Är folk duktiga på sitt arbete – eller är allt bara fejk?

Har både pluggat och jobbat.
Överallt tycks det vara det samma.

Ingen som direkt läst litteraturen och ingen som är direkt duktig på sitt arbete.

Är arbetslivet bara fejk?

De som jobbar fysiskt med kroppen ser man åtminstone jobba. Men alla som jobbar på kontor, arbetar de verkligen?

Kanske har jag prestationsångest eller vill utvecklas mycket?

Men jag möter sällan samma entusiasm på en arbetsplats hos mina kollegor. De är slappa, eller uttråkade, eller ouppdaterade eller oengagerade. Mest fika och fritid…?!

Är arbetslivet bara fejk?
Något man sitter av?

Och denna tystnadskultur… existerar den överallt? Ingen frågar hur ett möte varit eller hur ett möte ska bli eller intresserar sig för att dela kunskap och fakta och kompetens. Passerar allt bara in och ut i hjärna på folk – utan eftertanke?

Är möten bara tidsfördriv?

Ja det är bara gå till en psykolog eller tandläkare eller någon annan som bara kikar lite och säger det ser bra ut, det blir 500 kr.

Vad vill du få ut av att jobba? Många gör det för att överleva. Utöver det betyder inte jobbet särskilt mycket. Utbildning och annat som rör kompetensutveckling är arbetsgivarens ansvar att driva, inte arbetstagarna. Det finns egentligen inget syfte att visa framfötterna, lära dig vid sidan av eller göra det lilla extra om du är nöjd med din situation.

Du får rätta mig om jag har fel men jag upplever att du drivs av behovet att visa för omgivningen att du är kompetent. Även ett behov av att vilja förverkliga dig själv.

Tror att de flesta är engagerade i sitt arbete och därmed i alla fall relativt bra på det de gör, alla kan inte vara bäst.

Nu har jag bara arbetat i den privata sektorn med i huvudsak praktiska arbeten så det kan säkert vara på annat sätt i andra typer av arbeten.

Vad har du pluggat?

Jag är civilingenjör, jobbat på flera ställen och har helt andra erfanheter. De flesta kollegor har varit engagerade och hjälpsamma. Visst är en del möten mindre produktiva men de flesta är givande i en eller annan grad och vissa är väldigt bra.

Är det möten folk är engagerade i, eller mer att man bara sitter och lyssnar och där ens åsikter inte är värda något ändå?

Är det värdefull kunskapsinhämtning som senare kan användas eller många helt onödiga möten för att man ”låtsas jobbar” ?

Bokar man in möten för att det ska se ut som man jobbar?

Upplever att de flesta på arbetena jag varit har låg entusiasm och inte anstränger sig. Varken att ge grym service eller utföra ett genomtänkt arbete, eller analyserat de egna konsekvenserna av sitt utförda arbete. Som att de går på halvfart..

Nästan som att man förlitar sig mer på sina kollegor än sig själv?

Det låter kanske mer hållbart i längden att inte stå för egen kompetensutveckling, söka kurser och fortbildning… arbetslivet är ändå långt och jobbet kanske ska vara lugnt..?

Att vara en duktig löneslav leder till stress, ångest och utbrändhet.
Om du är smart så roffar du åt dig så mycket du kan genom att göra precis tillräckligt.
Allt annat gynnar bara din chef och staten som kan stjäla ännu mer av dig på varje lön.

Vad jag menar är mer att man kanske har ett inbokat morgonbesök som psykolog, i detta fall, och sedan 30 minuter fika. Sedan kanske ett möte. Sedan lunch. Sedan ett videosamtal och sedan fika igen. Kanske lite dokumentation och sedan hemgång.

Ingen större ansträngning. Men ändå ”jobb”.

Är detta fejk-jobb?

Är alla överens om att det skulle kunna gå till så här 😆

Jag har aldrig arbetat på en arbetsplats som motsvarar dina erfarenheter, kanske för att jag alltid haft relativt kvalificerade arbeten och alltid haft höga krav både på mig själv och min omgivning. Visst finns det enstaka människor som försöker lufsa genom arbetsdagen, men min erfarenhet är att dessa sällan blir långlivade på mina arbetsplatser iallafall.

Jag uppfattar dina kommentarer som att du tycker att du själv är bättre än dina kollegor, och att bara du engagerar dig och visar entusiasm. Kan det vara så att du tycker att du är för bra för dina kollegor och din arbetsplats? Varför byter du i så fall inte jobb till nåt som har högre tempo och högre krav?

Den bild du målar upp förknippar jag med lågkvalificerat arbete i lågt tempo och med ett produktionsutfall som varken uppfattas som viktigt eller tidskritiskt ens av ledningen. Mer Samhall än McDonalds, alltså. Alternativt ett statligt verk eller ett multinationellt företags huvudkontor under tiden före ledningen beslutar om 15% personalnedskärningar.

Det mest är bara fejk. Alltifrån det du läser i vanlig media till Flashback. Avlönade fejkmänniskor som skapar rökridåer. Ingen själ finns varken bakom tandläkaren, psykologen, polisen och politikerna. Folk lever sina liv och du ditt.
Ingen bryr sig. Du måste axla och genomlida ditt eget liv. Ingen varken kan eller kommer göra det åt dig, åtminstone aldrig så som du vill.

Du föds, lever en stund, åren går och du dör. Allt däremellan är inget särskilt även om du ibland kan inbilla dig annat.
Ingen kan något. Folk är skrutta och vet inget. Alla försöker bara få sina respektive liv att gå ihop och sina problem lösta. Thats all.

Nä.
Men få är ju så bra hela tiden som den bäste är när denne är som bäst.
Alla jobb består ju av mindre kvalificerade rutinmoment och vissa har väldigt mycket av detta.
Så visst varierar insatsen och kraven unxer dagen, man kan ju inte vara på topp hela tiden år ut och år in utan att ta skada.
Jag är civ.ek. och uppfattar mina kollegor - mestadels akademiker - som djävligt vassa, hårt arbetande och väldigt motiverade.
Vi har även en del psykologer och HR-människor och de jobbar väl lika bar som vi övriga.
Nä jag undrar om du jobbar på samhall, för det där känner jag inte alls igen.