Fattigdomens onda spiral - Det är dyrt att vara fattig

Varför är det så farligt att vara monetärt fattig? Att vara rik på glädje och kärlek kostar inget.

Tanken med a-kassa är inte att du ska ha det som inkomst, utan att du ska överleva dagen tills du får ett nytt jobb.

Att köpa storpack är inte nödvändigtvis bra för ekonomin då det gör att förbrukningen ökar, och det slängs mer / blir mer svinn. Man köper mer än man behöver helt enkelt, och finns det mycket av något ökar förbrukningen.

Tandläkarbesök är onödigt som vuxen om man bara sköter sina tänder med borste och kräm. Billigt.

Bil behövs inte, man kan gå, cykla, lifta, eller samåka. Eller bosätta sig närmare jobbet, eller åtminstone närmare kollektivtrafik.

Hyr man bostad kan man dela hyran med flickvän, eller kompis eller inneboende.

Så jag ser inte riktigt hur det är dyrt att vara fattig.....men det kanske finns andra exempel? Däremot menar jag att det är dyrt att vara korkad och att vara lat.

Menar inte att vara respektlös, men har man dåligt pengavett är det bara att fråga andra om råd, ofta gratis, och göra ändringar som minskar kostnader och förbättrar privatekonomin....de i lyxfällan är inga offer utan har själva grävt hålet de sitter i.

Du har även den faktorn att när du konstant behöver oroa dig för om du har råd med mat och hyra så sjunker din IQ vilket försvårar för dig att fatta bra långsiktiga beslut.

Till viss del är fattigdom ett "mind set". En student som knappt har mat för dagen är extremt fattig jämfört med arbetare, men samtidigt är de rika rent själsligt. De lär sig vända på slantarna, de är ärliga, de är hårt arbetande, de är målmedvetna, de lär sig göra saker själva istället för att bara kasta pengar på problemet.

Den absoluta botten i samhället är allt som oftast lata och lågbegåvade, och istället för att disponera de pengar de har, så försöker de larpa rika. Istället för att spara pengarna de har, så måste även de åka på all inclusive-resor varje år, ha en lika dyr bil som rikare, köpa nya kläder, osv.

Det här är ju något vi ser hos många idrottsmän och lottovinnare. De har inte haft pengar tidigare, så när de plötsligt får en miljon i handen, så köper de den senaste sportbilen och en massa blingbling istället för att investera de i något hållbart.

Och så har vi droger, alkohol och tobak. Om du inte har råd med mat, så kanske du ska lägga drickandet på hyllan tills du har löst ekonomin.

Ja och dom är ju billiga eller?

Alkohol och droger är det första man ska sluta med. Inte bara så kostar det mycket pengar att bruka dessa, de försämrar även ens omdöme vilket gör att man blir än mer slösaktig i andra privatekonomiska spörsmål. Man köper mer snabbmat, blir mer ångestfylld och tror att nya kläder och lyxvaror ska förbättra ens mående. Sedan jag slutade dricka alkohol har jag mått så mycket bättre, varit piggare och slutat köpa skit.

Även den stabile medel-inkomsttagaren med fast anställning, och ett tryggt tak över huvudet på nätterna, kan emellertid känna sig något småfattig.
(Med definition på hur "fritt" du spontant kan leva ut, ha råd med (just dina) fritidsintressen, ta med ev. familjen på diverse upplevelser då och då, ta en grandios utekväll ett par ggr/år, etc.)

Man behöver inte vara nedlusad av lån - eller ligga på gränsen till deltagande i "Lyxfällan" - för att känna det lilla unset av en fattighetskänsla.
Känslan av att i den ekonomiska aspekten inte riktigt kunna ägna sig åt det det man vet skulle göra gott för kropp & sinne, skapa gó feedback/vara balsam för ens själ.

Fattighet som koncept sträcker sig ända från rännstenen till de välbärgades lokaler; det beror oftast på din egen synvinkel, och betraktandet av just din egen situation....

Man kan inte ta jobb utanför kollektivtrafikens hägn, då man inte har råd med bil. Dvs ofta kan man inte ta nattjobb eller andra jobb en bit bort om man bor tex i glesbygd.

Rena rama sanningen.

Yes, detta är svaret. Vissa ungjävlar är dock inget att investera i (man väljer inte alltid sina barn), men rent generellt ska man hjälp sina avkommor så mycket det går ekonomiskt. Exempelvis erbjuda att bo hemma tills den vill flytta etc, så länge man uppfostrat de väl gällande ekonomi.

Japp, sen fysisk träning samt hjärngympa (ex. räkna matematik) är receptet till god tankeförmåga och problemlösning