Citat:
Ursprungligen postat av
GarMinEgenVag
Den konstigaste kollegan jag har stött på var en skummis från Hong Kong. Han gillade att gå runt på kontoret och mumla "kill, kill, kill" och gillade även att ställa sig och hoppa höga jämfotahopp lite då och då. Han var även rasistisk mot våra kinesiska kollegor och vägrade att ens prata med dem. Inkompetent var han också även fast han tyckte att han visste bättre än alla andra.
Jag var en av de som intervjuade honom och för mig var det uppenbart att han var en praktskummis, men alla andra tyckte att han skulle anställas.
Dröjde inte många veckor innan han fick gå.
Ursäkta Off Topic, men jag älskar uttrycket
skummis.
On topic: Skummisar och svårplacerade halvfigurer har alltid funnits och kommer alltid finnas. Att de hamnar på arbetsplatser och att man råkar ut för dem/ni råkar ut för oss beror på en rad olika faktorer.
Peters princip: Att varje person skall stiga i karriären tills vederbörande befinner sig på sin inkompetensnivå. På sätt och vis kan man säga att man då lyckats, man har maxat sin potential. Snubben som TS beskriver kanske skulle ha excellerat som brevbärare, men då skulle han ha förslösat sin potential som
inte ens habil CAD-slav.
En skillnad nu jämfört med för 30-40 år sedan är att kraven skruvats upp något enormt för varje enskild befattningshavare på arbetsmarknaden, kraven är så hårda att den som ligger nära gränsen lättare synas som en skummis och kvartsfigur som inte håller måttet.
Läs
Utvandrarna av Vilhelm Moberg, där framgår att ca 15 % av befolkningen i Ljuders socken var arbetsoförmögna 1849, samma förhållande gäller för Sverige i dag, men av andra orsaker, 1849 var det för att man saknade kroppskrafter, 2023 är det för att man inte klarar av kombinationen av störande ljud och ljus från LED-ljusrör.
Normalfördelningskurvan ser likadan ut då som nu, några individer kommer hamna inom ramarna för arbetsstyrkan, men nära gränsen och dessa kommer det startas trådar om så länge Flashback finns kvar.