En kulturellt homogen befolkning fungerar bäst. Det kan man se speciellt om man tar tiden från början av upplysningen och framåt. Det är sådana länder som kan ta till sig nya idéer och implementera dem som blir framgångsrika. Alla framgångsrika industriländer har ursprungligen varit väldigt homogena kulturellt. Utan undantag egentligen. Japan, Kina Taiwan och Sydkorea är det fortfarande. Vad som inte fungerar är att isolera sig.
Man behöver vara öppen för nya idéer. Det betyder inte att man behöver ha någon större invandring. Speciellt i dag då man inte behöver träffa någon fysiskt för att sprida idéer. De man ska försöka locka att flytta dit är väldigt kunniga personer som även kan tas upp av kulturen. Kulturen ska inte heller vara oföränderlig. I takt med nya idéer ska den kunna förändra sig. Fördelen med en kultur som den absoluta majoriteten har gemensamt är att alla drar åt samma håll och man känner större gemenskap med varandra. Majoriteten är vi och det finns få dom.
Mångkulturella länder fungerar egentligen dåligt. Människor klumpar ihop sig i grupper och arbetar för sina egna intressen, vilket leder till konflikter. I slutändan slutar de som absoluta diktaturer för att kunna hålla ihop länderna eller faller sönder i småländer. Som diktatur blir statens uppgift att slå ned motsättningarna med våld annars kommer landet att delas med våld.
Om man tar Aten, så var det kulturellt ganska enhetligt. Filosoferna och de nya tankarna var en del av deras kultur.
I Rom fanns det åtminstone under den största delen av dess historia bara en kultur. Den romerska.
Man behöver vara öppen för nya idéer. Det betyder inte att man behöver ha någon större invandring. Speciellt i dag då man inte behöver träffa någon fysiskt för att sprida idéer. De man ska försöka locka att flytta dit är väldigt kunniga personer som även kan tas upp av kulturen. Kulturen ska inte heller vara oföränderlig. I takt med nya idéer ska den kunna förändra sig. Fördelen med en kultur som den absoluta majoriteten har gemensamt är att alla drar åt samma håll och man känner större gemenskap med varandra. Majoriteten är vi och det finns få dom.
Mångkulturella länder fungerar egentligen dåligt. Människor klumpar ihop sig i grupper och arbetar för sina egna intressen, vilket leder till konflikter. I slutändan slutar de som absoluta diktaturer för att kunna hålla ihop länderna eller faller sönder i småländer. Som diktatur blir statens uppgift att slå ned motsättningarna med våld annars kommer landet att delas med våld.
Om man tar Aten, så var det kulturellt ganska enhetligt. Filosoferna och de nya tankarna var en del av deras kultur.
I Rom fanns det åtminstone under den största delen av dess historia bara en kultur. Den romerska.
