Citat:
Ursprungligen postat av
coli
Nej vi kan inte föra någon slags ”hur värdefull är den här patienten” diskussion kring vem som ska få vilken vård. Inte i Sverige med skattefinanserad sjukvård.
Inte heller kan man enbart gå efter ålder. En nergången 40-åring kan vara i betydligt sämre skick än en 80-åring.
Detta är etiska överväganden som expertisen ägnar decennier av studier, diskussioner och grubblerier åt. Men som lekmän ofta har enkla svart-vita svar på, det blir enkelt när man inte kan alla fakta.
Som att man vill göra PSA-screning på alla män för att hitta prostatacancer. Trots att en stor del av prostatacancern aldrig växer eller ger symptom och den åldrige mannen såsmåningom avlider av annat. Hittar man prostatacancer vid screening blir det stor operation, kastrering, impotens, inkontinens etc - således ofta helt i onödan. Man kanske räddar ett mindre antal män från död i prostatacancer, men man sänker livskvalitén för att stort antal andra. Ska man göra det?
Det är därför inte så enkelt att bara börja screena - som politiker ofta tror.
Likadant med mammografiscreening där själva röntgenstrålningen också orsakar bröstcancer och dödligheten i bröstcancer är högre i regioner som mammografiscreenar än där de låter bli. Därför har ex många distrikt i Danmark och Tyskland upphört med mammogrfiscreening i befolkningen.
Just för att allt inte är svartvitt måste man agera efter tydliga enkla grundläggande principer - i första hand rädda liv och ge medicinsk adekvat vård oavsett till vilken person det gäller.
Just därför ska man tidigarelägga landningen av ett flygplan om en passagerare plötsligt blir akut sjuk och så dålig att vederbörande tydligen inte var kontaktbar.
Man börjar inte fundera på kostnader, olägenheter för övriga resenärer, om passageraren kanske inte kommer överleva, är gammal eller hur dennes livskvalitet kanske kommer bli. Man landar planet så fort som möjligt och vidtalar läkarteam på plats.
Nu tycker jag diskussionen börjar landa på en bra nivå.
Jag tog exemplet med CAR-T för att det är ett för mig tydligt exempel, då jag håller med dig om att de exempel du tog upp inte hade varit bra för min argumentation.
Det är en sista behandlingslinje pga den extremt dyra kostnaden. I framtiden kommer den kanske flyttas fram, men nu så är det patienter som garanterat dör annars som utreds för att få den. Jag vet att det finns olika CAR-T och olika indikationer men nu pratar jag om en specifik:
Det är min uppfattning att de som har låg, men fortfarande möjlighet att bli botad (de som inte har den där exakta genförändringen som ger 60% chans till framgång) sällan går vidare för CAR-T och att de som har den får en chans. Låg chans är inte samma sak som ingen chans. Jag har ingen annan förklaring till detta än att läkare trots läkared ändå tänker på vad konsekvensen är att ge alla CAR-T. Exempelvis längre köer för de andra onkologipatienterna för operation eftersom det inte kommer finnas pengar till personalbesättning på kirurgin.
Från ett humant perspektiv är det rätt att säga: Man ska alltid göra allt som går.
Ur ett filosofiskt perspektiv så är innebörden av ordet alltid och aldrig lite problematiskt.
Jag kanske är cynisk men jag är av uppfattningen att det finns mängder av läkare anställda på Läkemedelsverket, socialstyrelsen och i regionerna som väger kostnader mot nytta i utredningar kring resurser.
Jag förstår dina argument. En 40-åring kan vara så sjuk att de dör om man knuffar dem, och en 80-åring kan göra Vätten runt. Inga problem där.
Men en 90 åring har enligt statistiken "aldrig" (för att använda ett av de problematiska uttrycken) en väg tillbaka efter ett hjärtstopp. Därför så känns det orimligt för mig som inte är läkare att flygplan "alltid" ska landa omedelbart då en 90 åring är så dålig att HLR börjar ges på ett flyg.
Jag som inte är läkare behöver inte slå vakt om att läkarskåets bedömningsrätt måste skyddas till alla pris, men fattar så klart din position där.
