Har känt den misstänkte gärningsmannen sedan universitetet, drygt 18 år.
Alla gånger när man frågat honom om hur han mår, så kom alltid sonen och problemet med umgänget upp på direkten. Han mådde dåligt av det, riktigt länge.
Han fick inte se sonen på över ett år har jag för mig, efter att mamman flyttat till Luleå.
Men mest sur och besviken på det svenska rättsväsendet var han efter att mamman sagt till rätten att han försökte skaffa iranskt pass (utan bevis och ljug, enligt honom). J
Till mig sa han att det hade han inte alls gjort, han ville inte ha något iranskt pass. Han har än idag bara ett svenskt pass. Han ville dock gärna åka/köra runt med sonen i Europa en vecka under sommaren 2022, men det fick han aldrig. Så det gjordes inte. Allt han fick ha var maximalt 2 dagar umgänge varannan vecka, trots att han knappt fått se sonen på över ett år dessförinnan.
Enligt papper jag sett - Luleå TR T 2959-22, så säger man dock följande, vilket är motstridigt med vad han sagt till mig:
«Ytterligare en riskfaktor är att pappan utan vårdnadshavares samtycke eller vetskap ansökt om pass för Constantin. Pappan nekar att han gjort det när mamman frågar, trots att ambassaden ringt upp henne
med den informationen samt att Constantin bekräftar att de varit där och att han har fotats».
Man kanske borde kontakta den iranska ambassaden för att få skriftlig klarhet i detta? Varför är inget bevis bifogat från kontakt med ambassaden?
Hur som helst: Ångrar något otroligt att jag inte bad honom att ta det lugnt och inte tänka så mycket på barnet. Vill hon inte du ska träffa honom, så låtsa att Tintin inte finns. Men så kan man ju knappt säga heller?
Problemet är också att han alltid var så lugn och trevlig kille, så har svårt att förstå det som hänt. Det var inte en person som man sa till att ta det lugnt. Han var så lugn själv. Så hjälpsam.
Han tillbringade en hel del tid i Schweiz där han träffat en tjej. Hade tidigare varit i Singapore då han ej fick ha något umgänge med sonen alls. Han hade ett internationellt jobb, på distans, och kunde jobba varifrån som helst. Sedan sa han upp sig från det väldigt välbetalda jobbet i Singapore och började fokusera allt mer på vårdnadstvisten, som varat väldigt länge, sedan pojken var 1-2 år. Bara så tragiskt hela historien.
Så här i efterhand vore det nog bäst med antingen helt delad vårdnad, eller att bara mamman hade full vårdnad hela tiden.
Citat:
Ursprungligen postat av
JossaNs
Du har helt rätt och det skulle jag också vilja se, läser man tex vad BIC eller vad de heter har skrivit som underlag så är det en ordagrann upprepning av vad A har anklagats för.
Även uppgifter som S lämnar ska kontrolleras, det ska framgå av protokollet att Soc har kontaktat ambasaden och hört sig för.
Det har (i mitt tycke) troligen inte skett eftersom det hade funnits bifogade tjänsteanteckningar som styrker historien.
Alltså har Socialtjänsten i detta fall föreslagit beslut om "samtalsstöd" baserat på en förälders berättelser eller upplevelse av en situation, vilket kommer gagna henne mycket väl när hon permanent försöker ta sonen från sin pappa.
Det hade varit super bra om någon som kan kids och vet hur de ska tas hade hållit samtalen.
Det betyder inte att det jag ovan skrivit om att hon försökt ta sonen är sant, men det kan vara så eftersom vi inte har hela bilden.
Förövrigt för de som är intresserade;
Livsförloppskriminologi. (Lifecourse criminality)
och bla. Hirschis studier.
Tänker inte spoila vad som händer med barn med frånvarande fäder, utan tänker att alla kan titta på studierna och ta till sig det de är intresserade av.
