Citat:
Ursprungligen postat av
Hurt-Åke
(Egentligen hatar jag begreppet "vikingatiden" och en rubrik med det kommer dra till sig idioter till tråden men jag kör på ändå!)
Det sägs att dialektskillnaderna var små mellan olika delar av Norden utifrån den skrivna text man hittat från den tiden (runstenar).
Men jag vill hävda att det troligen var stora skillnader i dialekt mellan folk i olika grannbyar t.o.m. Så var det ju senare det vet vi. Det verkar helt orimligt att fenomenet med dialekter skulle varit en parentes i historien som bara varade i tusen år och sen kom radio och tv och gjorde att de försvann igen.
Kan förklaringen vara att det fanns ett finspråk som stormän och handelsfolk använde (och som de flesta som inte var helt korkade kunde förstå det mesta av med lite ansträngning)? Det finspråket var hyfsat homogent i Skandinavien på den tiden? Att det var det finspråket som man skrev på runstenarna? (Senare kan man se skillnader mellan östnordiska och västnordiska etc.)
Att vanligt bonnfolk skulle kunna förstå varandra enkelt från Roslagen till Tröndelag och ner till Skåne och Jylland vägrar jag att tro.
Det finns ett antal allvarliga svagheter med din hypotes:
1) Dialekter tar tid på sig för att utvecklas, och ju längre tid dialekttalarna är ifrån varandra, dess mer olika blir dialekterna per ren jävla automatik. De svenska dialekterna har med all sannolikhet varit som mest olika varandra på artonhundratalet, helt enkelt eftersom de då hade utvecklats längst tid under samma grad av kontakt med varandra. Hypotesen att det var lika starka dialektskillnader på 800-talet som på 1800-talet förutsätter, tvärt emot vad du föreställer dig, att dialektutvecklingen skulle ha gått mycket
fortare under det första årtusendet e. Kr. än under det andra. Svenskan och danskan, som från början måste har startat som östnordiska dialekter, har ju avlägsnat sig från varandra mer och mer - fortfarande år 1509 kan det svenska riksrådet skriva till det danska "Vi har ju samma tungomål". Det skulle ingen komma på idén att skriva idag.
2) Det är inte bara runstenarna som är språkbelägg från för mer än tusen år sedan. Vi har också lånord i den konservativa finskan. Dessa lånord är fullt förenliga med runstensbeläggen, och stöder inte alls hypotesen att runstenarna skulle ha avfattats på ett för Norden gemensamt "finspråk", som skilde i´sig kraftigt från "folkspråket"
3) Något mer allmänt knäsatt svenskt talat "finspråk" gemensamt för stora delar av Sverige uppkommer inte förrän under andra halvan av artonhundratalet, och detta är kopplat till avancerade civilisationsfenomen som införandet av folkskolan och uppkomsten av en universitetsutbildad ämbetsmannaklass. Några som helst motsvarigheter till sådant föreligger inte under vikingatiden.
4) Språket på runstenarna låter sig väl inordnas i en sammanhängande föreställning om hur de nordiska språken har utvecklats. Hade det svenska folket vid slutet av den runsvenska tiden talat en starkt dialektuppsplttrad "vulgärsvenska", hade det varit denna som varit utgångspunkten för den fortsatta språkutvecklingen, och inte runstenarnas "finsvenska". Några spår av sådant kan vi inte se - medeltidens svenska utgör en fortsättning på runsvenskan, under hög- och senmedeltid allt mer påverkad av lågtyska, som kommer utifrån.
