Avdrag för parkering med psykologiskt funktionshinder

Hej.
Är det någon som har erfarenhet av läkare som intygar psykologiska besvär som funktionshinder för att parkering ska vara avdragsgill?



Citerad text nedan från Skatteverket, länk i botten

"Avdrag med faktiska kostnader för de som är gamla, sjuka eller har funktionsnedsättning
För att vara berättigad till avdrag för faktiska bilkostnader i samband med ålder, sjukdom eller funktionsnedsättning ska en person kunna visa upp ett läkarintyg eller på annat sätt visa att personen på grund av sjukdomen eller funktionsnedsättningen måste använda bil för arbetsresorna. Personen ska alltså vara förhindrad att använda allmänna transportmedel och vara tvingad att använda bil för resorna till arbetsplatsen. Det räcker inte med ett läkarintyg som säger att det är bra om personen använder bil för arbetsresorna.

Avdrag med de faktiska kostnaderna är inte aktuellt bara för att en person har uppnått en viss ålder. Liksom vid sjukdom och funktionsnedsättning krävs det att den höga åldern medför att personen tvingas använda egen bil. I fråga om ålder är det därför ofta i praktiken någon sjukdom eller nedsatt rörlighet som medför att avdrag kan medges.

Personer som p.g.a. ålder, sjukdom eller funktionsnedsättning tvingas använda bil för arbetsresorna behöver inte ha minst 5 km till arbetsplatsen eller göra någon tidsvinst för att få avdrag."

https://www4.skatteverket.se/rattsli...onsnedsattning

Dessa avdrag är inte till de som vill göra sig bekvämare.

Vad är det du vill veta? Jag tycker att texten du citerar svarar på de flesta frågor, men om du har några specifika frågor som inte besvaras av den så kanske du kan precisera dem så kan vi försöka svara.

Det är tydliga regler men jag vill veta mer om hur det går till i praktiken.

Frugan har Asperger och använder bil till jobbet då hon blir helt slut av att åka kommunalt i rusningstid. Vill göra avdrag för parkering i självdeklarationen men läkaren anser inte att hennes tillstånd är ett giltigt skäl för intyg. Att dra av i deklarationen utan intyg är uteslutet.

Funktionshinder med rullstol är ju rätt enkelt men när det kommer till psykiska besvär är det inte lika enkelt.

Det framgår ju att man ska vara tvingad att ta bil onäch inte alls kunna åka kollektivt. Din fru kan ju åka kollektivt även om hon uppfattar det som besvärligt.

Var drar du gränsen mellan funktionshinder och rörelsehindrade? Vem tror du skrivningen är riktad mot? Jag vet inte.

Jag frågade en läkare jag känner och han sade att som han förstått det där så handlar det t.ex. om såna som har så svår PTSD att de får totalt sammanbrott om de åker kollektivtrafik, och andra saker av den svårighetsgraden. Att det bara är stressigt, olustigt, eller liknande är i allmänhet inte nog i sig.

Nu är han iofs allmänläkare och inte psykiatriker, så han kanske inte har helt hundra koll på det där, men jag tror hans besked är betydligt mer välinformerat än tjejgissningar från random Flashbackanvändare.

Det är en medicinsk bedömning, dvs det är läkaren som avgör om han anser om din fru KAN använda kollektivtrafik eller inte.

Varje person bedöms individuellt, det finns folk med rullstol som kan hantera kollektivtrafik och sådana som inte kan det. Beror på hur kollektivtrafiken är just där och hur personens fysiska förmåga är i övrigt.
Samma sak med icke-fysiskt funktionshinder. Det finns folk med Asperger som klarar att resa kollektivt och sådana som inte gör det.

Jag rekommenderar att ni uppsöker specialistvård om ni inte redan gjort det. För korrekt bedömning av mer komplicerade sjukdomar som t.ex. asperger bör man uppsöka specialist.

Jag förstår, det låter rimligt med PTSD. OCD och personer med utåtagerande ticks faller nog inom ramen också kan jag tänka mig.

Tack för att hörde efter med din kontakt för ett kvalificerat svar!

Exakt så är det, det skall alltså vara så att man inte KAN.

Det är dock så att lider man av saker som asperger eller PTSD och annat som är mer komplicerat och som har en väldigt stor vidd av allvarlighet och symptom så skall man givetvis uppsöka specialistvård för att få en korrekt bedömning.
En allmänläkare har sällan rätt kompetens att bedöma mer komplicerade sjukdomar, speciellt psykiatriska sjukdomar.

TS fru kanske har så allvarlig asperger att hon faktiskt inte kan använda kollektivtrafik utan att det får allvarliga konsekvenser för hennes hälsa.
Det kräver dock som sagt specialistvård för en korrekt bedömning.

Låter rimligt. I det här fallet var det en specialst som ansåg att hon inte kvalificerade för detta. Hon kommer fortsätta med att åka bil och stå för kostnaden medans jag tycker hon borde kunna dra av det. Får nog släppa det trots allt men det var bra att lufta. Tack!