[Tråd om Einstein som person: Myter, citat och ifrågasatt matematisk skicklighet]

Jajamen. Du förstår - relativitetsteorin är just det - en teori. En teori som förklarar mycket av det vi kan observera, men fortfarande en teori. Som fysiker var Einstein väl medveten om att han inte kom med någon Sanning.

Bara en helt vanlig hederlig vetenskaplig teori.

Nu var det inte du som skapade tråden, och jag tvivlar på att ens du begriper vad Mankan egentligen menar med sina trådar.

Einstein var en av förra seklets absolut största teoretiska fysiker. Men Einstein var definitivt inte någon matematiker!

Den störste av 1900-talets matematiker var David Hilbert. Den störste matematikern genom tiderna torde ha varit Carl Friedrich Gauss.

Jag kan absolut hålla med dig om Gauss! Jag kanske har "fel" men jag tycker Andrew John Wiles var den största matematikern under 1900-talet. Iofs. så slog han igenom väldigt sent så han kanske inte räknas?

Men det är väl helt och hållet en smaksak vem man tycker är bäst!

Så så - han utvecklade kanske inte matematiken så mycket, men nog måste alla framstående fysiker vara hyfsat bra på matematik?

Låt oss säga så här: han var oändligt mycket bättre än dig men oändligt mycket sämre än mig.

Det första har jag inget skäl till att betvivla, det andra .... nåja ...

Nja, det vete tusan. Han räknade slarvigt. Som teoretiska fysiker ofta gör.

Einstein trodde själv att eftersom hans gravitationsekvationer var olinjära partiella differentialekvationer, så kunde de inte lösas exakt. Men redan 1916 visade astronomen Karl Schwarzschild att det visst går att lösa ekvationerna exakt, åtminstone för enkla spciealfall (sfärisk symnmetri, mm).

Lösningarna går under namnen Schwarzschilds inre resp yttre lösning.

Det var alltså inte Einstein som knäckte den nöten.

De som utvecklade den matematiska analysen som relativitetsteorin bygger på (tensoranalys) var: Gauss, Riemann, Ricci-Curbastro, Christoffel, Bianchi m.fl.

Dock inte Einstein.

Sicken klåpare!

Klåpare? Nej, det sade jag inte. Och menade inte heller.

Han hade sina specialiteter, och var synnerligen klarsynt vad gällde fysiken.

Däremot var han inte matematiker, det var helt enkelt inte hans specialitet.

Men vad menas egentligen med att vara "klarsynt med fysiken", när man inte klarar matten?

Är inte fysiken exakt beskriven med matematik? Vad är det med fysik som inte är matematiskt? Fysiken är väl helt enkelt en tillämpning av matematiken liksom finansiell ekonomi är en annan (och ljusår simplare) tillämpning av matematiken? Vad gäller finansiell ekonomi så vet jag att åtminstone det mesta av "klarsynthet" mätt i rikedomar beror på tur och extrafinansiella omständigheter (som att känna rätt personer).

Visst klistras det på kvantitativa vetenskaper en viss emipiri och en logik om denna. Men Einstein hade ju inte en endaste empirisk observation att komma med. Och logik är ju bara en gren av matematiken, eller hur? Var det bara så att han gissade rätt? Eller var han född med nån slags instinktiv intuition för god fysik, och i så fall, skulle inte det sätta hela fysikens grundvalar i fråga, att fysik (den mätbara materiella världen) på nåt sätt kan föregripas av luddiga subjektiva flumkoncept som intuition?

Jedi knights, here I come...

Jag visste inte vad jag skulle göra av tråden så jag bytte namn på den för att rymma alla diskussioner som finns i den.

/Moder Ator

Teoretisk fysik uttrycks i matematik men ibland kan grundidéerna uttryckas ganska enkkelt. Dessa idéer kan dock, när de tillämpas på reella problem, bli riktigt krångliga rent matematiskt och då kanske man behöver mer avancerad matematik. Bakgrunden är oftast intuition, grundat på god kunskap i fysik.

Exempelvis är idén bakom Einsteins teori för värmekapaciteten i fasta kroppar helt enkelt att varje atom är en kvantmekanisk harmonisk oscillator och att dessa inte växelverkar. Idén kan alltså uttrycks i ord och är inte särskilt svår att beskriva med matematik heller.

Även speciella relativitetsteorin baseras på några få enkla grundantaganden och ganska enkel matematik. Allmänna var dock lite krångligare men där fick han ju hjälp.

Teorin för fototelektriska effekten bygger bara på idén att ljus kommer i diskreta energipaket.

Kort sagt: Einstein hade grymt bra idéer. Sånt som verkar uppenbart i efterhand är ofta mycket svårt att komma på.

Nuförtiden är dock den teoretiska fysiken mycket mer matematisk och man kan undra om Einstein hade klarat sig. Antagligen hade han det eftersom hans kreativitet gjorde att han såg alla "genvägar".

Ett belysande exempel är den mikroskopiska teorin för supraledning som kom på 50-talet, BCS-teorin. Den är ganska typisk eftersom den krävde både nya idéer och halvkrånglig matematik. Dock är inte matten krångligare än att jag hänger med utan problem.

De började med antagandet att det finns någon attraktiv kraft mellan elektroner. Man visar sedan att en sådan kraft, oavsett hur liten den är, kommer leda till ett bundet tillstånd mellan två elektroner om dessa elektroner befinner sig i en metall (Cooper-problemet). För att ta reda på hur dessa bundna tillstånd ser för många elektroner ut så gjorde man en intelligent gissning på hur funktionen som beskriver tillståndet ser ut. Denna funktion har några fria parametrar och genom att minimera systemets energi med avsende på dessa parametrar kommer man fram till hur tillståndet "ser ut".

Bardeen, Cooper och Schrieffer fantiserade inte fram denna idé ur tomma intet. Flera experimentella fakta pekade mot energigap och elektronpar. De två grundidéerna här var: 1) godtycklig svag interaktion ger bundet tillstånd, 2) formen på den gissade funktionen.