Citat:
Ursprungligen postat av
Kallebrogen
"lågt resultat [...]" betyder egentligen ingenting eftersom det är helt subjektivt. Började ditt resultat på 1 eller 0, det kan vi börja med. Utan det är det svårt att säga något.
Kanske... Men kan kommer has vårt att ens komma in på programmen, och kommer få jobba otroligt hårt för att ens klara sig igenom programmen. Dessutom kommer man nog inte direkt bli en stjärna inom yrket sen.
Det stämmer, men man kan iaf klappa sig själv på axeln eftersom man följde sina drömmars mål. Men nej, någon stjärna inom yrket blir man inte, om det inte är så att TS har någon specifik talang som kan komma till nytta.
Att komma in på programmet är väl första målet och för TS kan det ta lång tid eftersom jag misstänker lågbegåvning.
Det finns dock en liten "regel" för jobblycka. Tror det var Jordan Peterson som berätta något liknande:
Bland en skara kollegor vill du inte vara den mest korkade, men inte heller den smartaste, utan någonstans mittemellan.
Som den mest korkade på en arbetsplats har man det svårt och det kan skapa stor stress och slutligen leda till depression. Är man den smartaste blir man understimulerad och möjligheten till att växa professionellt blir sämre.
Jag tror faktiskt man måste prata mer om elefanten i rummet, att stress oftast orsakas av lågbegåvning. Folk som siktar högt och kanske når dit, men när de väl är där får de leva ett helvetiskt liv. Vi har många i arbetslivet som nog skulle må bättre med mindre komplexa uppgifter, men det är svårt att förstå själv att man inte besitter den begåvning som egentligen krävs.
Vi ser detta i många yrken som ingenjärer, systemutvecklare, jurister, tjänstemän osv. De orkar inte arbetsbördan, för den är för komplex. Resultat blir utbrändhet.
Det är inget fel i att vara lågbegåvad, det är DNA och till viss del uppväxten, någon man inte riktigt har kontroll över. Varför sätta sig i en framtid som präglas av stress och ångest, bara för man ser andra och vill vara lika "duktig".
