Händelser vid vatten

Har inte läst boken ändock såg jag såg fram emot serien.
Inte gjort mig besviken.
Bra story och ett tidsdokument över ett annat Sverige. Stor igenkänningsfaktor vad gäller bilar, miljöer och andra saker o ting.
Vet vad jag skall titta på resterande söndagar.

Mja. Sjukt rörigt berättad story.

2 avsnitt, inte övertygad ännu. Lite svajigt på skådissidan

Läste boken när den kom och den dova, tunga stämningen bär jag fortfarande med mig på ett positivt sätt. Tyvärr har detta missfoster inte nått halvvägs till Kerstin Ekmans nivå (men så satt hon i Svenska Akademien också medan svensk filmindustri verkar förvirrad när de plötsligt ska göra en film utan vuxenuppfostran).

Nu är ju inte det här en manusdriven film, typ Woody Allen, men håll med om att det hade varit kul att höra vad skådespelarna säger. Vi tvingades till slut slå på textning. Det dassiga filmskapandet märks även i detaljer som när tidstypisk rekvisita ska förekomma, då lyfter man upp en Festis i närbild som för att säga - Kolla kolla, vi har en Festis. Att arbeta med kluriga tidsklipp kan fungera med duktiga filmskapare och i långfilmer, men med det här gänget och i en serie där man ska vänta på nästa avsnitt är det dödsdömt.

SVT - vi vill inte ha tillbaka 90-talet, men gärna de 9 miljarder Public Service årligen kostar oss skattebetalare.

Jag har bara sett första avsnittet, men det ger ändå lite obehagskänslor. Kan det verkligen vara så att precis alla medverkande är dumma i huvudet eller störda på något sätt? Finns det någon enda normal människa med i persongalleriet?

Jag kan inte hjälpa det med jag får en vision av hur det låtit på redaktionsmötet:

- Jo, vi tänkte att vi för en gångs skull skulle göra en serie med enbart svenskar i alla rollerna.
- Nej, det blir konstigt. Inga araber eller färgade? Vem ska då vara hjälte? Och det ser väldigt onaturligt ut med bara svenskar.
- Men om man tänker sig till exempel Norrland på sjuttiotalet? Då är det naturligt att det inte syns några invandrare?
- Okej då. Men på ett villkor: alla svenskar måste framställas som inavlade byfånar.

Hatar röriga berättelser och oklar storytelling. Vem blir glad av det?

Det sägs att serien utspelar sig i Norrland. Nu har inte jag läst boken, men handlar den inte mer specifikt om Jämtland?

Såg någon minut av serien igår och då såg jag en mobil skogshuggarvagn/rastkoja (?). Osäker på om dessa ens fanns 1973 och framför allt inte med en flagnad, påmålad varningstriangel?

Jag har bara sett första avsnittet, men det ger ändå lite obehagskänslor. Kan det verkligen vara så att precis alla medverkande är dumma i huvudet eller störda på något sätt? Finns det någon enda normal människa med i persongalleriet?

Jag kan inte hjälpa det med jag får en vision av hur det låtit på redaktionsmötet:

- Jo, vi tänkte att vi för en gångs skull skulle göra en serie med enbart svenskar i alla rollerna.
- Nej, det blir konstigt. Inga araber eller färgade? Vem ska då vara hjälte? Och det ser väldigt onaturligt ut med bara svenskar.
- Men om man tänker sig till exempel Norrland på sjuttiotalet? Då är det naturligt att det inte syns några invandrare?
- Okej då. Men på ett villkor: alla svenskar måste framställas som inavlade byfånar.

Vad är det som är rörigt? Själv blev jag ett par gånger förvirrad av hoppen mellan 70- och 90-tal eftersom husen och omgivningarna ser i stort sett likadana ut.

Men själva berättelsen tycker jag är ganska rakt på. Det är nåt sidospår, men det tycker jag bara förhöjer det hela.

Läste boken när den kom och den dova, tunga stämningen bär jag fortfarande med mig på ett positivt sätt. Tyvärr har detta missfoster inte nått halvvägs till Kerstin Ekmans nivå (men så satt hon i Svenska Akademien också medan svensk filmindustri verkar förvirrad när de plötsligt ska göra en film utan vuxenuppfostran).

Nu är ju inte det här en manusdriven film, typ Woody Allen, men håll med om att det hade varit kul att höra vad skådespelarna säger. Vi tvingades till slut slå på textning. Det dassiga filmskapandet märks även i detaljer som när tidstypisk rekvisita ska förekomma, då lyfter man upp en Festis i närbild som för att säga - Kolla kolla, vi har en Festis. Att arbeta med kluriga tidsklipp kan fungera med duktiga filmskapare och i långfilmer, men med det här gänget och i en serie där man ska vänta på nästa avsnitt är det dödsdömt.

SVT - vi vill inte ha tillbaka 90-talet, men gärna de 9 miljarder Public Service årligen kostar oss skattebetalare.