Den gängse teorin om landhöjning har ju sen mer än hundra år varit inriktad på istiden.
Dvs att isens tyngd pressat ner allt och när tyngden släppte efter isen försvann så började marken så sakta stiga igen.
Jag tycker mig se några frågetecken i det, tänker jag mig.
Först med tanke på att höjningen alltså fortfarande pågår, trots nästan tjugotusen år sedan isen släppte greppet.
Och om vi då tittar tillbaka på den senaste sk värmeperioden, "inter-glacial" så varade den bara ca Tiotusen år - men ändå lyckades den höja Skandinaviska urbergskölden så mycket att Skandinavien blev en ö, helt frikopplad från resten av kontinenten (därför det finns sjöar vid Karelen, Mellan Ryssland och Finland alltså).
Så hur kunde höjningen gå så "snabbt" och nå så högt på den tiden, när det går så "sakta" nu?
Jag tycker det låter tämligen ihåligt iaf.
Om vi tittar på de geologiska platser som anses vara "drabbade" av sådan här "landhöjning" så är det ju tal om sk "Kratoner," dvs urbergssköldar.
Det är samma sak i Nordamerika tex.
Men tydligen inte överallt i världen, iaf inte för tillfället.
Den australiska urbergsskölden reser sig väl inte, tex. Inte heller de afrikanska.
Så, detta får mig att tänka lite ... konstigt.
Dvs att dessa "urbergssköldar" kanske ändå inte är de där "superstabila, fasta, formationer vi har föreställt oss.
Utan deras naturliga "beteendemönster" är kanske att, mer eller mindre, liksom "svikta uppåt och neråt" - med och i olika intervaller och perioder.
Ibland stiger sköldarna alltså (orsak okänd då), för att sen ändra riktning och istället börja sjunka neråt.
Har de sjunkit tillräckligt djupt så kommer ju vatten att börja forsa in.
Vatten som ganska så lätt kan börja frysa till is så att en riktigt rejält maffig Isbergsrygg har bildats över hela den - och ut längst med kanterna en bra bit också.
Det Finns faktiskt sådant som kan sägas stödja denna min tanke (det är säkert inte ens "min, utan massor har säkert tänkt på samma sätt innan), och det är bla att det finns många, väldigt synliga, geologiska strukturer vid, kring, dessa sköldarna som faktiskt visar hetsigt framrusande, -flödande vattenmassor.
Man kan t.o.m. se vilken riktningen varit - och de stödjer alltså Inte teorierna om hur istidens "glaciärer" skulle ha vuxit fram och rört sig.
En lite läskig sak med detta tycks ju dessutom vara att det hade kunnat gå rätt så Snabbt, med en närmast "katastrofal förändring" i "upp-/nerriktning" som hade släppt fram vattenmassorna på bred front.
Inte tusentals år långsamma smygkrypningar av fjällens glaciärer alltså.
En annan sak som också är lätt läskig, det är ju att det verkligen går att se typiska mönster i marken från sådant där på platser som man aldrig hade kunnat tro att det kan vara möjligt.
Som mitt i Afrika. Som mitt i Australien.
Samma ytstrukturer i marken som i Nordamerika och Skandiavien alltså.
Mitt I både djungel, liksom öken, alltså.
Visst, de kanske härstammar från någon av de riktigt urtida perioderna av globalt istäcke, men ändå.
Men som jag ser det så pratas det inte ens om detta.
Teorin om istiden tycks vara fastspikad och kan därmed inte ifrågasättas.
Fast är det inte mer logiskt, rimligt, att se de "naknare" delarna av jordytan (som urbergssköldarna) som mycket "lättare" och därmed mera "påverkbara" för påverkan underifrån tex - än hur det är för övriga delar som har flera olika Andra, extra, lager av geologiska formationer. Den extra tyngden gör det kanske svårare för jordytan att röra på sig helt enkelt.
Tyngden av rent "Berg" torde ju vara betydligt tyngre och svårare att röra än "bara" fruset vatten (även om det är km tjockt).
Då kan ju dessa sköldarna "bubbla," röra sig "uppåt och neråt" beroende på sådant som sker långt nedanför nere i manteln osv.
Ibland blir "trycket" högre, och skulden reser sig" - bara för att till slut släppa och falla hop över sig själv - bli raskt översvämmat och djupfruset.
Jaja, ibland får man lov att låta sina tankar sväva lite fritt.
Annars blir det ingenting gjort.
Oavsett vilket så håller inte den gängse förklaringsmodellen.
Det finns fortfarande mycket som behövs både förklaras som bevisas.
Tills vidare så är det alltså tillåtet att titta på de faktorer som faktiskt finns, och ifrågasätta hur väl de hänger samman med teorierna.
