Hur cringe är vuxna karlar som samlar lego & Harry Potter?

Cringe och cringe. Nu bygger jag inte lego själv men är ändå sjukt imponerad av kreationerna vissa får till i lego masters (främst Utländska versioner). Det är konst på riktigt och jag har svårt att se en unge bygga något sådant.

Känner mig träffad och förolämpad då jag själv samlar på My Little Pony och Turtles action figurer. Brukar utkämpa krig med dem på min Warhammer 40k spelplan samtidigt som jag cosplayar Findus i min fursuit.

Det är väl det enda rimliga: att använda sina prylar.

Jag vet inte mycket om lego men generellt så är väl en välbevarad box och manual ofta värda mer än själva prylen i sig.

Att lagra oöppnade grejor som privatperson känns absurdt.
När jag ser saker som att ett oöppnat mint condition-exemplar av en leksak som släpptes 1983 är värt 10.000kr idag - då tänker jag att det ju är ett riktigt kap om man va en butik som hade gratis lagerutrymme och hade glömt några såna på lagret i 40 år.
Men privatpersoner som lagrat saker 40 år... där tänker jag att det knappt känns lönt att fylla sina förråd med boxar. Man måste väl gambla rätt mycket också, och har säkert för varje sånt guldkorn 100 andra föremål som absolut inte ökat i värde, typ gamla bortglömda franchises som Goemon-figurer, dockor, annat skit, som absolut ingen vill ha idag och knappt kan säljas för 20kr.

Sett en del vänner som började lagra en extra CollectorsEdition under 00-talet när samlarhetsen ökade men sen upptäckt att deras grejor än idag, kanske 15 år senare, kanske går för 300kr på tradera men köptes för 800kr.

Även de som sålt ett mint condition boxat Nintendospel för 1000kr så får man ju tänka på att Nintendo-spel alltid varit svindyra, kostade väl uppemot 700kr back in the day. Så inräknat med inflation har man gått back på att lagra något i 20 år.
Delvis.

Det har även förekommit kända auktionsbluffar under senare år, där bluffmakarna köpt och sålt spel för absurda summor på auktion

Alltså att man lyckats få ut nyheter i media i stil med NES SuperMario graded 10/10 sells for $50.000"

En teori är att det är folk bakom nya gamegrading-bolag som gjort detta.
Delvis för att öka dagliga inkomsterna för sina game gradingbolag (få folk att tro att det är värt att betala $100 för att få sitt mint condition Mario graded)
Delvis för att de köpt på sig ett lager av dessa spel och hoppas kunna sälja av dom till investerare till en delmängd av det som togs på den kända auktionen

Det är inte 100% bekräftat som sanning men många tror att det är så och det finns gott om fina videos som går igenom det hela.

https://www.youtube.com/watch?v=rvLF...nnel=KarlJobst

Jag såg den videon med Karl Jobst för ett tag sen. Han gör ett bra job(st).

Jag läser Retro Gamer där de kontinuerligt håller koll på begagnatpriser. Och det går stadigt uppåt, men som du säger kan det ju ibland röra sig om manipulation.

senast nar jag var i shanghai ville frun kolla skor. inne i gallerian passerade vi en lego-butik och jag papekade att sant lekte jag med som barn, en butikspersonal som stod vid dorren lyckades fa in oss i butiken och visst lego av idag ar ju ganska mycket mer an nar jag pysslade med det, ganska fascinerande faktiskt, dock kande jag mig ganska ”cringe” inne i lego butiken och nar killen i butiken nastan overtalat min fru att kopa nagot var det dags att dra

Hela den här tråden verkar inte själv fatta vad det hela egentligen handlar om.

Samlande.

Det är ganska vanligt förekommande, på gränsen till åkomma ibland om ni så vill.
Män är nog mer inklinerade mot detta än kvinnor när det gäller samlande. Kvinnor mer inklinerade bara lägga vad fan som på hög.

Män mer "fullända sitt miniskula löjliga landskap", kvinnor mer "jag vill bara ha det för att det finns där tillgängligt".
Skjut mig för den, men så tänker jag.

När jag var yngre och köpte CD-skivor. Var det en grupp jag fastnade för så nog fan skulle jag ha exakt alla deras skivor. Precis alla oavsett om jag visste några av dom innehöll möjligtvis en bra låt och de andra var skit.
Men skit samma var det.
Samlingen skulle vara komplett.

När jag för många år sen började köpa DVD. Om jag hade tre filmer med Robert De Niro, då skulle jag ha alla han var med i.
Oavsett hur skit de övriga var.
jag skulle bara samla.

Sen en dag så gjorde jag mig av med precis varenda CD och varenda DVD. Sålde några, gav bort de flesta.
En befriande känsla.
Det här var år innan Napster, Spotify, Netflix eller liknande.

Det enda jag samlar nu är - som komedipoeten Steven Wright en gång sa - "Jag har världens största samling snäckskal. Jag har dom samlade, liggandes där över hela världens stränder"

Den här tråden hade varit mycket mer intressant bortse ifrågasättandet varför några samlar visst, istället varför vi samlar alls.

Den djupare frågan är varför vi gör det.
För det är många som gör det.
Ung som gammal.

Pokemon
Ölburkar
Samlarkort
Filmer
Böcker
Hummel figurer
Porslinselefanter
Vinyl
Fan och hans moster

Vad är cringe? En vän med aspergers samlar på star warsfigurer? Jag vet att min vän blir trygg av det, så jag ifrågasätter inte det. Han är min vän.

De flesta vuxna kan börja samla på något. Vet inte riktigt vad en massa prydnadstomtar skulle ge för fler vuxenpoäng.

Är värre om någon försöker påtvinga andra sitt intresse och föreläser om det titt som tätt.

Skiter i hur cringe de än är,fett glad jag köpte in en del figurer (sdcc figurer och Star Wars)

Frugan tyckte jag va störd som kunde lägga 150-300$ för En gubbe..

Många av dessa gubbar är värda 800-3500$ idag.

Och mycket är tack vare Star Wars serierna som Disney släppte.
Den där Boba fett figuren SW0107: Boba Fett
Du kan få lätt 2500$

Sen Comic Con har helt slutat med dessa exklusiva figurer,de körde under några år där de släppte ett viss antal 200st oftast,oftast i samarbete med Marvel .
För några år sen kunde du få tag på de första figurerna för 400-600$ du hittar ej dessa första idag för under 8000$(jävligt tur om hittar en) och de ökar hela tiden.

Jag gissar att han inte har fru och barn, eller ens i närheten?

Detta är den manliga versionen på en "catlady" han är ensam och försöker fylla livet med någon mening. Hjälp honom att hitta en kvinna?

Kan ju handla om en vilja att hålla fast vid det förgångna i form av nostalgi. Saker i ens barndom som gjorde en glad och skänkte trygghet.

Tror att personer som känner sig mindre lyckliga i nuet är mer benägna till att blicka bakåt och längta tillbaka till det som en gång varit.

Vissa går väl ett steg längre än andra och försöker återskapa barndomen genom att köpa fler av de saker som de ägde som unga.

Låter mer som att du är rädd för hur du själv kan uppfattas med sådana vänner.
Varför missunna sig själv eller andra något som ger glädje?