Citat:
Fint skrivet, tack. Oj det är en tung fråga. Det jag tycker är finurligt är hur han tolkar ontologi som en livsfilosofi.
I klassisk metafysik så är det ju olika typer av substanser som är intressanta. Så platonska former är det man kanske tänker är paradexemplet eller den bästa metaforen för vad en form är. Tetraeder, kub, etc. Sedan lägger man till Descartes koordinater och man har platonska former i ett rutnät. Det är den klassiska utgångspunkten.
Men frågan om vad det innebär att vara till blir ju långt mer intressant om den ställs om den som frågar efter den. Frågorna "varför finns det någonting snarare än ingenting?" och "vad innebär det att vara till?" ger en mer fruktbar hermeneutisk ingång om den ställs om den vars vara är ifråga.
Så ontologi blir en fråga om "vem är jag?" och "varför tycker jag att det eller det är meningsfullt?"
Sådana frågor styrs av vad vi finner mening i. Anledningen till att vi ens fortsätter leva är för att vi är i en livsvärld där sådant som är meningsfullt för oss dyker upp. Om vi tappar meningsfullheten så dör vi.
Att vi har meningsfullhet beror på att vi utlägger eller löper före. Alla fenomen i vår värld är sammankopplade i våra projekt, alltså att vi projekterar något betydelsefullt. Att vi har ett projekt igång som strävar mot dess framtida avklaring. Det är därför framtiden är den viktigaste tidsliga komponenten för vem vi är.
Det kan finnas en glömska eller övertäckning av detta. När vi istället avtäcker eller avslöjar vår framtid, när vi lever mot döden, när vi vet att det kommer ta slut, får vi en ångest som avslöjar Intet. Känslan av dödsångest är en kunskap om Intet i sig. Vi löper före till döden och erfar den.
I tidigare inlägg av mig i tråden skrev jag om framtiden som ger oss tid. Det är just här som när vi är framtida och vi upptäcker med vårt känsloliv vår egen död (som i faktiskhet är omöjlig att uppleva) som vi får ett existentiellt val. Vi ges vår tid som vi tidigare slösat bort i trivialiteter. Vi har tidigare levt i nuet med tomt prat och nyfikenhet i strömmen av information. Ungefär som allt skvaller och alla tik tok klipp i smartphonen. Totalt förlorad i ett nu som rusar bort från oss. Det är oegentligt eller i ett annat ord, ej autentiskt sätt att vara. Men när vi lever mot döden så får vi vår tid. Vi blir autentiska.
I klassisk metafysik så är det ju olika typer av substanser som är intressanta. Så platonska former är det man kanske tänker är paradexemplet eller den bästa metaforen för vad en form är. Tetraeder, kub, etc. Sedan lägger man till Descartes koordinater och man har platonska former i ett rutnät. Det är den klassiska utgångspunkten.
Men frågan om vad det innebär att vara till blir ju långt mer intressant om den ställs om den som frågar efter den. Frågorna "varför finns det någonting snarare än ingenting?" och "vad innebär det att vara till?" ger en mer fruktbar hermeneutisk ingång om den ställs om den vars vara är ifråga.
Så ontologi blir en fråga om "vem är jag?" och "varför tycker jag att det eller det är meningsfullt?"
Sådana frågor styrs av vad vi finner mening i. Anledningen till att vi ens fortsätter leva är för att vi är i en livsvärld där sådant som är meningsfullt för oss dyker upp. Om vi tappar meningsfullheten så dör vi.
Att vi har meningsfullhet beror på att vi utlägger eller löper före. Alla fenomen i vår värld är sammankopplade i våra projekt, alltså att vi projekterar något betydelsefullt. Att vi har ett projekt igång som strävar mot dess framtida avklaring. Det är därför framtiden är den viktigaste tidsliga komponenten för vem vi är.
Det kan finnas en glömska eller övertäckning av detta. När vi istället avtäcker eller avslöjar vår framtid, när vi lever mot döden, när vi vet att det kommer ta slut, får vi en ångest som avslöjar Intet. Känslan av dödsångest är en kunskap om Intet i sig. Vi löper före till döden och erfar den.
I tidigare inlägg av mig i tråden skrev jag om framtiden som ger oss tid. Det är just här som när vi är framtida och vi upptäcker med vårt känsloliv vår egen död (som i faktiskhet är omöjlig att uppleva) som vi får ett existentiellt val. Vi ges vår tid som vi tidigare slösat bort i trivialiteter. Vi har tidigare levt i nuet med tomt prat och nyfikenhet i strömmen av information. Ungefär som allt skvaller och alla tik tok klipp i smartphonen. Totalt förlorad i ett nu som rusar bort från oss. Det är oegentligt eller i ett annat ord, ej autentiskt sätt att vara. Men när vi lever mot döden så får vi vår tid. Vi blir autentiska.
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
