Vanligt att lärare stoppar elever som är extra bra från att utvecklas?

Jag vet inte hur vanligt det var i allmänhet. Men jag har sett det några gånger. Bland annat en kompis som gjorde klart alla matematikböcker vi hade i lågstadiet. Det gjorde han under höstterminen i ettan som jag minns det.

Det fick han skäll för. Och nej, han hade inga diagnoser. Var bara väldigt duktig på matematik.

Ja, eftersom Sveriges grundskola balanserar svårighetsgraden på ålder. Såvida man inte e bra i alla ämnen kan man få gå upp ett år. Men den personliga utvecklingen går sällan lika fort som ämneskunskaper osv.

De finns inte budget eller tid att ge individer parallella genomgångar och blir för ineffektivt att rätta sådana moment. Därför genomför man i störta mån samma moment för alla.

Du som går en kurs kommer också få den på den nivån som kursen innebär, läraren på sätt o vis har liten skyldighet att de sig en annan kurs. Matte 1 är Matte 1.

De bästa man kan göra är att samspela med läraren, be om att få skrivna instruktioner eller material från andra kurser online/lärare som har andra kurser. Helt enkelt plugga själv och fråga enstaka frågor till läraren när de finns tid.
Faktum är att det är ganska lätt att göra de svårare för sig själv me liten ansträngning istället för o va kaxigt offer.

Ja ibland händer de nog att läraren vill att du ska följa eller slutför moment som tillhörkirsen även ifall man e bättre. Well, tråkigt men suck it upp och gör de fort. E man så duktig går fe ju fort o enkelt.!?

Klaga på politiker som gjort sveriges välfärd fattig och som skapat stora skolklasser.

Jag tror läraren bara följer läroplanen. Det tycks vara viktigare att alla får godkänt än att de duktiga får utvecklas. "Alla skall med!"

Och inget fel i det. Problemet är att man har specialklasser för de som inte klarar ett ämne men inte motsvarande för de som är duktiga. Man har till och med specialskolor för de som vill satsa på hockey, badminton, innebandy, thaiboxning eller hästar. Man har specialprogram för t.ex. E-sport. För att inte tala om musik och "kultur".

Men de som är duktiga på matte, fysik, kemi, är intresserade av medicin, rymden osv. får läsa på internet och klara sig på egen hand. Vi satsar inte på sådant i Sverige.

Vet ni vad! Det är nog som med bidrag i allmänhet: De som gör sig beroende av bidrag blir passiva och initiativlösa. De som klarar sig själva blir starkare med åren.
Så det kanske är bra med den svenska "lagom" skolan. De duktiga får tidigt lära sig att samhället skiter i dem, så de tar tag i saker själva och blir starkare med åren.
Tråkigt bara att de måste betala lika mycket i skatt trots att samhället inte satsade på dem.

Jag överpresterade i skolan när jag var liten. Alla var glada och tyckte jag var jätteduktig. I högstadiet blev jag svårt deprimerad. Betygen började gå åt helvete, närvaron blev mindre och mindre. Jag låg och sov på armarna eller satt med ansiktet i händerna konstant. Många frågade hur jag mådde och sa att jag inte såg ut att må bra. Jag ryckte bara på axlarna för jag hade ju tappat förmågan att bry mig. Det blev stadigt värre.

Men det blev inte ett enda möte, inga interventioner. Ingen skickade mig till kurator eller psykolog. Han kan om han vill, sade de. Vad fan det nu betyder när man har djup, nattsvart depression. Flera år senare gick jag ut gymnasiet med ofullständiga betyg. Min depression var vid det här laget rejält cementerad och jag har aldrig riktigt kommit ur den. Är över 30 idag. Hela 20-årsåldern var mest en kamp för överlevnad.

Jag är övertygad om att det hade kunnat blivit annorlunda om jag faktiskt fått stöd när jag behövde det. Om någon faktiskt hade visat att de brydde sig och ställde upp för mig emotionellt. Men eftersom jag hade lätt för mig ”egentligen” fanns det ingen hjälp att få tydligen. Och det är faktiskt något som pågår än idag. Jag ordnar, jag fixar, jag lugnar, men när jag behöver lugnas då vill ingen vara stark och lugn för mig.

Det är bara så det är. Vänj dig.

Jag fick också höra att "alla ska hänga med" när jag uttryckte min frustration över den låga nivån.
Trodde det var bättre idag, vilket det alltså inte är, tragiskt!

Jag vet inte hur det är nu för tiden men för mig var det absolut så. Var uttråkad hela grundskolan för det var så banalt enkelt. Tror jag fick högsta betyg i alla teoretiska ämnen förutom två utan att anstränga mig alls.

Det är jättevanligt

"Vi måste prioritera de elever som har svårt." Så brukar lärarna säga och så får man hitta på själv vad man ska göra. Jag ser det som ovanligt att någon lärare är pålitlig på de högre nivåerna, så man förlorar ofta inget på att få sköta sin egen utveckling själv.

Varför ska en duktig elev få tid och uppmärksamhet? De tappar motivation och börjar leka istället om man struntar i dem. Om det är någon som kastar bort talangen så är det eleven själv.

Alla ska väl ha samma tid och uppmärksamhet. Man måste satsa lika mycket på talangerna som på de som är sämst och medelmåttorna. För vem ska annars föda de som är sämst i framtiden. Ska de skapa sina egna högteknologiska företag.

Det är föräldrarnas ansvar att placera barn i den miljö där de utvecklas mest, lärarna har ofta inget val att skicka iväg elever till spetsklass. De som inte klarar sig själva från början kommer nog inte skapa något högteknologiskt företag.

Så det är meningslöst att lägga tid på de som presterar sämst enligt dig. Då borde du mena att man ska lägga mest tid på högpresterande. Eller vad vill du säga egentligen?

Högpresterande barn från fattiga familjer har ofta inte de möjligheter du pratar om. Menar du att man ska missgynna högpresterande elever eller vad försöker du säga?

Du kan kolla Roland S Persson, han forskar på särbegåvning, i stort sett hela Europa så kom det påbud att begåvade barn inte skulle främjas efter ww2 för att undvika ww3. Rätt intressant faktiskt. Han har gjort flertal videos på youtube där han beskriver detta samt hur han stångats med skolministrar.
Så det är politiska motiv bakom detta.