Citat:
Du förstår att tsar Alexander tog Finland just då va?
Det gjorde han för att för "all framtid" vingklippa Sverige och hålla henne på mattan, och inte fortsätta oroa ryssarna under deras expansionsfas upp till europeisk stormaktstatus.
Ryssen ville alltså inte längre behöva gå omkring och oroa sig för vad svensken skulle kunna tänkas hitta på för något ofog.
Därför, och därmed, klippte de Svea rike itu, på mitten - och i praktiken behöll den sida de tog. Även om de valde att kalla det för storfurstendöme.
Och, det var alltså under den perioden som ryssarna - som jag skrev - valde att Fostra in den finska befolkningens intellektuella elit i sådana nymodigheter som "självständighetskänsla" och dessutom Eldade de på ett tidigare folkligt missnöje mot den regionala aristokratin - men valde att omformulera den så att aristokratin skulle likställas med "svenskar och Sverige."
Det gjorde ryssarna alltså för att förhindra att en folklig rörelse för en "återanslutning till Sverige" skulle kunna växa sig stark bland folket.
Man valde alltså att sponstra finska intellektuella som ville konstruera en "egen fosterlandsberättelse," som var Skild från Sverige.
Det gjorde liksom inget att det inte fanns någon folklig rörelse för ett större närmande till Ryssland (ockupationsmakten), utan det viktigaste var att verkligen KAPA de emotionella förbindelserna mellan det nya Storfurstendömet Finland och konungariket Sverige.
I övrigt så valde ju den finska "eliten" själv, under 1200-talet, att gå med i den nya mellansvenska kungadömet Sverige, som började expandera Österut. Efter finnarna var det Karelarna som stod på tur att - återigen frivilligt och på eget initiativ - söka medlemskap i kungariket Sverige.
Sverige började inte expanders neråt, söderöver, förrän efter de inlemmat denna den östra delen i Riket. Men i söder fick man lov att använda sig av både vapenskrammel som vapenmakt för att få med sig de trilskande folkrikena i "Småland."
Om finnarna och karelarna alltså inte hade gjort det, så hade alldeles säkert kung Valdemar Segraren kommit seglandes upp till Finska viken för att med svärd i hand lägga under sig både Finland och Karelen. Han tog ju Estland, och Gotland stod sen på tur.
Kanske finnarna och karelarna kände det på sig, så de ville ta chansen att få välja själv, frivilligt, medan tid fanns.
---
Vad är det, förresten, du menar med - "jägarna, hur mycket jagade de egentligen" ???
Svaret är, givetvis, att de jagade och hade sig mest hela tiden.
Under den delen av den sk "jägarstenåldern" så var det ju vad man gjorde - jagade.
Ja, man samlade såklart också.
Men man jagade åtminstone tillräckligt mycket för att den titeln skulle komma att fastna.
Man började inte odla förrän jägarstenåldern var på väg att övergå till bondestenåldern.
Dvs från Mesolitikum till Neolitikum.
Man hade säkert sina små experiment här och där under Mesolitikum och dessa blev vanligare ju närmre man kom till den definitiva övergången.
Men, som sagt, det finns en anledning till varför Neolitikum kallas "Bondestenåldern."
Den europeiska "jägaren" var av en helt annan sort än vad vi är idag.
Vi hade inte känt igen honom, så att säga. De hade helt andra karaktärsdrag än vad vi kan se omkring oss idag.
Och under "Neolitiseringsfasen" skulle de bofasta odlarna, som bildade grupper ledda av starka ledare, att tränga ut och bort de tidigare så frigående jägarna.
Det du tänker på "skogsfinnar" är något helt annat, som du först hittar spår av från den tidiga medeltiden. Det var många, många tusentals år efter att de ursprungliga europeiska jägarna från paleo- och mesolitikum levde.
Tänk såhär:
Första spår av moderna människor i södra Sverige är från ca 14-tusen år sedan.
Det var alltså sen paleolitikum.
Den perioden övergick till Mesolitikum vid tiden omkring 10-tusenårsstrecket.
Neolitikum skulle vi inte börja se definitivt förrän runt 5-tusen år sedan ungefär.
Grovt tillyxat alltså ...
Och du pratar om den allra senaste Tusenårsperioden.
I jämförelse med nästan 15-tusen år så inser du kanske att knappt ens ettusen år är en ganska så Kort tidsperiod, eller hur ?
Bronsåldern började ungefär för 3-tusen år sedan, och järnåldern ca 2-tusen år sen. Vikingatiden för 1-tusen år sedan.
Det gjorde han för att för "all framtid" vingklippa Sverige och hålla henne på mattan, och inte fortsätta oroa ryssarna under deras expansionsfas upp till europeisk stormaktstatus.
Ryssen ville alltså inte längre behöva gå omkring och oroa sig för vad svensken skulle kunna tänkas hitta på för något ofog.
Därför, och därmed, klippte de Svea rike itu, på mitten - och i praktiken behöll den sida de tog. Även om de valde att kalla det för storfurstendöme.
