Svenska för nybörjare?

Jag ska hjälpa en person att lära sig svenska i princip på grunden.
Nån som har några tips hur man kan börja? Vad ska man ha för metod? Vad ska man tänka på?

Oj.. det verkar skitsvårt. Språkkurser på band/CD?
Jag är lekman, men tror att konversationsträning och tittande på svensk film kan vara nyttigt. Inte minst för att lära sig rytm och betoningar. Men det liger nog senare i kursen.

Det är faktiskt svårare än det låter. Men låt personen gå i sin egen takt och läsa en hel del själv. När personen i frågan ska uttala sin första mening så förklara ordens innebörd, hur (och varför) de uttalas på ett visst sätt. Lär ut allt du kan om just den meningen.

Förklara alfabetet, t.ex påpeka att vi aldrig använder bokstaven W förutom i låneord och i namn. Att vi mycket sällan använder Z och X. Att ett K framför Å, Ä eller Ö uttalas SH (detta stämmer i och för sig inte i ordet "KÖ", men det gör ju det i "KÖRA". Skulle själv vilja ha förklaring på det). Men ta det lite som det kommer och pracka inte på för mycket grammatik. Kan personen engelska (vilket jag antar) så blir det ju lättare.

Att förklara hur man vet när det ska vara E eller Ä har jag själv kört fast på lite grann. Jag menar, hur lär man sig det när orden låter lika (Verk/Värk)?

Å andra sidan tycker jag det är rätt roligt att lära ut svenska, men det är svårare än vad det låter.

Det där med stavning och uttal har ju mycket med etymologi att göra. Att t.ex. "kö" inte följer svenskans uttalsregler beror ju på att ordet kommer från franskans "queue", som alltså uttalas "kö".

Just att dra paralleller till för eleven bekanta ord är effektivt, tror jag. Sånt hade vi inte alls i skolan. Efter att jag hade gått ut skolan kom jag på att det troligen skulle leda till förbättrad språkundervisning att visa på ords likheter med andra språk.

Nåt som jag pratade om idag med en kollega (jag är översättare) var verbpartiklar. Det måste vara oerhört svårt för en utlänning. Hon berättade bl.a. att "komma" kan ha 28 olika verbpartiklar (komma på, komma bort etc.). Hon är själv finskspråkig och hade mycket sjå med dem när det begav sig.

Får man fråga vad den aktuella eleven har för modersmål?

1) Vilket modersmål har talaren?

2) Vilka andra språk kan han/hon?

3) Vilket ändamål har svenskaundervisningen? Vad ska personen kunna använda sin svenska till? Har han/hon flyttat hit för att bli svensk medborgare?

Tack för tipsen. Själv har jag aldrig varit så bra på grammatiska regler osv. Jag vet tex inte vad det är för skillnad på ett verb i formen "present tense" och "supine". Jag antar att det kan bli ett problem...


1. Kinesiska
2. Engelska
3. Personen i fråga ska vara här i 1,5 år.

Ta en titt i denna tråd, där finns en hel del bra tips.
http://www.flashback.org/showthread.php?t=364586

Är du språklärare, har du pedagogisk utbildning? Annars tror jag tyvärr att det kommer bli er övermäktigt.

Jag tror inte det hänger på hurvida man har en pedagogisk utbildning eller att man är språklärare. Det kan komma av sig själv. Visst hjälper det otroligt mycket om man är/har något av ovanstående, men vissa personer kan förklara och lära ut bättre än utbildade lärare tycker jag.

Om personen bara ska vara här i 1½ år så är det enligt mig bäst att lära henne uttal (främst att kunna producera och urskilja vokalerna), vardagsfraser, pronomen, vanligt förekommande ord (det finns listor över sådant, och i många fall har hon hjälp av engelskan) och bry sig mindre om listor med oregelbundna verb, huruvida ett ord är neutrum eller utrum, eller grammatisk terminologi.

Den nya tråden Lära ut svenska från grunden? fogades till denna.

/Moderator

Det har uppkommit en fråga:
Hur vet man om A i ett ord uttalas långt eller kort. Finns det någon regel för detta?

De ord jag syftar på är till exempel "mat" (långt a-ljud) och "park" (kort a-ljud).