Händelser vid vatten

Håller helt med. Vad fan är grejen med massa utdragna och sega sexscener? Spolar alltid förbi sånt.

Backa ett steg och gå sen till "visa vanligt"

Debatten om de ohörbara replikerna har nått SVT: https://www.svt.se/kultur/sa-har-lju...-och-tv-serier och kontentan är att det är fel på oss tittare, inte på serien. En arrogant inställning som kan sammanfattas med slutrepliken att folk får väl sätta på textremsan.

En sak som jag tror inte har varit uppe i tråden är de groteskt fula för- och eftertexterna. Ser ut som om de är skrivna av ett barn som nyss lärt sig texta med tryckbokstäver. Jag kan inte göra någon koppling till resten av verket som gör det naturligt att ha det så. Men det är väl jag som inte begriper det fina.

Vad är grejen med finskan i Mercedes?
Hon låser in Johan i en bod och våldtar honom. Hon bor själv i ett stort hus några meter därifrån som Johan absolut inte får besöka. Man ser en del folk komma och gå i huset.

Men det är iof sant att det inte bara är svensk film som har problem med detta. Även när jag ser engelskspråkig film/tv så föredrar jag textremsa annars missar man halva handlingen.

Tror mycket handlar om att de numera vill ha en så naturlig dialog som möjligt och därför artikuleras det inte längre som det gjordes förr.

Men visst är ljudet i svensk film ändå ofta lite extra jävla kasst.

Hon verkar ha författardrömmar men försörjs av sin välbeställda far.

Någon som kan citera den här plusartikeln?

Stämmer verkligen detaljerna i ”Händelser vid vattens” 70-talsskildring...?
Expressen tar fram förstoringsglaset och synar pilgrimsfalken, låtvalen och språkbruket.

https://www.expressen.se/noje/aja-ba...er-vid-vatten/

De har fixat buggen nu, går inte längre att se avsnitt 5 o 6

Alla avsnitt finns på TPB.

Jag gillar serien. Påminner lite om tiden för längesen, när man var yngre. Lite överdrivet när det gäller Norrlänningar i glesbygden kan man tycka, men bra. Spännande oxå. Var ju tvungen att googla, så nu vet jag vilka mördarna var....

Har inte läst artikeln men jag imponeras av språkbruket. I 70-taalsscenerna låter de fan som i tidiga säsonger av Hem till byn. Utan att det känns sökt. Läkarens hispiga fru klockren i sin frasering.

Vad klagas det på när det gäller låtvalen? Att John Holm-låten kom först -74? Är väl på den nivån i så fall.

Författaren Mats Wahl sätter ord på mina känslor och tycks också vara plågad av själlösheten i serien:

Nu har man filmatiserat Kerstin Ekmans roman från 1993. Skickliga skådespelare, kunnig fotograf och duktig klippare gör ett snyggt jobb. Men någonting har förvanskats eller slarvats bort. Efter tre avsnitt upplever jag ingen medkänsla med de gestaltade människorna, deras livsval och förvirring. Jag ser bara mänsklig tomhet, råhet och elakhet. Gestaltningen av människorna i filmserien är ett hånflin mot folk som med Gunnar Ekelöfs ord ”trevar sig fram i ett hemligt och dunkelt ljus.”
..........
Under de tre hittills sända avsnitten har jag utsatt mig för en i en orgie i ömhetens och värdighetens frånvaro. I den föreliggande filmberättelsen är allt mänskligt fyllt av distansering från de människor som skildras och något som, särskilt i berättelsen om kollektivet, gränsar till hånflin.

Det finns bara en sorts människa och några av oss tvingas bli Raskolnikov. Berätta om det fasanfulla, men låt de skildrade människorna behålla något lite av sin värdighet. Också en mördare, en niding, en förvirrad yngling eller den som bara gått vilse i livets skog är människa. Och det sammanhang och samhälle som skapat honom eller henne är en mänsklig skapelse. I all sin ibland förskräckande omänsklighet.

https://www.expressen.se/kultur/film...manniskovarde/