Och, det var alltså under den perioden som ryssarna - som jag skrev - valde att Fostra in den finska befolkningens intellektuella elit i sådana nymodigheter som "självständighetskänsla" och dessutom Eldade de på ett tidigare folkligt missnöje mot den regionala aristokratin - men valde att omformulera den så att aristokratin skulle likställas med "svenskar och Sverige."
Det gjorde ryssarna alltså för att förhindra att en folklig rörelse för en "återanslutning till Sverige" skulle kunna växa sig stark bland folket.
Man valde alltså att sponstra finska intellektuella som ville konstruera en "egen fosterlandsberättelse," som var Skild från Sverige.
Det gjorde liksom inget att det inte fanns någon folklig rörelse för ett större närmande till Ryssland (ockupationsmakten), utan det viktigaste var att verkligen KAPA de emotionella förbindelserna mellan det nya Storfurstendömet Finland och konungariket Sverige.
I övrigt så valde ju den finska "eliten" själv, under 1200-talet, att gå med i den nya mellansvenska kungadömet Sverige, som började expandera Österut. Efter finnarna var det Karelarna som stod på tur att - återigen frivilligt och på eget initiativ - söka medlemskap i kungariket Sverige.
Sverige började inte expanders neråt, söderöver, förrän efter de inlemmat denna den östra delen i Riket. Men i söder fick man lov att använda sig av både vapenskrammel som vapenmakt för att få med sig de trilskande folkrikena i "Småland."
Om finnarna och karelarna alltså inte hade gjort det, så hade alldeles säkert kung Valdemar Segraren kommit seglandes upp till Finska viken för att med svärd i hand lägga under sig både Finland och Karelen. Han tog ju Estland, och Gotland stod sen på tur.
Kanske finnarna och karelarna kände det på sig, så de ville ta chansen att få välja själv, frivilligt, medan tid fanns.
---
Vad är det, förresten, du menar med - "jägarna, hur mycket jagade de egentligen" ???
Svaret är, givetvis, att de jagade och hade sig mest hela tiden.
Under den delen av den sk "jägarstenåldern" så var det ju vad man gjorde - jagade.
Ja, man samlade såklart också.
Men man jagade åtminstone tillräckligt mycket för att den titeln skulle komma att fastna.
Man började inte odla förrän jägarstenåldern var på väg att övergå till bondestenåldern.
Dvs från Mesolitikum till Neolitikum.
Man hade säkert sina små experiment här och där under Mesolitikum och dessa blev vanligare ju närmre man kom till den definitiva övergången.
Men, som sagt, det finns en anledning till varför Neolitikum kallas "Bondestenåldern."
Den europeiska "jägaren" var av en helt annan sort än vad vi är idag.
Vi hade inte känt igen honom, så att säga. De hade helt andra karaktärsdrag än vad vi kan se omkring oss idag.
Och under "Neolitiseringsfasen" skulle de bofasta odlarna, som bildade grupper ledda av starka ledare, att tränga ut och bort de tidigare så frigående jägarna.
Det du tänker på "skogsfinnar" är något helt annat, som du först hittar spår av från den tidiga medeltiden. Det var många, många tusentals år efter att de ursprungliga europeiska jägarna från paleo- och mesolitikum levde.
Tänk såhär:
Första spår av moderna människor i södra Sverige är från ca 14-tusen år sedan.
Det var alltså sen paleolitikum.
Den perioden övergick till Mesolitikum vid tiden omkring 10-tusenårsstrecket.
Neolitikum skulle vi inte börja se definitivt förrän runt 5-tusen år sedan ungefär.
Grovt tillyxat alltså ...
Och du pratar om den allra senaste Tusenårsperioden.
I jämförelse med nästan 15-tusen år så inser du kanske att knappt ens ettusen år är en ganska så Kort tidsperiod, eller hur ?
Bronsåldern började ungefär för 3-tusen år sedan, och järnåldern ca 2-tusen år sen. Vikingatiden för 1-tusen år sedan.
Ett förtydligande. Finnarna var alltså samlare. Som är en substantiv av verbet finna. Och detta är ett yrke och inte etniskt på något sätt. Men med tiden har det blivit så ändå. I överförd bemärkelse. Hur vet man då allt detta? Jo, språket och alla ortsnamnen som nämnts i tråden berättar en historia som inte kan förfalskas. Skogsfinnarna däremot kom senare under stormaktstiden, när skogarna skulle exploateras.
Finlands självständighet ligger den långt tillbaka i tiden. Ett exempel på detta är att finnarna har ett eget skyddshelgon, Sankt Henrik. Han är av engelsk börd. Så Sankt Erik dög inte minsann. Likaså att å et saknas i alfabetet. Däremot har Finland och Sverige samma almanacka och samma kyrkoår. Finland väljer alltså sin egen väg, men bara
när det behövs.
När det gäller dateringar så är 1000 år = tio åldermän. Det är väldigt kort period. Även 15000 år är kort. Man hittar gamla föremål, även gamla bakverk med en förvånande ålder.
