Citat:
Ursprungligen postat av
FeministSlayer
En ensamstående mamma som insiminerat sig (stark självständig kvinna som inte behöver en man) kräver främlingars hjälp, då livet som ensamstående mamma inte varit så enkelt som hon tänkt sig.
https://www.smh.com.au/lifestyle/lif...23-p5ceon.html
Man tror knappt sina ögon, här har hon själv valt att utan en pappa på konstgjort sätt skaffa barn, då hon minsann inte behöver en man (vi är ju värdelösa och toxiska) och har nu mage att kräva att andra (främlingar) ska passa hennes barn, åka och handla åt henne och hjälpa hennes barn upp i bilsätet.
Hjälp mig förstå detta: Hade man hjälpt henne hade man varit en mansgris som antar att kvinnor inte klarar sig själva och är svaga, hjälper man inte henne är man ändå ett svin. Ännu ett av feminismens damned if you do , damned if you dont. Därtill kan man undra varför feminister är så fruktansvärt jävla självgoda och tror att det är allas jobb att betjäna dem och att hela samhällen ska leva efter deras preferenser?
Någon som har någon insikt i denna konstanta förvirring och motsägelsefulla ideologi?
Aldrig sett något mer självcentrerat tappar hakan:
Jag är ensamstående pappa. (Barnens mamma är narkoman och vi vet helt enkelt inte var hon befinner sig sedan några år. Hon finns i alla fall inte i Europa och hon har aldrig bidragit med något förutom problem. Hon är mamman från helvetet)
Alla tycker att jag är fantastisk som människa utan att tänka på att det finns miljoner ensamstående mödrar som gör exakt samma sak som jag - Tvättar, städar, handlar, jobbar, diskar, lagar mat, läser läxor, skjutsar och godnattsagor osv osv. Vad är egentligen det unika? Finns inget unikt.
Och vad är problemet med den psykiskt sjuka feministhäxan? Klarar hon inte av jobbet? Det kanske hon skulle tänkt på innan? Det verkar som att hon valt att skaffa barn på egen hand. Det gjorde inte jag, men jag klagar inte eller kräver ingen hjälp av någon, eller samhället.
I mitt fall är det ganska skönt att det inte finns en kvinna som lägger sig i uppfostran av barnen. Det är bäst för just mina barn tror jag även om jag inte är perfekt som förälder. Det ideala är att det finns två föräldrar. Vi män är alldeles för snälla jämfört med kvinnor och det kan ibland vara mindre bra. Men man får göra det man kan utifrån de förutsättningar man har.