Åttaårig pojke hittad död i Luleå – mord (2023-01-08)

Vad dom nu har haft för ev vårdnadstvist. Hur den har sett ut, hur jobbig mamman eventuellt varit och ”vänt sonen mot sin pappa” så kan det ALDRIG vara ok att pappan mördar sonen pga det.

Där blir liksom alla andra omständigheter ”du sa det, jag gjorde det” lite oviktiga.

Han har tagit bort hennes son från henne.
Det finaste hon hade.
Som hon kämpat för så hårt.

Han har ryckt bort det från henne och jag kan inte förstå hur man som mamma överlever en sån sak. Men det hoppas jag verkligen att hon gör.

Vi är många mammor som förstår och stöttar varandra.
Många som varit med eller just nu är med
om samma sak.
Känt samma rädsla och oro för sitt barn.
Alldeles för många.

Det kan inte vara rätt att ska kunna hända sånt här. Det måste ändras på. Nu.
LexTintin

Korrekt och troligen var väl sonen född i Sundsvall där familjen bodde tidigare.

Men kolla det är detta jag menar;
Detta är problemet vi har och jag begriper inte varför jag måste förklara detta för vuxna människor.

Anledningen till att praxis inte är att mamman har ensam vårdnad är helt enkelt att det är oförenligt med barnets bästa om alternativet är gemensam vårdnad.
varför man som vuxen väljer att "göra det som inte är bäst för barnet" (när alternativet gemensam finns på bordet) det lämnar jag utan avseende.
Om praxis berättar vad som är bäst och föräldrarna ensamt eller i samförstånd säger "fuck det som är bäst för vårt barn", tex! "jag tänker min själ inte vara delaktig i att fatta beslut kring mitt barn" eller "mitt barns pappa ska inte bestämma något jag är arg på honom", så är det inte vad som är bäst för barnet.

Och när en vuxen person sätter sig främst, som när jag säger "nä jag orkar inte skriva papper för mitt barns skull" så ska jag skämmas.
Inget snack.

Nej men Dopy jag har förklarat detta innan haha!
Klart alla vuxna har ett ansvar, gör inte folk du inte kan tänka dig ha barn med på tjocken..
Det säger sig självt!
Men ytterst har kvinnan ansvaret med tanke på att det är hon som har aborträtten, jag hoppas att detta också säger sig självt.
Jag har tex personligen aldrig gjort någon jag inte har för avsikt gravid, jag vet inte hur man ska bete sig för att lyckas med det.. förmodligen enorm oaktsamhet eller enorm otur(sådan otur att man får diskutera om det är statistiskt möjligt)

Sen avseende att män ska ta ansvar för sitt barn, inget snack och jag håller med villkorslöst.
Men jag tror att vi igen är i fel ände, när samhällets, när media och när en majoritets inställning är;
Pappans skyldigheter och rättigheter börjar och slutar vid 1670kr/mån i underhåll.
Så visar ni också vad ni förväntar er av pappor.

Jag har förklarat det innan, vårdnaden är inte en rättighet det är en skyldighet.
Inga skyldigheter överhuvudtaget är någon så kåt på att få ha ensam som vårdnaden, varför?
För att man tror att det är en rättighet att göra som man vill.
Speciellt när denna retoriken går "det finns massa anledningar till varför en mamma ska ha ensam vårdnad" så visar man samtidigt att pappan inte är så viktig i detta.

Samhället ska visa män och framförallt unga män att ansvar för barn inte börjar och slutar vid 1670kr/mån.
Det är där vi bryter.. trenden som alla påstår finns men som jag inte sett någon data på. Min personliga teori är att män generellt absolut visst, vill vara en del av sina barns liv.. men man känner andra som man känner sig själv.
Hursomhelst är det absolut förenligt med samhällets bästa och barnens att vi börjar förvänta oss sådant av framförallt unga män, det är också bra för dem.
Att ha skyldigheter och leva upp till dem är karaktärsstärkande.

Slutsatsen är som följer;
Att man som föräldrar kommer överens om eller själv bestämmer det som inte är bäst för barnet;
ÄR något att skämmas för, som tidigare nämnt, hade ensam vårdnad varit det bästa så hade det varit praxis och socialen hade inte suttit och tjatat om varför man ska ha den gemensam?
Kan vi lägga denna frågan nu för sömn? eller måste jag förklara det ännu djupare?

Vi kan ta de öronmärkta pappadagarna? Hade dessa dagarna varit tänkta som "vem som helst dagar".
Så hade de inte varit öronmärkta.
Detta står väldigt, väldigt självklart för alla nu va?

