Varför denna upprepning och monotoni?

Är det livets monotoni som skapar ålderdom? Saker upprepar sig om och om igen. Hur många gånger har man inte sett färgen röd? Eller olika sfäriska upprepningar?

Ja allt som finns upprepar sig om och om igen.

Är det en igenkänningsförmåga av denna världs monotoni som skapar vishet?

Och vad är upprepningar? Är de helt olika fenomen som vi påtvingar identitet? Eller är det instanser av samma form?

I vilket fall verkar det vara ett av kunskapens villkor att samma fenomen upprepar sig så att man kan göra kopplingar. Även vetenskapliga experiment bör kunna upprepas. När vi säger att vi vet något är det avhängigt monotoni och upprepningar. Efterhand blir det kanske lite trist och man erfar livsleda.

Om man erfar något endast en gång, hur vet man vad det är? Det hade varit att vara ständigt ung och dum. Ständigt nya misstag eftersom allt varje gång hade varit första gången. Det hade varit en märklig värld om så vore fallet.

Kan man använda denna insikt för att hålla sig ung i sinnet, genom att så ofta som möjligt göra något nytt?

Har ni också lagt märke till monotonin? Och vad är monotonin? Applicerar vi den på verkligheten eller finns den i världen självt?

Monotoni är mänsklighetens välsignelse, för utan den ingen uttråkning, och utan den ingen kreativitet.

Evolutionen har belönat de som inte står ut med monotonin, men inte genom att låta dem bli unga i sinnet. Ungdom i sig är ingen resurs för kreativiteten. Istället är det erfarenheterna som skapats utifrån ett uttråkat tillstånd, och att man vill fördriva uttråkningen. Den största kreativiteten är inte att göra ny enskilda saker, utan bygga nyhet, på nyhet, på nyhet. Alltså ta tillvara erfarenheterna du gjort, för att göra något nytt som utvecklar dig själv.

Om mitt inlägg är 1.0 så är väl ditt 2.0. Ja du har rätt.

Och konstigt nog så är det rutiner som ger själslig ro.

Endast det som är samma kan vi känna igen och det är förutsättningen för att förstå framtiden och för att överleva. Det är kunskap om det invarianta som är viktigt när vi sår åkrarna och kan planera för morgondagen. Livsleda är en överklassjukdom.

Det jag undrar är om alla instanser ger oss ett genomsnittligt begrepp. Eller om det finns ett ideal som instanserna presenterar ett genomsnitt av.

Vilket av dessa alternativ synsätt bör vi uppfatta och undersöka?

Evolutionen belönar inte de flesta mutationer. De flesta mutationer är värdelösa eller negativa.

Instanserna möjliggörs/realiseras av begreppet, de finns inte som i förväg givna externa objekt utan är en funktion av begreppet. Först när man vet vad en triangel är kan man hitta dem.

"I returned, and saw under the sun, that the race is not to the swift, nor the battle to the strong, neither yet bread to the wise, nor yet riches to men of understanding, nor yet favour to men of skill; but time and chance happeneth to them all."

(Eccles. 9.11, KJV)

Redan gamle Salomo insåg tingens ändlösa, fruktlösa upprepning!

På vilket sätt illustrerar det Salomo uttrycker i det du citerar "tingens ändlösa, fruktlösa upprepning"? För mig verkar det snarare som han vill säga att saker och ting är oförutsägbara - den snabbaste vinner inte tävlingen, den starkaste inte slaget, den vise blir förfördelad, rikedom kommer inte de mest mest förstånd till del och fördelar tillkommer inte de skickliga och att det är slumpen eller faktorer bortom vår kontroll som avgör händelseförloppen.

Kroppen bygger en bild av det materiella vad funkar vad funkar inte,vilka koncept måste jag anpassa mej till.Sen kör den på det,det som är kännt.En loop.

Nej, du kan inte upprepa samma vetenskapliga experiment exakt likadant, allting ändras, temperaturen, planeterna, månen, trycket i rummet, oändliga faktorer som påverkar ett nytt utfall, lite annorlunda än det förra. I guess