Citat:
Ursprungligen postat av
Trollet420
För 40 år sen när jag var barn så jobbade bara min far (rörmokare) och min mor tog hand om hemmet och vi hade råd med Kanarieöarna varje vinter och Sverige semester på sommaren. Vi har förlorat köpkraft som fan och alla verkar tycka vi ska hålla hårdare i pengarna Men sanningen är att vi medelklass blir totalt rånade. Jag har haft tur som sålt mitt företag och flyttat till Danmark. Här är det många svenska arbetare i byggbranschen. Tittar man på Sveriges byggen bara polacker rumäner mm därför allt blivit skit.
Fast på senare år har ju alla kunnat köpa allt. Det som var svindyrt för 20 år sen, tekniska prylar t ex, har ju bara blivit billigare och billigare, så varenda jäkel har råd med sådana prylar.
Så var det inte då jag var liten för 40 år sen. Lyxiga, tekniska prylar, var få förunnat.
Tycker nog mer som Atamon...
Citat:
Ursprungligen postat av
Atamon
Nä och alla utom övre medelklassen och uppåt körde rostiga skrotbilar och åt blodpudding minst en gång i veckan, nej de hade inte mer pengar då än nu.
...att vi på 70-talet faktiskt "nöjde oss" att inte bara ha och ha.
Åkte man på scoututflykt var ju klasskompisar tvungna att låna sovsäckar av varandra.
På senaste 30 åren så har det ju blivit så att alla har allt.
Men lite rätt i tiden ligger ändå den här svångrems-situationen, med tanke på all protest mot onödig konsumtion, och att retro/second hand blivit så inne.
Alltså det har ju blivit väldigt inne "att inte konsumera" hos många, och hos såna aspiranter så kanske "de ändå passar på" att förändra sina vanor?
Jag menar inte att man behöver vara en "Greta-tok-överdriven-miljöentusiast" (men de som är sådana, har nog lättast för det här med att snåla och förändra köpbeteende), men jag tycker ändå att det är lite skönt det här med att begagnat och retro är så inne numera.
Det blir mer jämlikt för de som verkligen bara måste köpa begagnat. Det är inget att skämmas för längre.
Fasen, 70-80-90-talet, det var ju
BARA status och lyx som
alla typ strävade efter.
Nu tycker jag liksom att det beteendet mest gäller korkade influencers och gängkriminella.
Nog om det. Det finns ju en del förändringar som ändå kan vara nyttiga gör folk nu när svångremmen dras åt.
Men sen undrar jag också, vad som händer exakt framöver med folk som köpt hus svindyrt (11 millar gick radhusen för här 2021, och nu är nere på 7 millar. Kollade på Hemnet senast igår. Jösses, vad priserna gått ner.
Men de som köpte radhuset här på gatan för 11 millar 2021 var väl förstås välbärgad medelklass och så har de marginaler, eller vad tror ni.
Ett annat radhus som till och med var hörnradhus har legat ute hur länge som helst (iofs ett dödsbo) och nu såg jag att det sålts för 7,2 millar.
Samma trend har jag sett på närliggande gator där jag häpnade för 2-3 år sen att de gick för 11 millar, och nu säljs de för sura dryga 7 milj.
Jisses, vilken förändring.
Vad tror ni det är för folk som drabbas?
Det kanske mest är massa rika yuppies som köpte för 11 millar och de har marginaler, eller vad tror ni? Då behöver man inte lida med dem direkt.
(Själva sitter vi på ett typ obelånat hus, men vansinnigt svårbebott då vi med skrala inkomster inte haft råd med någon som helst renovering. Sambon, fixar-Jocke, fixar allt själv, då saker är trasiga.)