Citat:
Ursprungligen postat av
DefactoAnarki
Jag såg ingen tråd om detta men tänkte det var på sin plats att diskutera detta fenomen.
Om du är fattig väntar du med att gå till tandläkaren tills du absolut måste då du inte har råd för stunden med annat. Resultatet är dyrare tandläkarnotor i längden.
Du måste under halva månaden köpa småpack av det nödvändigaste för du har inte längre har pengar till utgiften för storpack. Resultatet är att nästa månad blir dyrare.
För att ta dig till jobbet måste du ha en bil. Men du har inte råd med annat för stunden än någon gammal rostig skrothög som blöder olja i parti och minut. Resultatet blir höga transportkostnader.
Du tvingas hyra istället för att äga din bostad för att du inte har till kontantinsattsen. Högre kostnader på sikt.
Vad har ni för exempel på hur fattiga blir ännu fattigare pga att de drabbas av högre kostnader än oss med bättre ekonomi pga att de saknar pengar för stunden till de på sikt billigare alternativen?
Vad gör man åt det här?
Är det rättvist?
Ja, det är rättvist!
Man löser sina problem, tålmodigt och systematiskt.
När jag var skild och stenhårt rövknullad, låg jag back massivt. Inte nog med det tjänar jag inte särskilt bra.
Givet hur illa och förnedrande min skillsmässa var, visste jag att jag var helt ensam och var tvungen att lösa problemen jag såg på min livhorisont.
Jag körde en superbillig äldre och liten japansk bil i 10 år. Den kostade 30k i inköp och har besparat mig massor. Utöver det gick jag in i ett hard style sparande mode.
Jag prioriterade eget hus, så mina avbetalningar gick till mitt eget boende...
Jag har t.ex. haft samma gamla billiga skaljacka över 20 år. Bytt dragkedja minst 2 ggr., sytt och limmat den massor. mm. mm.
Idag är jag rik räknat i tillgångar, jämfört med familjer/svenssons mm. Att ha blivit styggt rövknullad på alla plan är det bästa som hänt mig.