Citat:
Ursprungligen postat av
bits1975
Jag har lyssnat på rättegången. Maken till arrogant pösmunk. Feg är han också, han vågar inte prata om det som hände i lägenheten för då måste han hoppa ned från sina höga hästar och konfronteras med det han gjorde. Han fick det finaste man kan få i livet, ett barn. Han ville inte "rädda" barnet, han ville hämnas, han var kränkt. Jag tycker synd om hans mamma som födde en sådan slemmig patetisk ursäkt till människa.
De socialarbetare som sade till poliserna att den gråtande hulkande rädde lille Tintin måste följa med galningen efter spektaklet han ställde till med borde också ställas till svars.
Jag håller med. Om jag hade fått ställa frågorna hade jag frågat:
… varför han inte ville prata om ”händelsen i lägenheten” - dvs. hans sjukt onödigt våldsamma mord på sitt eget lilla barn. Jag hade också sagt att det är på grund av mordet vi är här i dag, så det är relevant att prata om.
… om han inte tror att Tintin skulle haft det bättre om han fått leva helt utan sin pappa under sin uppväxt istället för att dö.
… hur kan kan påstå att pojkens rädsla var oäkta/omotiverad när han med facit i hand var så farlig för honom. Det här skulle jag tryckt särskilt mycket på och varvat med alla groteska detaljer.
… om han inte skulle ha dödat pojken på ett mer skonsamt och smärtfritt sätt och sig själv på ett mer säkert sätt om han velat ”rädda” pojken och själv dö. Påståendet om försök till självmord är ett skämt för någon som hävdar att han planerar sitt liv in i minsta detalj. Han hade mest ytliga skärsår, som en ångestfylld tonårsflicka.