internationellt och då kan man inte framställa personen som hora.

Skådespelare är lögnare per definition precis som politiker är väl den mest globalt vanliga hållningen till dem som klass tidigare. De fejkar sina TikToks och förvränger verkligheten helt enkelt.

Vysotskij var väl inte speciellt regimkritisk? Han använde satir i sina sångtexter men det var väldigt lite regimkritik i dem. Han var väl anpassad i systemet och levde loppan - var gift med en fransk skådespelerska, ägde en Mercedes, fick åka till Frankrike och USA, och knarkade ihjäl sig till slut, lagom till Olympiska sommarspelen 1980. Han var en fantastiskt poet och ganska duktig (om något enformig) skådespelare, men han var definitivt ingen regimkritiker.

OK för han var rätt stor i en genre som handlade om kriminellt liv https://en.wikipedia.org/wiki/Blatnaya_pesnya

du kan läsa lite om honom här

https://en.wikipedia.org/wiki/Vladimir_Vysotsky

En usel skådespelarinsats och film är enbart usel.

En lysande skådisinsats och film är en perfekt verklighetsflykt i 2timmar.

Jag kan ganska mycket om Vystoskijs liv och verk och jag tycker inte att han är någon regimkritiker, tyvärr.
Solzhenitsin som skrev "The Gulag Archipelago" var regimkritiker, men Vysotskij? Nja. Han vär väldigt omtyckt bland dom högre echelonerna, tjänade grova pengar på sina framträdande som sångare och skådespelare och trivdes rätt bra med regimen.