Citat:
Ursprungligen postat av
NORDLiGTiGER
Hörrudu, "bekväma", är nog ordet du avser här.
Visst har många blivit för bekväma i sina borgerliga bubblor men det kommer de bli varse nu när bourgeoisins piska vinar över proletariatets uppfläkta rygg. Det är de svaga som marginaliseras först, sakta men säkert tas mer och mer ifrån de lägre klasserna till förmån för makthavarna och näringsidkarna på toppen.
Det är likväl ett ofrånkomligt faktum att det kommer att pågå fram tills dess att hårt sätts mot hårt. Det kan med lätthet ses att det socialistiska samhälle som en gång växte Sverige starkt har liberaliseringens hopp till trots, utarmats på bekostnad av mångas värdighet.
Anställningstryggheten är borta. Staten förväntas ta kostnader som arbetsgivarna tidigare ålades genom timanställningar som inte räcker till fullt leverne. Arbetslösheten trixas bort genom snillrika åtgärdsprogram i ett samhälle där kontakterna är a och o. Där det egentliga jobbsökandet endast fungerar som ett systemverktyg för att hålla nere den arbetsföra befolkningen genom låga löner och höga omkostnader. Vilket gör att deras liv handlar om överlevnad istället för organisation vilket ses som ett hot mot statsmakten.
Vi börjar kunna nudda vid lösningar som inte innefattas i de domestiska liberala lösningar vi har till vårt förfogande. Folkbildningsidealet ses ner på. Den gott ställda medelklassen har ingen förståelse för de som tvingas till arbete för brödsmulor.
En gnista är allting som krävs. En gnista som får folket att dra den knutna näven ur sin ficka och istället lyfta den högt.
Det sägs att socialismen i Sverige är död efter trettio års liberalisering. Det sägs att socialismen hör till historien. Men Sanningen, Sanningen är någonting helt annat, som inte ens ett hav av liberala värderingar kan dränka, kränka och sänka.
Och Sanningen är, att allt som krävs är en gnista för att en sovande klass ska vakna och ställa krav och förhindra borgarklassens ständiga exploaterande av proletariatet. Ett exploaterande, som bygger på föreställningar om olika människors arbete tid vara av olika värde. Om Herrens Rätt att exploatera sina undersåtar.
En gnista...
Inte ens fackrörelsen står bakom sina arbetare. Negativ löneutveckling håller folk på gränsen och i år så lär det bli ytterligare minus.
Detta gör fackrörelsen ännu svagare, då medlemmar flyr!
Det du beskriver är en utopi! En dröm som har smulats sönder av både socialdemokraterna och vänster när dom satte sig i knät på nyliberala krafter.
Finns inte ett parti idag som står upp för svenska folkhemmets idealer.
1 maj är en parantes och folket är för kuvade och mesiga. Så länge man har råd att ge ungjävel den senaste iphonen och kärringen släpper till då och då så håller man käften.
Jag blir fan äcklad!
Denna låt gjordes på 80-talet och är aktuell än idag!
"Kapitalet höjer hyrorna
och staten bostadsbidragen
så kan man fiffla en smula
med den järnhårda lönelagen
och till och med betala mindre i lön
än priset för mat och för hyra
för staten skjuter så gärna till
om levnadsomkostnaderna blivit
allt för dyra.
Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt
staten och kapitalet, dom sitter i samma båt
fast det är inte dom som ror, som ror så svetten lackar
och piskan som kittlar, kittlar inte heller
deras feta nackar.
Skolans uppgift är som sig bör
att skola arbetskraften
om kvastarna skall sopa bra
får man inte slarva med skaften
spärrar och kvoter och testprogram
är ett system för att sålla
agnarna från vetet och för var o en
till hans rätta fålla.
Sida vid sida, tillsammans stryker de fram
staten och kapitalet, två vargar fromma som lamm
fast det är inte dom som ror, som ror så att svetten lackar
och piskan som kittlar, kittlar inte heller
deras feta nackar.
Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt
staten och kapitalet, dom sitter i samma båt
fast det är inte dom som ror, som ror så svetten lackar
och piskan som kittlar, kittlar inte heller
deras feta nackar.
Tempot höjs vid maskinerna,
här drillar man eliten
produktionen har inte plats för den
som blivit illa sliten
men för att ingen skall tro att det är något fel
med de tunga ackorden
betraktas han som ett sjukdomsfall och behandlas
av den barmhartiga arbetsvården.
Sida vid sida, tillsammans stryker de fram
staten och kapitalet, två vargar fromma som lamm
men det är inte dom som ror, som ror så att svetten lackar
och piskan som kittlar, kittlar inte heller
deras feta nackar.
Sida vid sida.... Aah aah aaaah aaaaah!"
