Vad är din djupaste insikt sedan du började resa och upptäcka världen?

Jag har besökt många länder och kommit fram till flera insikter längst vägen:

- Att man kommer långt på bra engelska
- Att människor utan pengar tenderar att vara givmildare än de som har det gott ställt
- Att större delar av världen fortfarande är djupt rotad i religion
- Att global kapitalism gjort att fler och fler platser känns generiska
- Att Sverige är rikt materiellt men själsligt fattigt
- Att resa främst för turism oftast leder till besvikelse & tristess
- Att en bra bok kan vara ens bästa vän när man reser själv
- Att ett leende mot en okänd är värt tusen ord

Fyll gärna på med egna insikter ni fått genom era resor

Jag har ett specialintresse och besöker mest kaféer/kaffebarer runt om i världen. Det som är det bästa med det är att man oftast lär känna någon/några, antingen redan innan via sociala medier, eller på plats. Då får man mer ingående tips på vart man ska gå för att uppleva annat, sånt som de som bor där ser eller gör.

Rent generellt har jag dock mest rest till platser jag är intresserad av och därmed ganska påläst på. Lokalbefolkning brukar uppskatta om man förstår seder och traditioner, och många är pigga på att ha långa ingående samtal kring sånt man undrar mer om.

Som du skriver, ett leende, och kanske en uppriktig nyfikenhet, kommer man oerhört långt på. Då är människor ganska lika.

Kan du eller ngn annan utveckla detta, för någon som inte har rest? Vad betyder själsligt fattig?

Att vi (människan som släkte) är mer lika än olika.

Så din största insikt här i livet efter att ha rest är att människor på andra platser tycker om att prata länge?

Det låter ju som lite av en besvikelse.

Att många andra länder har bättre lösningar på det mesta.
Att Sverige inte är bäst på allt.

Detta.

Givetvis går det att skrika sig hes om välstånd i Sverige, men världen fungerar utmärkt utanför Sverige och det är liksom ingenting som stämmer med att "det är bästa landet på jorden" som man lurade i barn på 80 och 90talet.

Sverige är inte speciellt, det är dåligt väder och människor är inbundna och kalla. Maten är dålig och det finns väldigt lite att tycka om egentligen.

Det är bara den kopplingen till att det är någons hemland som att folk överhuvudtaget tycker om Sverige.

De flesta av oss har det bra materiellt, men få mår bra inombords.

Ensamhet och depression är en nationalsport i Sverige. Den riktiga pandemin. Hyper-individualismen leder till mentala kollapser. Gud är död. Kapitalet ersätter allt. Vi prioriterar svett och hög puls före andligheten. Vi knaprar lyckopiller som aldrig förr, vi lever våra liv på internet, vi springer med flocken, och gör vi det inte så knyter vi näven i fickan, vi håller upp en fasad på jobbet, vi stirrar ner i flaskan om helgerna, vi baktalar varandra, vi jämför oss ständigt för att se hur vi ligger till i den moderna tävlingen, vi fyller tomrummet med hedonism och konsumtion.

Jag befann mig i byar i södra Peru och i norra Thailand där skratt, tillbedjan och gemenskap var ett naturlig inslag i vardagen. Här hemma tittar man i dörrögat innan man stiger ut för att undvika ett möte med grannen.

Varför är det på detta viset?

Min insikt efter mycket resande i Europa och Amerika är att jag har det bäst hemma.

Några reflektioner efter att ha rest tämligen mycket i främst Europa, Asien, Afrika och Centralamerika:

i) man blir bra bemött överallt om man visar öppenhet och intresse. Ett leende hjälper mycket.

ii) i länder som av många betecknas som farliga för västerlänningar är lokalbefolkningen oftast oerhört välkomnande mot just västerlänningar. Har aldrig blivit så vänligt bemött som jag blev i Iran, Egypten och muslimska/konservativa delar av Indonesien. Folk kan skilja på t ex amerikanska turister och vad USA:s regering sysslar med. Sen finns det såklart extremister överallt, så lite vaksam ska man vara i vissa delar av världen.

iii) saker och ting fungerar ganska bra på de flesta platser. Människan är flexibel och hittar lösningar på det mesta. Det är ovanligt att folk svälter idag jämfört med för bara 40 år sen. Att Sverige skulle vara världens bästa land är rent nonsens idag.

iv) generellt har jag funnit en större tillfredsställelse i länder som är fattigare rent materiellt. På något sätt är människorna varmare och mer i nuet. Allt är inte så noga som i kalla välordnade Skandinavien där alla oroar sig för att sticka ut och där 30-åringar måste planera en träff två veckor framåt.

Att Sverige är inte bäst och först med allt.

Att många saker är bättre än i Sverige