"Vetenskapister" är så dumma att det gör mig riktigt förbannad.

Problemet med de som tror lite för mycket på vetenskap är att de känns så säkra på sin sak och hånar andra när i själva verket det de tror på är, enligt vetare själva, inte heller är 100% på något sätt. Man pratar gärna om faktaresistens och använder ord som "vetenskaplig sanning" eller "vetenskapligt bevisat" som om dessa begrepp inte går att ifrågasätta eller diskutera eller som om ordet "sanning" i sig är något som vetenskap kan svara på.

Dessutom kommer sådana uttalanden ofta från människor som är trångsynta och inte har starka argument eller ens förstå de argument de själva kommer fram med.

En religiös som jag t.ex tänker såhär

"jo vetenskap är ett bra redskap för att förstå världen. Men jag är mer fascinerad över att världen existerar och tycker det är mer övertygande att den har en Skapare och jag vill hitta denna Skapare och att allt detta inte är på något sätt mot vetenskap. Jag som muslim tar t.ex inte ansvar för kristna vanföreställningar som på medeltiden gjorde att man var anti-vetenskap".

En vetenskapist å andra sidan skriker ofta "men hallå vetenskap är ju fakta och vi måste tro på den därför att jag tycker det och jag har hört många säga det." Lite så.

Varför fascineras de som tror på vetenskap över att vi kan studera världen men inre över att världen existerar?

De tror inte på vetenskap, de tror på korrupta politiker och msm

Jag tänker att ditt påstående är högst generaliserande.
Grymt trist att du upplever oss antiriligiösa som någon form av kräk som bara spyr galla.

Jag har också funderat mycket över vad det är för fel på dem.

Har kommit fram till att vad de egentligen är - är ateister, vilket i sin tur är en form av satanism - eller åtminstone materialism.

Pröva nämna Jesus i deras sällskap - bara i helt neutrala termer utan halleluja-stämning. Pröva bara omnämna något positivt med Jesus - så kommer du att se hur de garanterat flippar ur totalt och blir jätteupprörda.

De kan inte hantera att det finns saker de inte kan förstå. Greppa.
Det är svårt att acceptera. Väldigt jobbigt! Förödande för egot. Ta inte min fetish ifrån mig. Så kände jag ungefär. Allt gick under. För att nu vara bättre. Konstigt nog.

Det bara är så. För att. Tänker många. Varför? Hur kan det komma sig? För att. Just do it. Ask no questions. Vad ska grannarna säga? Jag kan inte det här med Jesus. Det är för svårt. Vi kan det här. Våra föräldrar gjorde så. Vi ska göra likadant.
De är svårare att uppehålla denna sjuka fasad. Att ge upp.

Vad menar du med att du vill hitta denna skapare? Vill du ha gemenskap med Gud?

Jesus var här och Han steg upp igen. Du kan ha gemenskap. Umgås med Dem i anden.

Jag är inte så insatt i frågor som "jorden är platt" eller "evolutionsteorin" men jag förstår ändå tankesättet "jag har ingen tid eller lust att diskutera med människor som förnekar att jorden är platt eller att evolutionsteorin stämmer".

Jag förstår det eftersom jag själv tänker "jag har varken tid eller energi att diskutera med människor som förnekar att vi är skapta. Jag tror inte att vi kommer någon vart".

Men här har vi ett problem. Inom islam tror vi att Gud är rättvis. Jag bör kunna bevisa att Gud existerar. Men vi vet från boken att alla inte kommer att köpa det. Jag kommer därför inte kunna göra det kanske.

Jag bör göra allt jag kan men jag kan inte garantera något resultat. Jag är inte ansvarig för resultatet. Vi vet från boken också att vi inte vet allt. De som tror på vetenskap känner inte en lika stark vilja att bevisa någonting. De bara lever livet och tar det som det kommer.

Googlar jag på arabiska om bevisen att Gud finns så hittar jag flera resultat om att allt vittnar om att Gud existerar. Men jag vet att många (inte minst i västvärlden) inte köper det argumentet. Men then again, det är inte min uppgift att bevisa någonting till någon. Fastän jag vill. Dessutom måste man förstå sin tid. Det är ju ganska nytt med det här att Gud inte ens existerar. Förr i tiden var diskussionen en annan. Jag behöver mer kunskap helt enkelt.

Det finns bara en väg till kunskap, det är vetenskap. Allt annat är gissningar. Och gissningar är OK, men dom är just gissningar.

Så självklart kan religiösa gissa varför världen existerar, men det är rätt meningslöst.

Det behöver inte hjälpa nån att veta att vi är "skapade" viktigare borde vara att vi är räddade. För du vill väl rädda folk?

Om du ger upp "ditt" för att få liv i Jesus.
Det riktiga livet.

Rättvist? Jag är tacksam för Livet.
Sluta knarka.

Så du gissar bara när du går ut och gör saker. Känner saker. "Ser" saker.

Då gissar dina ögon. Du vet ingenting. Det du hör är gissningar.
Är du blott en skådis?

Varför inte gissa sig på att leva.
Engagera dig!

Fsst vetenskapen strävar ju efter att just förstå varför vi existerar. Det är ju en av grundbultarna i många forskningsområden.

Du säger att du vill förstå varför allt existerar och vill hitta ”skaparen”. Vetenskapen bedriver evidensbaserad forskning. Man har teorier som prövas, dvs genomgår många tester och försök att hitta brister innan den accepteras. Religionen för ju tvärtom - accepterar ord som står i en bok utan nån som helst prövning. Ändå väljer du då att tro på nåt som är så långt från vetenskapen. Var finns logiken i ditt resonemang?

Visst är det så att många accepterar forskning utan kritiskt tänkande, men det gäller väl mest den breda massan som inte fäster så stor vikt vid varken vetenskap eller religion.

Objektiva sanningar är rätt intetsägande, dvs vad jag personligen känner.

Mina sinnen kan man absolut inte lita på dock. Ytterst enkelt att lura mänskliga sinnen. Gå på en magishow tex.

För att gissa är meningslöst. Jag antingen vet eller vet inte.

Grejen med vetenskap är just att ifrågasätta och diskutera. Det är liksom en fundamental grej i den vetenskapliga metoden. Man tittar på världen, och ställer frågor för att försöka förstå den. Man sitter inte i en mörk källare och upprepar gamla texter som ingen får ifrågasätta.

Du kan med fördel lära dig acceptera att din tro är irrationell och kontrafaktisk (liksom all religiös tro). Jag menar inte att du nödvändigtvis ska förkasta allt och bli ateist, men göra en personlig resa för att förhandla fram en sundare kompromiss mellan vad du vet, och vad du tror, och framför allt en kunskap om vad som är skillnaden, så du hittar fram till en tro som är kompatibel med vår samtid och de kunskaper som faktiskt finns. Det går ju faktiskt att vara religiös, men ändå ha ögonen öppna och fötterna på jorden.

Det verkar sundare och trevligare än att vara bitter och hitta på löjliga ord som "vetenskapister".