Även om jag som man säger "Nej ta du ensam vårdnad och ta dagarna"
Så är detta inte barnets bästa, jag ska skämmas.
När mamman inte argumenterar för varför de är just pappadagar utan säger "Ja ge mig dem" så är det inte förenligt med barnets bästa, skämmes du också.

Tillägg Dopy:
År 2023 I Sverige hade jag kunnat bo i Australien och ha gemensam vårdnad, det är såååå sjukt smidigt att använda mobilt bankid, ringa samtal och maila.
Scanners är till tex. för just detta, ta in ett papper, maila, skriva ut på annan plats, scanna in och maila tillbaka.

Vi snackar kortare ledtider än om man bor i samma kommun ibland.

Då är nästa fråga varför flyttar mamman med sonen?
Sker detta i samförstånd med pappan?

Hur har de bestämt att de ska lösa sonens behov av att träffa sin pappa?

Denna riktar sig till dig med Dopy, vet ej om jag kan "tagga folk i inlägg" inte använt FB på år och dagar.
Eftersom du varit min main diskussions person
så vill jag gärna höra vad du tycker i dessa frågor också.

Att gemensam vårdnad är det bästa för barnen är ju vad rådande politiskt korrekta narrativ är för tillfället , alla instämmer ju inte i denna åsikt .

Finns massor av människor som anser att kvinnor bör sköta små barn och ta hela föräldraledigheten ex även om feministerna vill att det ska vara delad.

Barn i Sverige mår sämre än någonsin så man kan ju fråga sig hur detta framgångsrecept kunnat få så pass uselt resultat.

Offret här är helt klart en 8-årig pojke.

Herregud! Fattar ni inte vilken galen typ den där pappan har varit?


Och så här står det också i DN-artikeln:


Ja, i linje med barnets bästa tvingades den 8-årige pojken umgås med den man som skulle komma att döda honom.

Men en hel hoper här på Flashback skyller allt på mamman. Hon måste ha drivit mannen till vansinne. Hon försökte ta pojken ifrån hans pappa utan skäl. Hon tyckte att en pappa inte har rätt till sitt barn bara för att han skriker hotelser och kanske dödar barnet.

Ja, allt är mammans fel! Flashback har talat!!!

Till er killar som tycker att det är mammans fel att den här pappan dödade sin pojke har jag en fråga att ställa.

Antag att ni själva hade en 8-årig son. Och antag att mamman gjorde allt hon kunde för att hindra er att träffa pojken. Jo, ni skulle bli vansinniga, det fattar jag ju.

Men antag nu att ni ändå lyckades bli ensamma med er son. Skulle ni då döda pojken? För att hämnas på pojkens mamma, för att hon hela tiden försöker hindra er att träffa er son?

Räck upp en hand om ni skulle det. Och till er som räckte upp handen nu har jag bara en sak att säga:

Använd kondom.

Personlighetsstörda håller ihop, de tar heller aldrig ansvar för eget handlande, så som mördaren i detta fall. Det är alltid någon annans fel, mammans framför allt.

Tyvärr verkar rätten också bestå av likadana nötter. Det borde finnas ansvar att utkräva, de lämnade ut pojken till mördaren men får ingen konsekvens.

Samhället fungerar inte utan personligt ansvar.

Vilka instämmer inte med att det bästa för barn generellt är att vårdnaden är delad?

Nej ni verkar helt har missförstått ståndpunkt och inställning;
Detta handlar inte om att urskulda eller berättiga någons handlande.

Detta handlar enbart om att inte se en händelse ur ett väldigt, väldigt smalt perspektiv.
Detta handlar inte om att rättfärdiga mord eller våld överhuvudtaget.

Det handlar om vad som föranlett en fruktansvärd tragedi.

Varför flyttar mamman med sonen till Luleå om de bodde i Sundsvall?
Är pappan med på detta och tycker det är en bra ide?

Hur har de bestämt att de ska lösa sonens behov av umgänge?

Ny fråga som tillkommit:
Har parterna tvistat förut vid domstol om sonen?

Alla mammor i synnerhet måste ju hålla med om att detta är superviktiga frågor att ha på plats för sitt barn innan man drar iväg 53 mil?
Eller är det bara jag som är en sköning som inte har fattat att mammor har man en av, pappor har man... tja det spelar inte så stor roll?
vad duger pappor till?

Svaret på alla dina frågor är: det spelar ingen roll!
Barnet har tvingats till uppenbart skadligt umgänge, barnet hade självklart inte något som helst behov av att ensam umgås med en person som dödat honom.

Mamman har lyckats hålla liv i barnet i åtta år genom att begränsa umgänget, sedan bestämde domstolen att pappan hade rätt till sitt barn.