Är HELT värdelös på arbetsmarknadek. Uppsagd IGEN.

Öppnade en tråd för inte så längesedan där jag undrade vilken sorts hjälp jag är berättigad till då jag har en historik av psykisk ohälsa samt i papper står där att jag har lägre intelligensnivå. Fick då höra om aktivitetsersättning och det borde jag ha rätt till? Lever inte upp till förväntningarnarna på arbetsmarknaden - aldrig gjort. Känner mig totalt miserabel och självmordsbenägen för att varje jobb jag haft har gått åt helvete. Vill inte leva om jag inte får hjälp i ett arbete där kraven inte är så höga pga diagnoserna add, bipolär och lägre intelligensnivå. MÅSTE ha hjälp. Får jag hjälp tror ni? Arbetsgivarbidrag för att komma tillbaka till arbetsmarknaden efter jag fått aktivitetsersättning fram till 30.

Nu är det bevisat svart på vitt att jag inte fixar ett vanligt jobb. Är för långsam, för kass, för det ena och det andra. Vill verkligen inte leva om jag inte får hjälp. Är totalt knäckt, fyfan vad detta slog på min redan dåliga självkänsla

;(

Edit: Gav det alltså en chans igen för att kanske inte behöva aktivitetsersättning för jag fick jobb men helt åt helvete. 4 pass hann jag arbeta. Helvete vilken kass människa jag är. Kan acceptera det, låt mig bara för fan få hjälp så jag inte blir sparkad hela tiden, med lättare arbetsuppgifter eller lägre förväntningar. Chefen får mig helt gratis pga inte han som utbetalar lön.

Vad var det för arbete du hade då?

Har du några special intressen? Något som du gillar att göra när du inte jobbar? Många gånger är man motivationsdriven med diagnoser såsom ADHD/ADD. Vilken typ av jobb har du tagit?

Olika tjänster. Arbetade för ett taxibolag där det var för många bollar i luften. Jag fixade inte det.

Butik. För många bollar i luften, klarade inte det.

Personlig assistent sist - modern tyckte inte det gick tillräckligt väl, svårlärd kring vissa moment. Kunde kolla på hur liften fungerade men gång på gång misslyckades jag. Kollar jag på en instruktion så kan min hjärna inte vända bilder. Speciallärare i skolan sade att jag var s.k ”lågbegåvad.”

Det värsta är att jag ser bra ut så det överrensstämmer inte med hur kass jag är. Varje nytt umgänge så tar det ett litet tag innan de förstår mina svårigheter mellan A och O.

Jag vill verkligen inte leva om jag inte får hjälp. Aktivitetsersättning verkar jag berättigad till enligt kvinnan på FK så väntar på ett läkarutlåtande. Det hade fått mig att må
mycket bättre med vetskapen om att de dessutom hjälper mig med ett jobb och arbetsuppgifter jag faktiskt klarar.

I korta drag har jag inlärningsshvårigheter, helt enkelt.

Andra världskriget samt kost och träning. Svarat på vilka arbeten jag haft till skribenten ovanför dig. Får jag inte hjälp så kommer jag gå i sönder av psykisk lidande och känna mig så brutalt bortpissad av samhället och då blir det mycket svårt att leva. Har så brutalt dålig självkänsla som gjorde detta ännu värre. Kan inte äta, inte sova, har knappt motivation till hygienen. Kan och förstår allt detta men har helt enkelt inte motivationen till det. Jag vill bara dö så det är nu. Är totalt värdelös. Har alla grunder för att faktiskt klaga och gråta ut.

Samtidigt går du på heroin enligt tidigare inlägg. Kanske steg ett för dig är att bli drogfri? Droger lär knappast hjälpa dig fokusera på ditt arbete och har man då redan svårigheter så lär ju drogerna bara förstärka det.

Tänk inte om dig själv att du är kass. Tänk i stället att du har fått alldeles för höga krav på dig, i och med ett vanligt jobb. Du har faktiskt rätt att få ta saker i din egen takt, utifrån alla dina svårigheter. Du kämpar med mycket mer än andra, som inte syns utanpå. Du har mer rättigheter än skyldigheter. Du måste bara inse det.

Du borde ha rätt att bli hänvisad till Samhall då antar jag. Det är väl inte kul att vara där, men förhoppningsvis får du ett jobb du klarar.

Dagens arbetsmarknad är tyvärr ett helvete även för normalbegåvade.

Jag tycker att det ändå är framgångsrikt att du har fått arbete överhuvudtaget, till och med ett flertal ggr. Många får aldrig ens chansen att prova på.

Varför i helvete tror du jag börjat göra det i perioder? ÄR TOTALT SJÄLVMORDSBENÄGEN EFTER ALLA MISSLYCKANDEN FRÅN 18 ÅRS ÅLDER TILL NU, 28. På senare tid började jag. Gå inte off topic nu.

Det värsta är att du är snygg?

Nej jag är det fakto helt värdelös och jag hatar mig själv. Låt mig bara veta, har jag rätt till aktivitetsersättning för jag är inte smart nog. Är en belastning. Fått sparken från VARJE tjänst jag tagit, vet du hur det känns? ;(