Dvs att isens tyngd pressat ner allt och när tyngden släppte efter isen försvann så började marken så sakta stiga igen.
Jag tycker mig se några frågetecken i det, tänker jag mig.
Först med tanke på att höjningen alltså fortfarande pågår, trots nästan tjugotusen år sedan isen släppte greppet.
Och om vi då tittar tillbaka på den senaste sk värmeperioden, "inter-glacial" så varade den bara ca Tiotusen år - men ändå lyckades den höja Skandinaviska urbergskölden så mycket att Skandinavien blev en ö, helt frikopplad från resten av kontinenten (därför det finns sjöar vid Karelen, Mellan Ryssland och Finland alltså).
Så hur kunde höjningen gå så "snabbt" och nå så högt på den tiden, när det går så "sakta" nu?
Jag tycker det låter tämligen ihåligt iaf.
Om vi tittar på de geologiska platser som anses vara "drabbade" av sådan här "landhöjning" så är det ju tal om sk "Kratoner," dvs urbergssköldar.
Det är samma sak i Nordamerika tex.
Men tydligen inte överallt i världen, iaf inte för tillfället.
Den australiska urbergsskölden reser sig väl inte, tex. Inte heller de afrikanska.
Så, detta får mig att tänka lite ... konstigt.
Dvs att dessa "urbergssköldar" kanske ändå inte är de där "superstabila, fasta, formationer vi har föreställt oss.
Utan deras naturliga "beteendemönster" är kanske att, mer eller mindre, liksom "svikta uppåt och neråt" - med och i olika intervaller och perioder.
Ibland stiger sköldarna alltså (orsak okänd då), för att sen ändra riktning och istället börja sjunka neråt.
Har de sjunkit tillräckligt djupt så kommer ju vatten att börja forsa in.
Vatten som ganska så lätt kan börja frysa till is så att en riktigt rejält maffig Isbergsrygg har bildats över hela den - och ut längst med kanterna en bra bit också.
Det Finns faktiskt sådant som kan sägas stödja denna min tanke (det är säkert inte ens "min, utan massor har säkert tänkt på samma sätt innan), och det är bla att det finns många, väldigt synliga, geologiska strukturer vid, kring, dessa sköldarna som faktiskt visar hetsigt framrusande, -flödande vattenmassor.
Man kan t.o.m. se vilken riktningen varit - och de stödjer alltså Inte teorierna om hur istidens "glaciärer" skulle ha vuxit fram och rört sig.
En lite läskig sak med detta tycks ju dessutom vara att det hade kunnat gå rätt så Snabbt, med en närmast "katastrofal förändring" i "upp-/nerriktning" som hade släppt fram vattenmassorna på bred front.
Inte tusentals år långsamma smygkrypningar av fjällens glaciärer alltså.
En annan sak som också är lätt läskig, det är ju att det verkligen går att se typiska mönster i marken från sådant där på platser som man aldrig hade kunnat tro att det kan vara möjligt.
Som mitt i Afrika. Som mitt i Australien.
Samma ytstrukturer i marken som i Nordamerika och Skandiavien alltså.
Mitt I både djungel, liksom öken, alltså.
Visst, de kanske härstammar från någon av de riktigt urtida perioderna av globalt istäcke, men ändå.
Men som jag ser det så pratas det inte ens om detta.
Teorin om istiden tycks vara fastspikad och kan därmed inte ifrågasättas.
Fast är det inte mer logiskt, rimligt, att se de "naknare" delarna av jordytan (som urbergssköldarna) som mycket "lättare" och därmed mera "påverkbara" för påverkan underifrån tex - än hur det är för övriga delar som har flera olika Andra, extra, lager av geologiska formationer. Den extra tyngden gör det kanske svårare för jordytan att röra på sig helt enkelt.
Tyngden av rent "Berg" torde ju vara betydligt tyngre och svårare att röra än "bara" fruset vatten (även om det är km tjockt).
Då kan ju dessa sköldarna "bubbla," röra sig "uppåt och neråt" beroende på sådant som sker långt nedanför nere i manteln osv.
Ibland blir "trycket" högre, och skulden reser sig" - bara för att till slut släppa och falla hop över sig själv - bli raskt översvämmat och djupfruset.
Jaja, ibland får man lov att låta sina tankar sväva lite fritt.
Annars blir det ingenting gjort.
Oavsett vilket så håller inte den gängse förklaringsmodellen.
Det finns fortfarande mycket som behövs både förklaras som bevisas.
Tills vidare så är det alltså tillåtet att titta på de faktorer som faktiskt finns, och ifrågasätta hur väl de hänger samman med teorierna.
