Det framgår ju inte i rubrik eller första inlägg, att det är två misshandlade kvinnor som är kontexten, utan framgår som att det bästa är om kvinnor, som levt i misshandelsrelationer, pratar och är relativa öppna med det.
Den som bär på något, vet bäst själv, vad som hjälper den och till vem eller vilka det känns bra att prata med. Och behöver ingen hjälp på traven, eller tänka att "att öppna sig" är ett avgörande steg för någonting annat.
Två personer med erfarenhet med misshandel, kan ju ändå skilja sig åt mycket också, så det kan vara en annan orsak, och även där personen är nu i livet, kan skilja sig åt och vara ett annat skäl.
Personligen skulle jag aldrig betrakta någon som att det är vägen till "läkning" att dom måste öppna sig eller prata om något.
Att det skulle vara av skam, tror jag ofta kan ligga i betraktarens ögon. Alltså att orsaken till att någon inte vill öppna sig, eller prata, skulle vara skam.
Hade det varit en kvinna som jag varit intresserad av eller dejtat, hade jag aldrig krävt eller tagit initiativ till att få veta sådant.
